Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Ny Cykelfärd på gång

Vi är nu redo tjejerna och jag att ge oss av. Vi gjorde sista träningsturen igår. I stark vind, enstaka hällregn och full packade. Ett par mindre missöden. Dana. Nummer ett, på grusväg. Ned i ett hål. Missöde två, Dana. Hon skulle försöka göra som jag, en massa konster på cykeln. Men Dana är tuff, så hon reste sig upp och körde vidare. Hon önskade bara ett stort plåster vid hemkomst.
 
Det är ju några år sedan jag cyklade på det här viset. Runt 6.5-7 år i cykelsadeln blev det. Senast 1995. Men det kändes som det var igår när jag började trampa med tjejerna. Bekvämt, invant och jag känner mig lycklig. Och jag ser tjejerna gillar denna frihet. Detta ganska snabba sätt att färdas. Vi satsar på 4-5 mil per dag. Eva driver på. Hon vill göra 5 per dag.
 
Vi har nu gått genom all utrustning. Gjort färdig cyklar. Vi satsar på lite vikt denna gång. Vilket innebär att handla mat ett par gånger varje dag, för vi har inte utrymme att bära med oss föda.
 
Tack till alla som stöder denna färd. Framförallt Kensington Tours.
 
 
 
Här kommer kartan att ligga https://www.google.com/maps/d/edit?mid=1EiZqZAIqgz22lTBUPwhkYx251Pr8J_6B&usp=sharing
 
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2020-07-03 22:05   Aniara58
Vart är ni på väg? Låter spännande att du tar tjejerna med dig. Hur långt är tanken att ni ska cykla?
 
Svar 2020-07-04 07:06   explorermikaelstrandberg
Vi kör norröver i sex veckor, få se hur långt vi hinner
 
2020-07-03 22:06   Aniara58
Vart är ni på väg? Låter spännande att du tar tjejerna med dig. Hur långt är tanken att ni ska cykla?
 

Läs mer i bloggen

Tvärs över det frusna gränslandet

”Äsch, det är normalt!” sa Jura Grigorovitj till mig när jag påpekade att köldsprickorna på båda hans kinder blödde.

Men det var inte normalt ens för Jura och hans eveniska renskötarkollegor—Tolja; Slava, gruppens ledare; och Slavas hustru Vika. De skulle föra mig och mina tre Sakha-baserade teammedlemmar—Egor, Jura och Bolot—sexhundra kilometer söderut från byn Uchugaj i Jakutien till Ochotska havet. Vi hade 35 renar och 16 träslädar till vårt förfogande för att frakta nästan ett ton mat, bränsle och utrustning. Färden gick längs en sekelgammal handelsled genom jordens kallaste bebodda område och skulle ta 50 dagar.

Jag vill inte hem

”Jag vill inte åka hem”, sa Dana till kameran. ”Det är något med Sverige som är svårt. Jag kan inte förklara det.”

Jag gjorde de sista intervjuerna med tjejerna—ögonblicket på varje resa när jag försöker fånga det vi kan ha missat längs vägen. Bakgrunden var den röda klippväggen ovanför Jeti-Ögüz, Sju tjurar, brinnande i solen. Dana var redan inne i den där post-expeditionsdippen, trots att vi hade en vecka kvar i Kirgizistan.

Möda och glädje i Karakol‑dalen i Kirgizistan - En utmanande fyradagarsvandring leder till ett ögonblick av ren föräldra

Tillbaka i lägret: utmattning och lättnad
Jag upplevde ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv i Karakol‑dalen i Kirgizistan för två dagar sedan.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips