Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

3 nya prylar som gör skillnad

Jag har aldrig varit speciellt intresserad av prylar och varumärken, vilket jag vet många dock är. Och frågan är om de gör skillnad på färden eller inte. En sak är klar, jag tycker man aldrig skall förlita sig på prylar utan i stället se till att man är så tränad man kan på alla nivåer. Men, visst, bra grejer tar bort mot onödig oro, irritation och bekymmer. 

Jag har ju den här sajten på www.mikaelstrandberg.com där jag har en stor reguljär läsekrets och nu har jag fått så många förfrågningar att testa och skriva vad jag tycker om friluftslivsutrustning, så jag har bestämt mig för att göra det av och till med en början i november när jag har tid.

 

Därför funderade jag häromdagen vilka prylar som det sista året verkligen gjort en stor skillnad för min del. Och som jag inte haft mycket till övers för. Ja, då förutom Iphonen som jag verkligen lärt mig älska! I synnerhet Instagram och Imovie. 

Allt är helt subjektivt! 

1. Köket från Soto. Efter att slaviskt ha använt MSR under 13 års tid, så provade jag Soto under del 1 av Jemen Expedition och likaså under del 2. Oj så lätt att använda med bensin! Ingen förbränning, lätt att sköta, extremt tyst, lätt, funkar jämt....ja, en stor succé! Nu skall dock sägas att jag har bara testat det under varma och tempererade förhållanden. men funkar det lika bra i kyla, varför välja något annat, när detta har allt!? 

2. Termo originals underkläder. Jag måste bara säga att jag älskar dessa. Alltifrån strumpor till tophaten som är min "egen" produkt. De är sköna, lätta att sköta, luktar inte för farligt, ser bra ut och finns i både syntet och i Norge det ack så älskade yllet. 

3. För mig handlar ju varje resa om att dokumentera i ord och bild i olika former. Och det måste vara av hög klass, så grejerna måste vara bra. Nu finns en liten, extremt tålig och bra kamera från Panasonic Lumix, som jag haft med mig på två tuffa färder och både filmat och fotat med. En jättesuccé för den är också så lätt att smuggla in, bära med sig överallt och presenterar kanonfilm och foton!

Mindre bra....

 Jag fick en sändning friluftsmat från märket Fuizion Freeze Dried Food från England och med tanke på Real Turmat i jämförelse,ja, de är bara dyra, krångliga förpackningar och smakar inte alls bra. Generellt. 

Men, sist men inte minst, kom ihåg att ju mindre prylar, desto större frihet!

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2012-09-16 07:15   gullegubben
Väl valda ord för att göra sponsorerna nöjda?
 
2012-09-16 10:07   explorermikaelstrandberg
Hej Jörgen!

Som jag skriver ovan, detta är ett helt subjektivt urval av prylar som jag tycker är en riktig succé för min egen del. Och som jag vill dela med mig till andra. Utifrån mina erfarenheter. Och självklart vill jag höja en produkt till skyarna från någon som tar tid, kraft och energi åt att hjälpa mig med under mina resor. Allt detta ovan med en förhoppning att det kan vara till hjälp för andra. Baserat på 26 år i branschen.

M
 
2012-09-18 09:17   seobserver
En bra kamel är guld värd men hemmifrån är det långt till kamelmarknaden. Alla har ju inte plats till sällskapskamelen som oxså behövs.
Pryttlarna utvecklas över tiden och ju mindre plock de kräver, ju mer tid blir till att vara. Balansgången mot att stödja sina sponsorer har alla heltidsäventrare att tygla. Betydligt enklare blir det när man får grejorna och blir ombedd att komma med ett omdömme. Sanna omdömen uppskattas inte alltid.
Har din kamera ett bälgobjektiv (Ut och in) och hur mycket stoft har du fått in på sensorn?
 
Svar 2012-09-18 11:14   explorermikaelstrandberg
Stoftmässigt, alldeles för mycket......ingen aning vad är bälgobjektiv är.....men stoft ja.
 

Läs mer i bloggen

Morsdags läxa

Mors dag. Ju mer åren går som förälder, desto mer ser jag hur man har tagit med sig en hel del nyttiga och onyttiga grejer från morsan. Idag har jag funderat en del på det, i synnerhet på eftermiddagen när jag fick ett meddelande från min egen bil att ett fönster var uppe och jag fick springa en kilometer till garaget och stänga det. Tack Dana klåfinger. Farsan hade jag tyvärr lite kontakt med, han dog när jag var elva och bodde större delen i Stockholm, där han hade sitt liv. Jag köper det. Så det var morsan som var alltet. (Och brorsan och Siv) Det jag fört med mig som förälder förutom en massa kramar, trygghet (hoppas jag), skämt och skratt och kärlek, är egenheter som följande:
1. Morsan skulle alltid sova lunch. Och huset skulle vara tyst. Samma här hemma.
2. Man får läsa och titta på grejs när man äter, det behöves inte ältas och pratas om hur dagen har varit, eftersom den är ganska lika varje dag ändå. Samma här hemma.
3. Ha en varm mössa på skallen för att inte dra på sig besvärliga sjukdomar, drag från öppet fönster i bil allra farligast. Jag har alltid mössa på mig, varmt eller kallt ute.
4. Lita på att barnen vet vad de vill och stöd detta. Hon ifrågasatte inte att jag som 17-åring åkte ett år ensam till Indien för att bli mahayana munk. (Något jag aldrig blev, men däremot väldigt tunn och lätt)
5. Egen tid varje dag för djuplodande eller lättsinniga tankar. Samma i mitt hus här i Malmö.
6. Ungar behöver inte föräldrar som skall engagera sig i alla lekar och vara lekledare. Jag leker nästan aldrig med tjejerna, men tar med dem överallt så får de ta egna initiativ.
7. Motionera varje dag. Jag kan avslöja det nu, det var morsan som gick sönder skidspåren i Grötholen och blev omnämnd i Järna Nytt som förstörare av skidspår. Som tur är finns inga skidspår här i Malmö, men jag och vi går mer eller mindre samma 8 km varje dag, ja, skoldag.
Jomän. Glad Mors dag Morsan var du nu än är. Gå nu inte sönder molnen.

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.

Bestigning av Kilimanjaro, del 3, slutet

Kilimanjaro-dagboken, del 3


”Jag mår lite bättre idag”, sa Richard när vi alla samlades i mattältet för frukost. ”Jag tog en paracetamol och tro mig, de där tabletterna är magiska. Ingen huvudvärk, ingen feber, inga problem. De är så bra att jag vill bli försäljningsagent för dem i Kanada!”


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg