Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Användarnamn: explorermikaelstrandberg

Intressen:

Mer på profilsidan


Expedition – och hur man planerar en sådan från grunden, ofriserat!

Jag har precis återvänt från en tung träningsrunda. En två timmars tur som egentligen borde varit en. En sådan där när jag ägnar större tiden åt att undra vad jag håller på med. Men då det känns som mest eländigt och omotiverat så tänker jag först hur oerhört privilegierad jag är som människa som har världens bästa fru och dotter, det gör mig oerhört lycklig att veta och så tänker jag på den fullsatta föreläsningen kvällen innan och hur folk åter igen kom upp och tackade för att jag gett dem en gnista liv att våga förändra. Det ger energi, glädje och motivation! 

Men på resan hem från föreläsningen satt jag och skissade på mitt nya nordafrikanska ökenäventyr. Jag tänkte vatten, jag tänkte kameler och jag önskade nomader. Och kom då att göra en sorts grundlista för hur man kan planera sin Expedition. Idén är ju redan född vart jag vill bege mig och vad jag tänkt göra. Det är ju basen. Att man bestämt sig för att ge sig iväg. Den här listan kom då till. Kanske kan den vara till någon hjälp. Den är helt oputsad! Nedskriven exakt som den kom ut ur skallen! Inklusive vissa skämtsamheter. 

  1. Kan de fantastiska svärföräldrarna hjälpa oss med Eva den här tiden? Eller räcker alla vänners hjälp här i Malmö?
  2. Finansiering. Vem kan tänkas dundra in 100 000 i det här unika projektet? Kanske Jamal Mubarak?
  3. Tillstånd? Behövs arbetstillstånd för att filma? Speciellt filmtillstånd?
  4. Vilken utrustning krävs?
  5. Är kompassen kalibrerad för södra eller norra halvklotet?
  6. Vilka kartor finns? Måste ha minst 1:250 000 för att vara riktigt säker. Annars kanske sandpapper modell 5 duger.
  7. Duger mina gamla, väl intrampade Scarpa kängor?
  8. Några nya grejer som dykt upp sedan jag senast var iväg, år 2004, som kan vara av nytta? Sådana där Camelbak kanske?
  9. Vågar jag chansa på ett tyst kök på gas i stället för mitt eviga extremt högljudda, men säkra XGK II bensin kök?
  10. Vilket tält? VE 25:an är nog för tungt, en lättare modell helst….
  11. Hur renar jag vatten? MSR igen? Hur transporterar jag bäst 30 liter?
  12. Har jag nog med tid att studera kamelerna och välja rätt? Kan jag klara mig utan?
  13. Kan jag undvika guide eller krävs det av myndigheterna?
  14. Solglasögon? Vilken typ? Cébé verkar ha stått stilla. Julbo verkar mycket bättre.
  15. Termos dubbelstrumpa och underställ? Vilken huvudbonad? Tuaregdok?
  16. Tänk om jag får tandvärk igen, gå till tandläkaren innan avfärd.
  17. Vilken medicin? Krävs något ormserum?
  18.  Stor eller liten kamera? Eller bägge?
  19. Vilken filmkamera? Duger en sådan där tillsats till kameran?
  20. Är jag verkligen nog tränad för att klara det här? Räcker varannan dags träning i fyra månader?
  21. Är min arabiska bra nog? Alhamdulillahi så är den det och duger denna gång.
  22. Innan avfärd, kolla utrustningen NOGA, så att allt finns med denna gång…..minns missen med köket i Sibirien….
  23. Följer Johan med? Hoppas, hoppas!
  24. Vem är förresten president i Tchad?
  25. Prata med Al Arabiya. De bara växer som media.
  26. Hur i all friden skall jag kunna vara borta från Eva mer än ett dygn? Kanske jag kan stoppa in henne i en sidoficka på ryggsäcken….det blir 9 kg extra det…plus blöjor, välling och övrig adekvat utrustning inklusive hennes nalle och isländska lunnefågel.

26 punkter av funderingar som ganska bra täcker in hur man kan fundera när man vill få till en Expedition. Kom gärna med funderingar, tillägg och åsikter.

Jo, jag har förresten gjort om min hemsida igen, kom gärna med åsikter även där. www.mikaelstrandberg.com

Såg ni förresten den här piloten?

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-02-09 09:17   Thomas Traneving

Något, typ Skype, brukar lugna o stilla den värsta längtan efter ens barn (o make/maka). Kanske inte finns utrymme för i packningen???
/H
 
2011-02-09 09:24   äventyrssugen

Kul att ta del av sådana planeringstankar. På något vis känns det mindre "extremt" när man ser att så "vardagliga" frågor dyker upp inför även så stora expeditioner. Det blir lättare att ta till sig då. En del av dem dyker ju upp även om man "bara" ska en tur till fjällen eller ta en tur på skogen.
Jag antar även att dina listor har sett annorlunda ut över åren. Om du hade sparat motsvarande listor från tidigare expeditioner så har säkert en hel del förändrats.
Kul också att äntligen få ta del av vart du har tänkt nästa tur. När? Hur länge?
 
2011-02-09 11:21   explorermikaelstrandberg

Tack för dessa kommentarer, de värmer och öppnar möjligheter. Oja, listorna har förändrats genom åren.. Nästa tur, ja, se ovan.....jag skall hålla er uppdaterade med utvecklingen. Ingenting är egentligen klart förrän man landat på rätt pölats.
 
2011-02-09 12:39   mathog

Snyggt tema på nya bloggen. Även det förra var väldigt fint. Fast det är kul att byta ibland :)
 
Svar 2011-02-09 13:06   explorermikaelstrandberg

Kanske det är som livet, ständig förnyelse gör att livet aldrig blir invant eller förutsägbart....
 

Läs mer i bloggen

Hur jag tränar vid 64 för att klara nästa expedition

Folk frågar hur jag tränar. De vill ofta ha ett program, ett schema, något de kan kopiera. Men min träning har aldrig handlat om att kopiera. Den har handlat om att klara nästa uppgift. Nästa Expedition. Och ibland om att justera det som den förra utmaningen gjorde med mig.
När jag var yngre var det enkelt. Skulle jag cykla så cyklade jag. Det var ingen som pratade om zoner eller periodisering. Man cyklade tills kroppen slutade klaga och så cyklade man lite till.
Inför min första stora cykelresa, Chile till Alaska, gjorde jag något annat. Jag tränade två år med bodybuilding och cykel. Jag tänkte inte så mycket. Jag visste bara att jag behövde styrka. Rygg och axlar som inte vek sig. Ben som kunde jobba igen i morgon. Den sortens styrka syns inte på Instagram, men den räddar dig när det blir långt.
Sen kom expeditionerna och de ändrade alltid spelreglerna.
Jag hamnade i en period där jag sprang mycket. Halvmaror och mycket träning. Det fanns perioder när jag låg runt 16 till 20 timmar i veckan. Jag kände mig stark och snabb. Men kroppen bryr sig inte om stolthet. Den bryr sig om belastning. Jag fick skador. Visst lite knän, men framförallt vaderna. Där satt det. Jag lärde mig att problemet inte är vilja. Problemet är att man samlar på sig för mycket, för länge. Man kan vara tuff och ändå träna dumt. Jag har varit båda.
Sen kom Grönland. Eller rättare sagt, Grönland kom två gånger.
Det första försöket misslyckades. Jag föll och fick en hjärnskakning. Inte en sån som går över på en helg. Den var tung. Ett år senare satt den fortfarande kvar i mig. Som om hjärnan bar på ett minne av smällen som musklerna inte kunde prata bort. Kanske är den där än idag.
Men ändå fanns Grönland kvar. Så jag tränade. Inte i månader. I år. Fyra år egentligen. Och jag tränade mycket. I snitt 20 till 25 timmar i veckan under den perioden. Det var inte en träningsplan. Det var ett liv. Det påverkade allt. Mat, sömn, humör, relationer, allt. Hur man fungerar när man är trött. Hur man tänker när allt gör ont och man ändå måste göra om det dagen efter.
Det var där jag förstod något om ålder på riktigt. Inte peppsnack. Det verkliga.
Efter 60 kan du fortfarande göra stora saker. Men du kan inte betala för dem på samma sätt. När du är 35 kan du slarva och komma undan med vilja. Efter 60 går inte det. Viljan finns, men återhämtningen blir valutan. Misstag blir dyrare. Hälsenor gillar inte överraskningar. Sömn blir ett verktyg, inte en lyx. Skador gör inte bara ont. De stjäl tid.
Så jag förändrade hur jag tränar. Inte genom att träna mindre, utan genom att träna smartare.
Jag tränar fortfarande mycket. Runt 14 timmar i veckan. Men jag överdriver inte längre på det sätt jag kunde förr. Den största skillnaden är hur jag slutar. När tekniken i gymmet slutar vara strikt, då slutar jag. Jag förhandlar inte om två repetitioner till. Jag jagar inte en siffra som ser bra ut. I min ålder är strikt teknik ingen detalj. Det är en försäkring.
Och sömnen. Jag har aldrig varit så fokuserad på sömn som jag är nu. Förr sov man om man hann. Nu vet jag att sömn är träning. Kan jag sova så gör jag det. Kan jag bygga rutiner som gör att jag sover bättre så gör jag det. För jag kan träna hårt som 64-åring, men jag kan inte återhämta mig från dumhet som när jag var 44.
Och så är det livet just nu. Mer hektiskt än någonsin. Expeditioner i expeditionerna. Jobbresor som slår sönder rutiner. Veckor där man sitter i bil åtta timmar om dagen och sen försöker klämma in ett pass på ett hotell gym med ett löpband och några hantlar. Och det som väntar är inte bara berg. Det är också hårt arbete med hästar i veckor. Det är arbete. Hållning. Grepp. Trötthet som inte går att fejka.
Så min träning idag bygger på en fråga. Hur kommer jag fram redo utan att bli skadad. Inte hur ser jag ut. Inte hur snabbt springer jag en mil. Utan redo. Hållbar. Hel.
Kalendern framåt är inte snäll. Defender X i april med för lite sömn och för mycket sittande. En tuff glaciär och bergkurs på Island i maj med långa dagar på glaciär, replag, räddning, läger och toppdag. Sen Kyrgyzstan, sextio dagar med hästar och hårt arbete. Och senare Aconcagua.
Det är därför min träning ser ut som den gör nu. Inte för att jag undviker hårt arbete, utan för att jag väljer rätt sorts hårt arbete. Det som bygger motor, ben, rygg och tåliga vader utan att knäcka mig på vägen.
Det handlar inte om att vara perfekt. Det handlar om att vara redo.

Innan vägen blev mitt liv

Det här är jag i lägenheten i Dala Järna 1986.

Jag är 24 år gammal och väntar på att min bror ska köra mig till Arlanda. Om några timmar ska jag flyga till Chile. Där börjar det som senare skulle bli mitt liv, även om jag inte visste det då. Eller kanske visste jag det ändå. Kanske inte i huvudet, men i kroppen. I kroppen visste jag det. Den hade redan bestämt sig.

Expedition Defender X. London till Istanbul

Fem timmars sömn.

Lite mer än fem, om jag ska vara generös. Samma natten innan. Samma för de flesta i teamet, misstänker jag. Så funkar Defender X. Full fart, även när allt man gör är att sitta i en bil och se världen glida förbi utanför rutan.

Lästips

Alltid
gratis!
Bli medlem!

Var med i Sveriges största outdoor-community och få Månadens Utsidan.