Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Testtur i Hemfjällstangen

Äntligen sol och åtminstone en halv minusgrad!
Detta var då dagen all ny polarutrustning skulle testas! Och nästan ny likaså!
Jag gick upp fyra för att valla tjejernas skidor -extremt viktigt att de funkar -annars vill de inte åka mer. Det var nära föregående tillfälle för två dagar sedan. När jag fuskade och trodde klisterlagret skulle räcka. Tog en och en halv timme att få av det gamla klistret och på med det nya. Plötsligt såg jag gamla spår -jag vallade ute i mörkret med en pannlampa- efter en älg som passerat upp längs vägen och så lugnt knallat in i skogen. Två ekorrar höll mig sällskap. 09.00 väckte jag trötta tjejer. Det tar kraft att vara på sportlov!
Klockan 11 skidade vi iväg med pulkan ut på fjället vid underbara Hemfjällstangen! Varför åka skidor vid Kläppen när paradiset finns här?
Vi körde ett par kilometer i blåsten, skottade upp en vindskydd och var klara strax innan live sändningen på Instagram. Jag var helt utmattad vid det här laget. Knockad. Sändning får anses urusel. Tjejerna var lika trötta och var extremt fåordiga. Halv fyra åkte vi alla trötta och läätt upprörda tillbaka till parkeringen.
Yes, de nya grejerna gjorde verkligen jobbet allihop! Mer om dem snart, mer i detalj!
Nu vill jag bara sova, men ska ju laga mat och diska. Så spel...
Resten av reportagen från Sportlovsveckan finns här https://www.facebook.com/explorermikaelstrandberg
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Tvärs över det frusna gränslandet

”Äsch, det är normalt!” sa Jura Grigorovitj till mig när jag påpekade att köldsprickorna på båda hans kinder blödde.

Men det var inte normalt ens för Jura och hans eveniska renskötarkollegor—Tolja; Slava, gruppens ledare; och Slavas hustru Vika. De skulle föra mig och mina tre Sakha-baserade teammedlemmar—Egor, Jura och Bolot—sexhundra kilometer söderut från byn Uchugaj i Jakutien till Ochotska havet. Vi hade 35 renar och 16 träslädar till vårt förfogande för att frakta nästan ett ton mat, bränsle och utrustning. Färden gick längs en sekelgammal handelsled genom jordens kallaste bebodda område och skulle ta 50 dagar.

Jag vill inte hem

”Jag vill inte åka hem”, sa Dana till kameran. ”Det är något med Sverige som är svårt. Jag kan inte förklara det.”

Jag gjorde de sista intervjuerna med tjejerna—ögonblicket på varje resa när jag försöker fånga det vi kan ha missat längs vägen. Bakgrunden var den röda klippväggen ovanför Jeti-Ögüz, Sju tjurar, brinnande i solen. Dana var redan inne i den där post-expeditionsdippen, trots att vi hade en vecka kvar i Kirgizistan.

Möda och glädje i Karakol‑dalen i Kirgizistan - En utmanande fyradagarsvandring leder till ett ögonblick av ren föräldra

Tillbaka i lägret: utmattning och lättnad
Jag upplevde ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv i Karakol‑dalen i Kirgizistan för två dagar sedan.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips