När jag fick förra veckans nyhetsbrev från en av mina favoritsajter på nätet, Explorersweb, läste jag om Fredrik Erikssons tragiska död. Det fick mig att fundera på det här med meningen med livet igen och vilket högt pris det kan vara att välja ett liv som bryter mot det gängse samhällsmönstret. Men jag tror inte han personligen ångrade sitt val alltför många gånger. Allt har sitt pris. Jag har personligen aldrig ångrat mitt val av detta liv. Jag vill inte förlora mitt liv, men om det nu skulle bli så mycket tidigare än jag hoppas, då är det ett pris jag betalar utan att ägna för mycket tankar åt det. Kanske har tappat några hjärnceller, eller förmodligen massor, men jag har aldrig riktigt förstått varför någon i västerland, där alla möjligheter finns, tvekar att prova någonting nytt och spännande. Stort eller litet. Utan väljer att planera för sin ålderdom när de är strax under trettio!!! Märkvärdigt! Jag har haft ett fantastiskt liv och hoppas det får fortsätta. Men vågar man inte leva fullt ut, då missar man mycket av det här fantastiska livet!

Jag fick tyvärr aldrig möjligheten att lära känna Fredrik, ja, faktiskt skäms jag över att tala om att jag aldrig hört talas om honom! Det är i och för sig inte så konstigt, eftersom jag inte läser vare sig rese - eller friluftstidningar, inte i Sverige, inte globala, men när jag läser ExWebs artiklar om Fredrik så blir jag mycket förvånad! Han har ju en fantastisk meritlista och vilka storslagna utmaningar han har gett sig på! Och genomfört!!!

Och det får mig att fundera på hur vi i detta land värderar olika människor och äventyr. Sverige är lustigt på många sätt och vis, även om det är ett klart övervägande helt fantastiskt land! Vackert, varierande, rättvist, ganska jämligt, på pappret ganska fritt från rasism, oerhört många hyggliga människor (med undantag av sursvensken förstås, den där avundsjuka rättfärdigande typen som alltid har negativa åsikter om andra och kan och vet allt....det finns en del av dem....) Men, jobbiga lustigheter har vi, i synnerhet när det gäller sådana här saker. Vad är som är genuint och bra. Vi köper lätt det som saluförs mest, men kollar aldrig riktigt vad som finns förpackat. Vi tror alldeles för mycket på lättviktig media som de här sanslöst usla tabloiderna. Jag har aldrig riktigt förstått det, men det stör mig heller inte särskilt mycket. Men jag minns en föreläsning från Travellers Club för några år sedan när ordförande Jan Mårtensson presenterade den kvällens föreläsare, den genialiske fotografen Lennart Nilsson:

"Det finns många i vårt avlånga land som kallar sig kända i hela världen, men i verkligheten gäller det högst några få, en av dem är Lennart Nilsson."

I min genre, äventyr och expeditioner, finns idag ingen. Senast kända var Göran Kropp, som jag märker att många känner till, i synnerhet i USA, men även i Storbrittanien, när jag reser runt där. Det gör mig glad! Utanför Sverige är dock mina mycket goda vänner Tomas och Tina Sjögren, ganska kända namn, idag främst genom den fantastiskt informativa, spännande, nyhetssnabba, ärliga och okorrumperade sajten ExWeb. Och de lämnade tyvärr Sverige, för att de tröttnade på ankdammen. Ungefär av samma skäl som Göran Kropp. Tillsammans skidade de på riktigt till bägge polerna och besteg Everest. Sanna meriter i det tysta. I Sverige är de fortfarande ganska okända. Märkvärdigt. Jag gillar dem också oerhört mycket för att de är så oerhört ärliga med sina åsikter, på gott och ont! Kanske därför.....

När jag läste genom deras sajt hittade jag denna artikel om svenskar. Ganska förödande, men sådan är deras stil och attityd till äventyret och vad som är rätt och fel. De har en fantastisk inställning till livet. Läs mer här! Det beundrar jag dem för, men åsikterna är deras. Jag vill inte döma någon som modigt valt ett annat sorts liv från det normala, dennes sätt att marknadsföra sig själv, berätta om sina äventyr, och sig själv, när denne är en människa som försöker leva sin dröm. Det är tillräckligt för mig och det har jag oerhört mycket respekt för. Jag själv kämpar ju för att kunna leva på detta med äventyr och vet vad som krävs och ibland gör man misstag. Det är bara att rätta till det och gå vidare och försöka göra allt bättre nästa gång. Men analysen om dagens äventyrare och instant gratification, no effort håller jag helt med!!! Precis vad jag menade tidigare i denna rapport!

Men, ibland blir det fel, även när intentionerna är de bästa. När jag, Daniel Lindås och Anders Åberg höll på att spela in filmen här nedan som en säljande pilot för den kommande kamelturen, för vår världs globala mediaföretag, så blev det en väldigt skrävlig text som dessutom är fel...

Det finns flera som cyklat längre.....det finns en tysk som cyklat, ja, jag tror det är snart 40 år på raken nu, jag tror 500 000 km, jag har glömt hans namn förstås....men det blev så där i 50 graders värme och stor stress att få till något säljande på den korta, och extremt dyra tid, vi hade. Och när vi kom hem med materialet, gick det inte att åka tillbaka och ändra...

Ingen skugga skall dock falla på den fantastiske filmaren och regissören! Vill ni läsa mer om Expedition Arabien, läs här och här!

Kom gärna med åsikter och våga kritisera! Och minns, kritik kan också vara positiv....