explorermikaelstrandberg

610 p
Bloggar > Mikael Strandberg

Mikael Strandberg

Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Fysiska Förberedelser För Expedition

Fysiska förberedelser är ju en självklarhet. I synnerhet ju äldre man blir, så krävs än mer disciplin på både träning och kost. Visserligen har man lärt sig sin egen kropp väl efter 30 år i branschen, men oavsett ålder, är det viktigt att lyssna på kroppen under uppbyggnadsfasen mellan färderna. Min senaste tuffa färd var 2014, så det är en tid sedan. Likväl tränar jag mer och bättre än någonsin. Jag är beredd hela tiden på att någon av alla mina planer som involverar fysiska utmaningar blir verklighet. Jag tror att det blir dags inom rimlig tid, kanske mest 6 månader. Det känns så. Jag får frågan ofta, hur förbereder man sig fysiskt.

Jag har, ända sedan jag började 1986, främst nyttjat gym. Nä, det är inte helt rätt. Det var ett stort antal år, från 1988 till 2007 utan vikter. men då gällde cykeln och långpromenader i högt tempo. Men sedan 2007 är det gymet som är i centrum. Men promenerandet är fortfarande kvar. Jag tror det är det bästa och viktigaste sättet att hålla sig i form över huvudtaget. Promenerande. Vi är liksom gjorde för det.

Likaså är kosten extremt viktig. Och jag äter inte kött mer, vilket jag anser som ett av de bästa livsval jag någonsin gjort. På hemmaplan äter jag heller inte mjölkprodukter, fisk, ägg och kyckling. På färd gäller andra förutsättningar, främst för att det inte finns några andra val. Fisk står då högt på intaget. Hemma äter jag också extra vegan protein för att kroppen lättare skall återhämta sig.

 Gymet.

Jag tränar mellan 4-7 dagar i veckan beroende på vad som väntar. Just nu 6 dagar i veckan, men jag tar någon extra dag om kroppen är riktigt trött. Jag lyssnar noga på den. men jag stretchar aldrig. Eller värmer upp. jag har aldrig gjort det. Ta i trä, men jag har nog fått bra genetiska förutsättningar samt att jag aldrig övertränar. Tecken på det, är som svår stress i allmänhet, dålig sömn, irritation och lätt ängest. Jag kör aldrig längre än 45 minuter, vilar sällan mer än en minut mellan seten och övningarna. Jag följer mycket noga vad Jim Stoppani´s säger och gör, läs mer om honom och hans träningsmodeller här. Han har dessutom en PhD i näringslära. Allt bygger på ständig variation och att man inte skall läsa sig för mycket vid övningarna om grejerna är upptagna på gymet. men inget snack, utan full koncentration. jag verkligen avskyr när folk snackar på gymet.

Promenerande.

Jag går minst 1 mil per dag. 12 km när det är skoldag för att lämna och hämta tjejerna, som också snittar 2 km per dag. Bästa träningen.

Diet/kost.

Jag försöker alltid göra ett uppehåll minst 12 timmar över natten utan att tillföra kroppen någonting mer än vila. Svårt att hålla under färd samt när stress- och arbetsnivån är hög. Som just nu. Och under vintern är sallader och grönsaker sämre. Men, som sagt, jag tar extra protein. Drygt 46 gram per dag.

Aktivt liv, sömn och vila.

I regel är livet aktivt med boulderingen på sommaren eller bus med tjejerna dagligen. Jag försöker sova så mycket jag kan. Under stressiga tider som nu, 4-5 timmar per natt, men oftast 7 timmar. Jag försöker också ta livet lugnt på hemmaplan och läser/tittar på film ofta i liggande läge. man skall försöka vila så mycket det går!

Viktminskning.

Ta bort kött, socker, producerat fett och ta inte om mat så går det lätt.

Viktökning.

Inför tunga Expeditioner, som det känns som om det är på gång, så nyttjar jag stora mängder olvolja i allt. Då går det fort! Jag dricker 6 cl 2 ggr/dag.

Extra läsning.

Här finns artiklar om förberedelser i allmänhet.

 

Postat 2017-01-28 04:38 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Någon som vill göra en dokumentärfilm av sitt äventyr?

Jag tillhör de som gläder mig åt att nya tekniker gör möjligheterna för fler att göra dokumentär. Och helt klart är att det verkar inne att vara dokumentärfilmare helt plötsligt. Varje festival, varje kanal eller editing comissioner som man pratar med får bokstavligen tusentals anmälningar och förslag hela tiden. Beroende på vilken typ av dokumentärer man vill göra, så får man anpassa sin utrustning. Jag gör ju utan minsta tvekan vad som på engelska kallas observational documentary. Det innebär i stora drag mest handhållet filmande och möjligheter till att ha mycket grejer, är mycket små. Så jag tänkte dela med mig av mina tankar runt detta med filmande och vilken utrustning jag använder, eftersom jag ofta får dessa frågor. Kanske kan detta inspirera någon som går i dessa tankar att börja filma, att ta det steg som behövs för att komma igång.

Att tänka på angående filmningen, några tips:

  • Träna, träna, träna
  • Läs manualen noga. är det långt mellan tagnmingarna, gå genom hela kameran och manualen innan.
  • Kom ihåg Rule Of Thirds vid intervjuer.
  • Zooma inte i onödan.
  • Olika bildstorlekar.
  • Blanda inte inne och uteljus.
  • Skaka inte för mycket, tänk på klippningen.
  • Tänk i sekvenser, gör gärna en s.k storyboard innan varje filmning. Jag har precis börjat och det är...ja, något bättre.
  • Kolla ljud och kamerabatterier innan start.
  • 30 sekunder innan varje sekvens, filma "miljöljud"
  • Glöm ej extra batterierna!
  • Glöm ej heller "cutaways" (inklippsbilderna.)

  • Teknik: 

Kamera:

Kameraval har ju återigen att göra med vad du vill filma. I mitt eget fall, observational style, så är det svårt att använda sig av en stillbildskamera som även filmar. Jag har en sådan som backup för att ha det alternativet. Men ljudet, som är så viktigt, är krångligare med en stillbilskamera. Det krävs extra arbete. Sedan är det svårt med en sådan, när man inte jobbar med fasta ramar utan bara måste köra på det mesta som rör sig. Beroende på priset, så så är det ju bättre om man har en kamera med knappar på utsidan och kan köra manuellt, men med det sagt, den Canon XA-10 som jag filmat Jemen och Mannen med Barnvagnen, den har inga yttre knappar och att köra manuellt kontra automat, är krångligt, därför har jag kört automat med förhoppningen att både klippare och färggraderaren kan justera i efterbearbetningen!

Jag har nu klarat av att investera i en professionell kamera som är en ren njutning, nämligen Sonys X-70 med 4K. En dröm, så är det. Det är ett ordentlig steg uppåt i jämförelse med xa-10:an. Den har hög skakningsnivå, bra ljus, alla knappar och lätt att köra manuellt, med vilket jag menar då vitbalans och bländare samt fokuseringen.

Min uppbackningskamera är inte klar, men tillsammans med XA-10 på de föregående turerna hade jag en Lumix GH-2:a och kikar nu på trean.  (4:an har 4K, men kostar mer) Stillbildsfotografering är fortfarande viktigt för mig.

Därtill så finns ju Iphonen nu mer, men självklart är ju ljudet inte det bästa och det krävs externt ljud som då är lite krångligt. Dessutom får man ju inte plats med hur mycket som helst på mobilen. Men jag har en Zoom H6, som är en annan höjdare, som extra ljudupptagare!

Tillbehör:

Tyvärr är det ju så då att alla märken verkar ha sina egna minneskort. Så för Sony CF och för Lumix SD. Jag kör SanDisk Extreme utan undantag. Korten lär rensas hela tiden eftersom de är dyra, så det behövs dubbla backuper på hårddiskar och bäst är ju LaCie.

Batterier, minst ett stort extra batteri per kamera. De är inte billiga.

Stativ. Jag har kört helt utan stativ på både Jemen och Mannen turerna, men kommer att hädanefter alltid att jobba med ett enbensstativ som är lätt och tar ingen plats. men också ha med ett större från Manfrotto.

Kamera ryggsäck. För mig är det ryggsäck som gäller. Av många skäl. Lättare att bära, lättare att jobba, men jag har inte hittat någon som passar utan jag har haft samma ryggsäck sedan 2010, som egentligen är gjord för laptops och tillbehör fr äventyrerae. men den säcken från Eagle Creek tillverkas inte mer.

XLR-kablar, minst en reserv.

Regnskydd har jag från KATA som funkar bra.

Fluffiga vindskydd för samtliga enheter.

Hörlurar. Jag har ett par som täcker hela örat och så skall det vara. Oerhört viktigt för den som gör allt själv, vilket jag gör och inte har råd med en extern ljudhjälpare.

Ljud. Jag har haft en Senheiser K6 med förlängning i alla år och fortsätter med detta för huvudkameran, men för SLR-kameran så kör vi Röde! Därtill har jag satat hårt på en pro-mygga från Sennheiser, AVX.

Filter. Hoya på samtliga kameror som skydd främst.

Pelican Cases. Jag har två varav en för huvudkameran, den andra för resten. Främst för transporter i olika miljöer.

Reflectorskärm. För bättre och jämnar foto gällande folk vid intervju.

Övrigt. Stativfäste för alla kameror.

Några rekommenderade inställningar för de som har den typen av kameror, oftast de för proffsbruk.

Manuell kontra automatiskt. Jag har på de bägge sista färderna och filmarna kört automat, mest beroende på att kameran inte hade några yttre knappar. jag valde den kameran från början på grund av storleken. På X-70 sitter knapparna perfekt och jag kör vitbaland, fokusering och bländare manuellt. När jag har tid.

Zebra och histogram. För mycket tjafs i bild tycker, bättre att försöka fatta hur ljuset fungerar. Det räcker att försöka filma...

Steadyshot. Absolut, men ej när kameran sitter på fasta stativet.

Format. HD (4K gäller nu). 16:9.

WB level, outdoors.

Rec lamp. Beep. Slå av. Skrämmer djur, de som inte vill bli filmade ser när den är på om lampan syns.

50i för DV pal, men 4K är ju än bättre då.

När det gäller det etiska...

Jag tycker det här är det svåraste med dokumentärfilm. Vad jag menar är, jag försöker alltid berätta för alla jag filmar hur jag tänker mig mon film eller hur de passar in. Likväl är det ju inte säkert att de gillar hur jag framställer dem. Jag försöker då få dem att förstå varför de har framställts på det här viset och hur det passar med vad jag vill berätta i filmen. Och är det fel som jag framställt dem? Jag anser att man heller aldrig skall lova ut att de får ha åsikter på hur filmen blir, men att de kan ha åsikter om hur det framställs. i slutändan är det ju min film och har jag då förklarat och de sagt ja, då står jag för det jag visar. OBS! Jag skulle aldrig hänga ut någon som skulle kunna utsättas för hot, våld eller död. Ja, inte ens hån. Det här måste man tänka på innan man börjar filma. Läs gärna boken Lies, Damn Lies And Documentaries av Brian Weston för perspective.

Viktigast dock är att börja filma nu på stört med vad man har! Man kan göra en film med utrustning under 30 000 kronor. Men då måste man göra allt själv. Och bra om någon skall få se resultatet.

För er som vill läsa kanske om annat jag skriver som inte rör uteliv och så, se här http://www.mikaelstrandberg.com/tag/svenska/

Postat 2017-01-19 21:23 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Med Tiden Skall Allt Jag Äger Passa I En Ryggsäck

När klockan slog tolv stod jag bredvid stadskanalen tillsammans med bägge mina döttrar och följde Malmös helt sanslösa fyrverkerier. Jag kände mig å ena sidan ordentligt lycklig att bägge döttrarna nått den ålder när vi tillsammans kan uppleva denna årliga händelse, men å andra sidan fanns där i bakhuvudet, som alltid, tanken på de som av andra skäl inte kände samma sak. Jag tänkte på kostnaden för dessa fyrverkerier, hur dessa pengar i stället kunde ha gjort nytta genom att se till att stadens alla mindre lyckligt lottade - för det är många och de blir alltfler ser jag- kunde varit en del av firandet. Det var överdådigt, fyrverkerierna, och jag kände att det börjar bli dags för mig att ytterligare införa mer måttlighet i livet. Målet är att jag en dag har hela mitt bohag i en ryggsäck. Plus en väska med mina arbetsgrejer.

 Den här kommersen vid jul begriper jag mig allt mindre på. Nu är det ju i det närmaste en omöjlighet när man är del av ett samhälle samt att man har ungar och besöker hemorten och familjen, att inte var en del av kommersen. Jag köper det, eftersom allt resande har gjort att jag begriper hur viktigt det är att så mycket som möjligt passa in i ett samhälle för att allt skall funka. Främst på den sociala sidan och eftersom tjejerna ju går i skola, där de då direkt blir en integrerad del i hur allt är. Vi försöker ju förklara, för min hustru är av exakt samma åsikt gällande tingens ordning, ja, vi försöker förklara för tjejerna att det måste finnas en måtta i allt. Och att det alltid finns de som hamnat i utkanten av olika skäl och att man lär se dem också. Och tjejerna är ganska bra på det.

 I och för sig är jag för devisen att allt som kan bli en fest, är bra. Jag gillar att festa då och då. Men i sökan på meningen med livet då, som driver det jag gör, så börjar jag undra om min rastlöshet (egentligen borde jag säga vår, för hela familjen tycks lida av det) och oförmåga att uppleva ett knäpp mer på skalan av hur nöjd jag är att leva mitt liv nu, kanske beror på att vi bor i en stad med allt vad det innebär. Jag tänker främst på att allt skall framstå som perfekt. Utåt sett. Nu är ju i och för sig det lika i glesbygd, det är bara andra ting som gäller beträffande svensk perfekthet, exempelvis att vara en del av älgjakten som mansperson i isolerad glesbygd, för att helt passa in.

 

Min stora fråga nu, finns det en plats på jorden, ett samhälle där man inte behöver vara helt perfekt och att det ser bra ut utåt, där man kan leva utan alltför mycket påverkan av den här kommersiella världen som vi just nu lever i? Och som knappast lär bli bättre med tanke på populismen som råder efter vad som hänt med två av världens största demokratier, USA och England, det vill säga Brexit och Trump. Jag har någontans läst att just hos avlägset boende inuiter råder dessa förhållanden, även om de har andra problem. Såsom i vilken värld hör de egentligen hemma? Den gamla med fångst, jakt och fiske som standard eller den nya med utbildning, pengar och global politik som styr och ställer? Klarar de att vara i bägge? Många gör inte det, med sociala problem som en följd. Men där finns någonting som drar oerhört mycket. Jag tror det är å ena sidan, den fantastiska naturen och å andra sidan, det mer måttliga livet. Inte för mycket krimskrams runt omkring sig. För hur man än ser det, om man ställer allt i ett större perspektiv, så har vi homo sapiens sapiens bara nyttjat kanske 5000 år av att bo på ett och samma ställe större delen av livet. Och krimskrams och saker är därför en nymodighet.

Jag vet. Jag älskar Internet och har ett behov av det. Så är det. men drömmen vore då ett isolerat samhälle omgiven av storslagen natur, med männskor som vill umgås socialt ofta, där det finns skola för barnen, utmaningar för oss vuxna och där kommers är av mindre intresse. Men där det finns Internet! Finns det? Jag minns Arkah, det evenska renskötarsamhället i Krasnojarsk regionen nära Okhotska Havet. Där fanns allt det jag nämnt härovan.

Ja, jag vet, vilket ointressant bladder! Men ungefär så går tankarna och jag måste säga, 2016 var ett fantastiskt år på den personliga och professionella sidan, men rent globalt, ganska otäckt. Ändå ser jag fram emot det kommande året mer än någonsin!

Jag vll också påpeka att jag skriver mest idag om andra saker än friluftsliv, även om det är en stor del i mitt liv, för Er som har intresse, läs här http://www.mikaelstrandberg.com/tag/svenska/

Postat 2017-01-01 12:00 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

 

Logga in

Tips!