Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Fysiska Förberedelser För Expedition

Fysiska förberedelser är ju en självklarhet. I synnerhet ju äldre man blir, så krävs än mer disciplin på både träning och kost. Visserligen har man lärt sig sin egen kropp väl efter 30 år i branschen, men oavsett ålder, är det viktigt att lyssna på kroppen under uppbyggnadsfasen mellan färderna. Min senaste tuffa färd var 2014, så det är en tid sedan. Likväl tränar jag mer och bättre än någonsin. Jag är beredd hela tiden på att någon av alla mina planer som involverar fysiska utmaningar blir verklighet. Jag tror att det blir dags inom rimlig tid, kanske mest 6 månader. Det känns så. Jag får frågan ofta, hur förbereder man sig fysiskt.

Någon som vill göra en dokumentärfilm av sitt äventyr?

Jag tillhör de som gläder mig åt att nya tekniker gör möjligheterna för fler att göra dokumentär. Och helt klart är att det verkar inne att vara dokumentärfilmare helt plötsligt. Varje festival, varje kanal eller editing comissioner som man pratar med får bokstavligen tusentals anmälningar och förslag hela tiden. Beroende på vilken typ av dokumentärer man vill göra, så får man anpassa sin utrustning. Jag gör ju utan minsta tvekan vad som på engelska kallas observational documentary. Det innebär i stora drag mest handhållet filmande och möjligheter till att ha mycket grejer, är mycket små. Så jag tänkte dela med mig av mina tankar runt detta med filmande och vilken utrustning jag använder, eftersom jag ofta får dessa frågor. Kanske kan detta inspirera någon som går i dessa tankar att börja filma, att ta det steg som behövs för att komma igång.

Att tänka på angående filmningen, några tips:

Med Tiden Skall Allt Jag Äger Passa I En Ryggsäck

När klockan slog tolv stod jag bredvid stadskanalen tillsammans med bägge mina döttrar och följde Malmös helt sanslösa fyrverkerier. Jag kände mig å ena sidan ordentligt lycklig att bägge döttrarna nått den ålder när vi tillsammans kan uppleva denna årliga händelse, men å andra sidan fanns där i bakhuvudet, som alltid, tanken på de som av andra skäl inte kände samma sak. Jag tänkte på kostnaden för dessa fyrverkerier, hur dessa pengar i stället kunde ha gjort nytta genom att se till att stadens alla mindre lyckligt lottade - för det är många och de blir alltfler ser jag- kunde varit en del av firandet. Det var överdådigt, fyrverkerierna, och jag kände att det börjar bli dags för mig att ytterligare införa mer måttlighet i livet. Målet är att jag en dag har hela mitt bohag i en ryggsäck. Plus en väska med mina arbetsgrejer.

 Den här kommersen vid jul begriper jag mig allt mindre på. Nu är det ju i det närmaste en omöjlighet när man är del av ett samhälle samt att man har ungar och besöker hemorten och familjen, att inte var en del av kommersen. Jag köper det, eftersom allt resande har gjort att jag begriper hur viktigt det är att så mycket som möjligt passa in i ett samhälle för att allt skall funka. Främst på den sociala sidan och eftersom tjejerna ju går i skola, där de då direkt blir en integrerad del i hur allt är. Vi försöker ju förklara, för min hustru är av exakt samma åsikt gällande tingens ordning, ja, vi försöker förklara för tjejerna att det måste finnas en måtta i allt. Och att det alltid finns de som hamnat i utkanten av olika skäl och att man lär se dem också. Och tjejerna är ganska bra på det.