Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

3 avgörande förutsättningar för att klara hösten 2012

Jag har en del vänner i min bekantskapskrets som alltid drabbas av en lättare nedstämdhet när hösten anländer och en lång mörk vinter är på gång. Sedan jag flyttade ned till Malmö så är det bara att konstatera att vintrarna är oerhört mycket tråkigare. Men allt har att göra med inställningen till livet som sådant. Tre absoluta vinnare om du tillhör dem som lider av denna tid är då följande;

1. Inse att livet är kort och att det  här är det enda livet du har, varför inte utnyttja detta ovärderliga tillfälle och leva fullt ut?
 För mig är det obegripligt, nu när jag fyllt 50, att träffa på folk i min ålder som vill att livet skall bli lugnare så de kan njuta av ta det lugnt. Vansinniga tankar om man bor i västerland där alla möjligheter finns! Jag har en vän, Dan Buettner, som håller på med ett projekt om jordens äldtsa människor och varför just de blivit så gamla, alltså över 100 år och alla, utom undantag, arbetade ganska hårt hela livet. Eller gör det fortfarande. Det var en av förutsättningarna för att bli gammal och NÖJD med livet.



2. Ha ett mål inte alltför långt bort i tiden. Då vet man om man ändå lider av denna tid, att snart kommer en förändring. Det kan vara en resa, en vandring eller bara ett ombyte till något okänt.

3. Var ute, inte inne. Friskt luft oavsett regn, vinder, snålblåst, tö, snö, ger ett positivt perspektiv. Det gäller bara att klä sig rätt. Ett bra underställ och skalplagg, och alla bekymmer är borta!

Själv drabbas jag alltid av en förkylning dessa tider, framförallt nu med alla sjukdomar som återvänder hem från dagis. Säkert kan det ligga en del nedstämdhet i detta faktum, men jag försöker leva upp till de tre förslagen på hur man klarar denna tid!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Den tunna platsen Cayambe knäckte oss. Cotopaxi gav oss soluppgång. Den riktiga segern var laget.

Det kändes som om revbenen knäcktes inifrån.

Jag packar igen

Packar igen.
Det gör mig alltid glad.
Det betyder äventyr. Ett mer krävande liv, men på ett bra sätt. Bra människor, tydligt syfte och oftast bättre sömn än hemma.

Sedan jag kom tillbaka från Kirgizistan i början av augusti har livet varit allt annat än enkelt. Jag vet att jag är väldigt privilegierad på alla sätt, men tomheten efter en expedition bryr sig inte om sådant. Den kommer ändå. Och med åldern blir den inte mildare. Man ser saker klarare. Man ser vad som håller på att glida en ur händerna.

Tvärs över det frusna gränslandet

”Äsch, det är normalt!” sa Jura Grigorovitj till mig när jag påpekade att köldsprickorna på båda hans kinder blödde.

Men det var inte normalt ens för Jura och hans eveniska renskötarkollegor—Tolja; Slava, gruppens ledare; och Slavas hustru Vika. De skulle föra mig och mina tre Sakha-baserade teammedlemmar—Egor, Jura och Bolot—sexhundra kilometer söderut från byn Uchugaj i Jakutien till Ochotska havet. Vi hade 35 renar och 16 träslädar till vårt förfogande för att frakta nästan ett ton mat, bränsle och utrustning. Färden gick längs en sekelgammal handelsled genom jordens kallaste bebodda område och skulle ta 50 dagar.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips