Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

5 viktiga kanske annorlunda prylar för öken äventyret

Jag fick en förfrågan häromdagen angående vad som var viktigt att ta med sig på en ökentur. Från en svensk. Det var lite förvånande, för att jag känner inte till någon i landet, förutom vårt lands främsta kvinnliga resenär Marianne Ahrne, som ger sig ut på ökenäventyr. Förmodligen för att skogen, bergen och kylan är mer en del av vårt kulturarv. Men jag tänkte, ja, varför inte skriva en liten artikel om det då....

Oavsett hur man färdas, så har allt att göra med vatten i öknen, så de två första tingen är då självklart, för det första:

1Något att transportera vattnet. Har man packdjur, kan man kanske bära 50 liter i olika plastdunkar. Men om man färdas och bär allt själv, kanske den allra största Camelbaken som finns. Det absolut största utropstecknet på denna färd var en 3 liters Camelbak, en riktig vinnare!

2I regel behöver man filtrera vattnet, som endera kommer från en brunn eller från någon som tagit det från en brunn och nu har det i en oljetunna. Jag använde MSR:s pump, men jag vet att Johan Ivarsson, på sin Namibianska strövtur bar med sig jättelika Katadyn filter för saltvatten.

3Kompass, GPS.....och förhoppningsvis en dräglig karta. I stort sett finns det Tactical Pilotage Charts (TPC) som täcker i stort sett hela världen, även om de är 1:500 000, så gör de stor skillnad!

4För första gången använda jag Teva och gick i hela tiden och trots 12-16 kg på ryggen, inga problem. Mycket bättre än kängor. Fötterna mår så mycket bättre, bara man sköter dem med Helosan innan sömnen.

5. Ännu en underbar upptäckt i stället för en traditionell khafiyya, var en s.k tophat från Termo, som gav mer "kyla", fläktande vind och gav bättre översyn av området. Se bilden ovan.

Ja, som en liten parantes i livet, kanske.....för den som funderar på att ge sig ut i öknen!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2012-09-04 08:14   seobserver
Efter att ha burit vårt eget vatten i den Syriska gruslådan bestämde vi oss att den väsentligaste deltagaren sakades i vår lilla grupp. Kamelen som orkade bära vida mer än vi.
Du tycks ha fått till det väsentligaste. Trevligt skrivet oxså. Bugar!
 

Läs mer i bloggen

Beyond the Icecap – ett 20‑minuters reportage från Grönland, kommer snart

Förra hösten skidade vi 650 km över inlandsisen med 90 kg i varje pulka och en enda iPhone som kamera.

Morsdags läxa

Mors dag. Ju mer åren går som förälder, desto mer ser jag hur man har tagit med sig en hel del nyttiga och onyttiga grejer från morsan. Idag har jag funderat en del på det, i synnerhet på eftermiddagen när jag fick ett meddelande från min egen bil att ett fönster var uppe och jag fick springa en kilometer till garaget och stänga det. Tack Dana klåfinger. Farsan hade jag tyvärr lite kontakt med, han dog när jag var elva och bodde större delen i Stockholm, där han hade sitt liv. Jag köper det. Så det var morsan som var alltet. (Och brorsan och Siv) Det jag fört med mig som förälder förutom en massa kramar, trygghet (hoppas jag), skämt och skratt och kärlek, är egenheter som följande:
1. Morsan skulle alltid sova lunch. Och huset skulle vara tyst. Samma här hemma.
2. Man får läsa och titta på grejs när man äter, det behöves inte ältas och pratas om hur dagen har varit, eftersom den är ganska lika varje dag ändå. Samma här hemma.
3. Ha en varm mössa på skallen för att inte dra på sig besvärliga sjukdomar, drag från öppet fönster i bil allra farligast. Jag har alltid mössa på mig, varmt eller kallt ute.
4. Lita på att barnen vet vad de vill och stöd detta. Hon ifrågasatte inte att jag som 17-åring åkte ett år ensam till Indien för att bli mahayana munk. (Något jag aldrig blev, men däremot väldigt tunn och lätt)
5. Egen tid varje dag för djuplodande eller lättsinniga tankar. Samma i mitt hus här i Malmö.
6. Ungar behöver inte föräldrar som skall engagera sig i alla lekar och vara lekledare. Jag leker nästan aldrig med tjejerna, men tar med dem överallt så får de ta egna initiativ.
7. Motionera varje dag. Jag kan avslöja det nu, det var morsan som gick sönder skidspåren i Grötholen och blev omnämnd i Järna Nytt som förstörare av skidspår. Som tur är finns inga skidspår här i Malmö, men jag och vi går mer eller mindre samma 8 km varje dag, ja, skoldag.
Jomän. Glad Mors dag Morsan var du nu än är. Gå nu inte sönder molnen.

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg