Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

20 år sedan Kolyma Expedition:Vilken skillnad

Vilken skillnad!

-43° klockan 09.00 2004, vi har slagit läger vid N 67°31'57.2 och Ö 154°33'05.8, 55 km avverkade på 3 dagar.

I jämförelse med skidturen från Zyryanka till Srednekolymsk har vi upptäckt redan nu, efter bara tre dagar, en helt avgörande skillnad! Nämligen dagsljus och sol!

Allting är så mycket enklare. Under den förra färden var temperaturen exakt lika, oavsett vilken tid på dygnet. Var det -50° C, gällde det hela dygnet och solen nådde aldrig ovanför trätopparna. Vi levde i ett evigt mörker och i en ihållande och kall kyla. Nu, går solen upp kvart över nio och ned kvart över fyra, vilket innebär att vi har 4 soltimmar! När det är som varmast, i 13-tiden har temperaturen höjts till -30°C. Alltså 13 grader varmare! Och det är en avgörande skillnad!

Under den här tiden hinner den värsta kroppssvetten -som förut frös till is så fort vi stannade till- torka upp, vi behöver bara byta vantar en gång, man fryser inte alls om fötterna, det är ingen större risk för frysning (obs! Det har varit i stort sett vindstilla) och för första gången -vilket aldrig hände på förra sträckan!- kan vi stanna till några minuter och njuta av både omgivning och livet!

På förra turen var vi helt genomfrusna in på ryggmärgen när vi skulle sätta upp tältet, ta oss in i det och vi blev aldrig varma. Här värmer solen oss så pass att vi känner oss varma när vi kryper in i sovsäcken. Det är mycket avgörande för          nattsömnen. Och pulkorna går mycket lättare när snön värmts upp över -40°C.

Men, jag vill bara påpeka att vi har långt kvar, i Sibirien kan allt det värsta hända på nolltid när det gäller vädret, och pulkorna är tyngre. Mycket, eftersom vi har dubbelt så mycket bränsle, runt 115 kg/person, och att dra dem är ett fruktansvärt slitgöra, men formen verkar vara ett snäpp bättre än förra gången och än har de högre makterna varit med oss. Kanske för att de två jättekorparna, Hugin och Munin, dök upp igår igen!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Beyond the Icecap – ett 20‑minuters reportage från Grönland, kommer snart

Förra hösten skidade vi 650 km över inlandsisen med 90 kg i varje pulka och en enda iPhone som kamera.

Morsdags läxa

Mors dag. Ju mer åren går som förälder, desto mer ser jag hur man har tagit med sig en hel del nyttiga och onyttiga grejer från morsan. Idag har jag funderat en del på det, i synnerhet på eftermiddagen när jag fick ett meddelande från min egen bil att ett fönster var uppe och jag fick springa en kilometer till garaget och stänga det. Tack Dana klåfinger. Farsan hade jag tyvärr lite kontakt med, han dog när jag var elva och bodde större delen i Stockholm, där han hade sitt liv. Jag köper det. Så det var morsan som var alltet. (Och brorsan och Siv) Det jag fört med mig som förälder förutom en massa kramar, trygghet (hoppas jag), skämt och skratt och kärlek, är egenheter som följande:
1. Morsan skulle alltid sova lunch. Och huset skulle vara tyst. Samma här hemma.
2. Man får läsa och titta på grejs när man äter, det behöves inte ältas och pratas om hur dagen har varit, eftersom den är ganska lika varje dag ändå. Samma här hemma.
3. Ha en varm mössa på skallen för att inte dra på sig besvärliga sjukdomar, drag från öppet fönster i bil allra farligast. Jag har alltid mössa på mig, varmt eller kallt ute.
4. Lita på att barnen vet vad de vill och stöd detta. Hon ifrågasatte inte att jag som 17-åring åkte ett år ensam till Indien för att bli mahayana munk. (Något jag aldrig blev, men däremot väldigt tunn och lätt)
5. Egen tid varje dag för djuplodande eller lättsinniga tankar. Samma i mitt hus här i Malmö.
6. Ungar behöver inte föräldrar som skall engagera sig i alla lekar och vara lekledare. Jag leker nästan aldrig med tjejerna, men tar med dem överallt så får de ta egna initiativ.
7. Motionera varje dag. Jag kan avslöja det nu, det var morsan som gick sönder skidspåren i Grötholen och blev omnämnd i Järna Nytt som förstörare av skidspår. Som tur är finns inga skidspår här i Malmö, men jag och vi går mer eller mindre samma 8 km varje dag, ja, skoldag.
Jomän. Glad Mors dag Morsan var du nu än är. Gå nu inte sönder molnen.

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg