Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Skogen och ämnet att dra däck

Jag älskar skogen.
Igår drog jag däcket de i det närmaste 25 km runt Häckeberga sjön. I stora drag helt tomt på människor, trots denna underbara skog. Det är över 1½ år sedan jag körde dessa riktiga långturer. Men nu är jag tillbaka i gammal god form. Än har jag inte rehabbat vänster knä, vilket gör att jag inte kan springa än, men däck går bra också. En halvmara med däck. Även om jag fastnade ofta. Ungefär som att dra en pulka över den grönländska inlandsisen. Misstänker jag. Jag har dragit igång den riktigt hårda träningen igen. Det finns ett mål i sikte. Eller 3. Kanske 4.
Skogen är verkligen balsam för själen. För hälsan. För glädjen. Dock hade många kalhyggen tillkommit sedan jag sist var här. Det är en styggelse. Det gör ont i hela kroppen att se förstörelsen i profitens anda. Jag tror att om folk skulle ägna mer tid i skogen än i soffans bekvämlighet, skulle vår skogspolitik vara annan.
5 timmars däck drag känns och jag anlände tillbaka till bilen ganska trött. Jag körde yoga och stretch en halv timme. Det gör sådan skillnad för alla leder, muskler och för att hamna rätt. Svårt att stretcha på Expedition, man är för trött, men det måste bli en del av dagen.
Jag lyssnade på 2 helt underbara poddar under drageriet. Först den helt osannolike David Goggins, världens tuffaste man som han kallas. Ett måste för att få perspektiv.
Och så en podd med Yogi Guru Singh som verkligen öppnade mina ögon. En mix av västerlandet och öst, vetenskap och andlighet.
Bägge intervjuade av Rich Roll, som verkligen är duktig!
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2023-11-08 12:25   Kristoffer Öhrn
Härligt! Vilken inspiration.
 

Läs mer i bloggen

Tvärs över det frusna gränslandet

”Äsch, det är normalt!” sa Jura Grigorovitj till mig när jag påpekade att köldsprickorna på båda hans kinder blödde.

Men det var inte normalt ens för Jura och hans eveniska renskötarkollegor—Tolja; Slava, gruppens ledare; och Slavas hustru Vika. De skulle föra mig och mina tre Sakha-baserade teammedlemmar—Egor, Jura och Bolot—sexhundra kilometer söderut från byn Uchugaj i Jakutien till Ochotska havet. Vi hade 35 renar och 16 träslädar till vårt förfogande för att frakta nästan ett ton mat, bränsle och utrustning. Färden gick längs en sekelgammal handelsled genom jordens kallaste bebodda område och skulle ta 50 dagar.

Jag vill inte hem

”Jag vill inte åka hem”, sa Dana till kameran. ”Det är något med Sverige som är svårt. Jag kan inte förklara det.”

Jag gjorde de sista intervjuerna med tjejerna—ögonblicket på varje resa när jag försöker fånga det vi kan ha missat längs vägen. Bakgrunden var den röda klippväggen ovanför Jeti-Ögüz, Sju tjurar, brinnande i solen. Dana var redan inne i den där post-expeditionsdippen, trots att vi hade en vecka kvar i Kirgizistan.

Möda och glädje i Karakol‑dalen i Kirgizistan - En utmanande fyradagarsvandring leder till ett ögonblick av ren föräldra

Tillbaka i lägret: utmattning och lättnad
Jag upplevde ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv i Karakol‑dalen i Kirgizistan för två dagar sedan.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips