Gårdagen var en sådan där riktig höjdardag i livet. En sådan där dag man som människa helt plötsligt kommer på att:
”Kanske börjar jag förstå lite mer av det här med meningen med livet!”
Tanken när jag vaknade var att jag skulle köra 5 mil på Vasaloppsspåret. Som träning inför Grönland. I kolhydrat- och tidsåtgång består en Grönlandskorsning av mellan 24-30 Vasalopp. En dag, ett Vasalopp. ”Lyckligtvis” vräkte snön ned vilket innebar då översnöade spår och svårare åkning. Och jag var trött på att bara mala på kilometer efter kilometer som jag gjort sedan den 8 december, timme ut och timme in, som träning på preparerade spår. Också viktig Grönlands träning eftersom monotoni är en stor del av färden, bara en enda platt platå utan någonting att blicka i horisonten. Men då kom jag på, Hemfjällstangen!
Jag kokade upp vatten för två Thermosar, satte korta stighudar på Åsnes skidorna och packade en liten spännande pulka som den mycket hygglige Lennart på Jemtländer skickat. Tanken är den som extrapulka på en eventuell Sydpolsfärd. Den är också perfekt för dagsutflykter kan jag säga!
Snön vräkte ned så det tog sin tid att hitta och ta sig fram till parkeringen vid fjället. Hemfjällstangen är en liten pärla fjäll som passar som dagsutflykt.3 mil från Bu där jag bor. Det första jag gjorde var att direkt lämnade den kryssade leden. Att följa en markerad led är som att åka på preparerade elljusförsedda spår. Jag ser det ungefär som samhället som helhet, folk bara följer invanda, bekväma, säkra spår och vill helst inte lämna det tryggheten av vad de känner till.
Det första jag började tänka på när jag skidade genom den oerhört vackra fjällnära skogen, med granar tyngda av snö, var den stora frågan:
”Vad är frihet? Egentligen?”
När jag tänker frihet, menar jag inte politisk frihet, åsiktsfrihet, utan mer personlig frihet. Meditation har fått mig att förstå mer hur hjärnan fungerar och att vi ägnar så oerhört mycket tid att våra liv med tankar, ältande och funderingar som aldrig någonsin händer. Varför det är så menar vetenskapen just nu har att göra med evolutionen och att vi människor behövde få hjärnan att fungera så för att vara redo för olika faror som kunde hända. Om vi inte hade denna framsynthet, så kunde exempelvis ett lejon ta oss som mat direkt utan att vi fattat att de jagar oss. Därför har vi sådana här oroande tankar som är till lite hjälp i den värld vi lever i nu. Så där i djupsnön började jag inse att frihet är att kunna fatta att detta ältande bara är…flyktiga tankar, inget mer.
Det är ju det som är så underbart med att åldras, att helt plötsligt infinner sig visheten att bättre första detta. Det är ett viktigt steg mot personlig frihet. Och det har också fört med sig att jag tror att när man når en viss ålder, förmodligen över 60 år om man tar sig dit, så börjar man förstå att kanske är tanken att människan skall ägna sin ålderdom åt spirituell verksamhet och dra sig tillbaka från det som vi nu vet inte skapar lycka, nämligen en massa saker, statusjakt och att ständigt fylla sin ”bucket-list”. Kanske i stället rensa hinken!
Så gick tankarna tills jag nådde upp på den arktiska öknen, fri från träd. Och blåsten sög all energi ur mig. Jag försökte fylla på förråden med chokladdryck och soppa, men fingrarna tog för mycket stryk. Den arktiska öknen är brutal och omgående tvingar in besökaren i total self-awareness som det heter idag. Alltså kort sagt, leva i nuet.
Det är en underbar känsla att lämna den utsatta arktiska platån och skida ned i den fjällnära skogen med sina krokiga träd och ståtliga granar. Det är som en oas.
Efter en timme i skogen och djupsnön, såg jag ett slädhundekipage köra förbi och ledmarkeringarna dök upp. På avstånd hörde jag, och luktade mig till, bråkiga skotrar. En familj kom skidande i full fart för att hitta tillbaka till bilen eller stugan innan mörkrets inbrott. Jag korsade leden och åkte ut på en vacker myr och följde den tillbaka till parkeringen. En riktig höjdardag jag önskar alla människor att få uppleva! Bryt mönster!
Och nu undrar alla:
”Och hur funkade Pullpacen?”
Kanon!
