Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Hälsan

Jag har fått en del frågor om mitt hälsotillstånd efter att många sett Livräddare i Arktis på SVT Play. Det här hände för drygt 2½ år sedan. De första tre månaderna var tuffa. Hjärnskakningen gjorde att jag inte kunde göra någonting mer än att gå ut och knalla Malmös gator dag och natt, sitta på balkongen och kika ut på Malmö kanal och folk och fä som knallade förbi. Jag hade svårt att sova och tänka. Vänner och döttrar hjälpte till mycket i återhämtning, så jag hade en vardag när allt gick ut på att se efter döttrarna. Jag var dessutom extra fet efter att ha lagt på mig +10 kg för Grönlandsturen. Läkarna hade fått mig att förstå att det kunde ta år att återhämta sig fullt. Svårast var nog att jag inte kunde jobba, eftersom dator och mobil inte funkade med hjärnskakning, utan gjorde det värre. När det var som svårast fick jag ett mejl från min mycket gode vän Dogan Tilic som undrade om vi, dvs döttrarna och jag, kunde komma till Izmir regionen och cykla. Och göra reklam för deras Eurovelo 8 rutt. Jag tänkte, jag tar den chansen och hoppas allt går bra. Ett bra beslut. Det blev en fantastisk tur och alla de värsta symptomen försvann. Men så fort jag kom hem och satte mig för att börja klippa film framför datorn, kom illamåendet, yrseln och huvudvärken tillbaka. Oförmågan att kunna jobba med det jag måste, skapade stor stress.

Mitt i allt detta, träffade jag Hannah. Vilket förde med sig att fick annat att tänka på än jobbet och papparollen. Men när jag besökte henne i en liten by i Pyrenéerna i mars 2023 drabbades jag av en liten stroke. Det var en följd av stressen och hjärnskakningen. Jag förstod att jag ganska dramatiskt måste förändra min livsstil. Annars skulle jordelivet snart vara över. Inspirerad av Hannah och hennes livsstil präglad av yoga, träning och framförallt meditation, så började jag meditera. Som 18-åring hade jag åkt till Indien med tankar om att bli buddistmunk -det blev inte så!- men buddismen har legat där och av och till gjort sig närvarande. Men nu kändes det som det var dags. Och just meditation är en grundpelare inom buddismen. Så jag började meditera.

Mycket har hänt gällande hur man ser på meditation från det att jag åkte till Indien 1980 till idag. Då ansågs det som knäppt och flummigt. Idag ingår ju meditation som en viktig del i företagsvård. Just för att den gör skillnad. Och för min del har det gjort en stor skillnad.

Jag mediterar främst på morgonen, en tio minuter. Det ger en lugn och bra start på dagen. Det ger rätt inställning till livet. Bort från sig själv, mer tillgång till andra. Bara det är hälsosamt. Och det här är ju ingen ny kunskap, utan en över 2500 år gammal väl beprövad metod. Här ingår även andningsövningar. Idag används de exempelvis för att förbereda sig för höga höjder på berg. Och, ingenting av det här är krångligt. Man behöver inte sitta på ett speciellt vis. Eller på någon speciell plats. Det är bara att köra.

Så, yes, hälsan är bättre än någonsin faktiskt!

Länk till Livräddare i Arktis, https://www.svtplay.se/.../livraddare-i.../1-fast-pa-isen
Länk till Eurovelo 8 filmen https://www.youtube.com/watch?v=fSkh-1Glgjk...

Photo Copyright: Hannah Pierce-Carlson

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Tvärs över det frusna gränslandet

”Äsch, det är normalt!” sa Jura Grigorovitj till mig när jag påpekade att köldsprickorna på båda hans kinder blödde.

Men det var inte normalt ens för Jura och hans eveniska renskötarkollegor—Tolja; Slava, gruppens ledare; och Slavas hustru Vika. De skulle föra mig och mina tre Sakha-baserade teammedlemmar—Egor, Jura och Bolot—sexhundra kilometer söderut från byn Uchugaj i Jakutien till Ochotska havet. Vi hade 35 renar och 16 träslädar till vårt förfogande för att frakta nästan ett ton mat, bränsle och utrustning. Färden gick längs en sekelgammal handelsled genom jordens kallaste bebodda område och skulle ta 50 dagar.

Jag vill inte hem

”Jag vill inte åka hem”, sa Dana till kameran. ”Det är något med Sverige som är svårt. Jag kan inte förklara det.”

Jag gjorde de sista intervjuerna med tjejerna—ögonblicket på varje resa när jag försöker fånga det vi kan ha missat längs vägen. Bakgrunden var den röda klippväggen ovanför Jeti-Ögüz, Sju tjurar, brinnande i solen. Dana var redan inne i den där post-expeditionsdippen, trots att vi hade en vecka kvar i Kirgizistan.

Möda och glädje i Karakol‑dalen i Kirgizistan - En utmanande fyradagarsvandring leder till ett ögonblick av ren föräldra

Tillbaka i lägret: utmattning och lättnad
Jag upplevde ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv i Karakol‑dalen i Kirgizistan för två dagar sedan.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips