Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Expedition - Dags för Expedition! Eller?

Idag gick jag upp klockan halv sex, så jag fick tid att noggrant gå genom mina utspridda grejer, de få jag har kvar. Jag packade en ryggsäck med alla stativ, vattenflaskar, MSR-flaskor (alla fyllda med vatten)och tyger jag hittade i en kartong, och fick väl ihop en 12-15 kg. Så när Eva vaknade gjorde jag i ordning hennes sittvagn för första gången, byltade på henne och så gav vi oss iväg ut innan Malmö vaknade till liv. Bägge på premiärtur. Jag till fots med ryggsäck i Malmö centrum och Eva i sin nya sittvagn modell lätt. Vi gick i snabb fart i halka, på asfalt och genom stadsparken. Tog en timme att genomföra första passet. Nu gäller det att öka fart, distans och vikt för varje dag som går tills det blir dags att möta verkligheten på Expedition igen.

Det känns underbart att ha börjat träna och förbereda sig igen. Sömn, kraft, glädje och perspektiv tillkommer! Men är jag redo för Expedition? Jag tror det. Det är ingen jättelängtan, men jag kan ju inte så mycket annat. Men visst ser jag fram emot det, OM jag klarar av att vara utan mina fantastiska två damer mer än en halv dag. Ack, jag är en mycket lyckligt lottad man!

Under nyår var vi och hälsade på några polare i Polen, om man kan säga så. Nordpolen. Gdansk. Och vännerna Marcin, Alice, Ami och Daniel i Olztyn. Marcin försöker liksom jag leva på detta med professionella äventyr. Och Polen är ju ett av dessa i branschen bortglömda ställen, eftersom den anglo-saxiska äventyrsvärlden styrs genom USA och England och vad som uppmärksammas i media. Polacker är av hävd tuffa och oömma. Marcin har dessutom försökt göra om Johan Ivarsson och mitt Kolyma äventyr, men lyckades inte riktigt. Men det han berättade var av största nöje att lyssna på!

"Alla frågade om jag var svensk. De minns att en av er talade ryska, den andre inte. Och att ni var tuffa och stenhårda. Ni tackade alltid nej till hjälp. Han som hämtade Er när ni nått Ambartjik, bodde jag hos. (Se filmen nedan, han som är kaukasisk ryss och fullast!)"

Det här att höra åter om Kolyma gav naturligtvis mersmak. Och efter att ha åter läst Ryszard Kapuchinskis fantastiska bok Imperiet, visst längtar jag tillbaka.

Men först en annan liten expedition. Häng med på förberedelserna!

Föregående Nästa Startsida
Avexplorermikaelstrandberg Publicerat 2011-02-02 Läst 16018 ggr
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-02-02 10:38   peter1969
Jag hänger gärna med!
På förberedelserna alltså......
 
Svar 2011-02-02 10:39   explorermikaelstrandberg
;-) Bor du i Malmö alltså? Och har barnvagn innehållande ett barn?
 
2011-02-02 12:55   mathog
Hur ofta och länge går du under dina träningspass?
 
Svar 2011-02-02 15:11   explorermikaelstrandberg
Drygt 1½ timme med 18 kg nu varannan dag. Jag höjer med 5 kg varannan vecka. Jag är trött, trött....kom just nu in....det ÄR drygare än jag trott.....;-)
 
2011-02-03 21:55   tombajer
På tal om Polen så har dom och har haft flera av världen bästa bergsklättrare !!! Hårdingar i det landet !
 
2011-02-04 10:37   explorermikaelstrandberg
Så rätt! M
 
2011-02-04 11:21   tombajer
Ge en hint vart du ämnar att dra, är det Högt, Kallt, Vått, Hett, Torrt eller ?
 
Svar 2011-02-05 18:57   explorermikaelstrandberg
Hett, torrt och vått....
 
2011-02-05 18:51   mathog
Jag ska till fjälls i sommar. Och idag gick jag 1,5 timme med 15 kg på ryggen. Sista halvtimmen var dryg, och nu är jag helt slut i benen. Ska försöka köra varannan dag :)
 
Svar 2011-02-05 18:58   explorermikaelstrandberg
Bra gjort, bra gjort! det är nog bra att komma upp i vikter mot 22 som förmodligen blir din vikt om du i alla fall skall vara borta en vecka. Men bärja med 8-10 så att fötter, höfter och axlar får vänja sig.
 

Läs mer i bloggen

Morsdags läxa

Mors dag. Ju mer åren går som förälder, desto mer ser jag hur man har tagit med sig en hel del nyttiga och onyttiga grejer från morsan. Idag har jag funderat en del på det, i synnerhet på eftermiddagen när jag fick ett meddelande från min egen bil att ett fönster var uppe och jag fick springa en kilometer till garaget och stänga det. Tack Dana klåfinger. Farsan hade jag tyvärr lite kontakt med, han dog när jag var elva och bodde större delen i Stockholm, där han hade sitt liv. Jag köper det. Så det var morsan som var alltet. (Och brorsan och Siv) Det jag fört med mig som förälder förutom en massa kramar, trygghet (hoppas jag), skämt och skratt och kärlek, är egenheter som följande:
1. Morsan skulle alltid sova lunch. Och huset skulle vara tyst. Samma här hemma.
2. Man får läsa och titta på grejs när man äter, det behöves inte ältas och pratas om hur dagen har varit, eftersom den är ganska lika varje dag ändå. Samma här hemma.
3. Ha en varm mössa på skallen för att inte dra på sig besvärliga sjukdomar, drag från öppet fönster i bil allra farligast. Jag har alltid mössa på mig, varmt eller kallt ute.
4. Lita på att barnen vet vad de vill och stöd detta. Hon ifrågasatte inte att jag som 17-åring åkte ett år ensam till Indien för att bli mahayana munk. (Något jag aldrig blev, men däremot väldigt tunn och lätt)
5. Egen tid varje dag för djuplodande eller lättsinniga tankar. Samma i mitt hus här i Malmö.
6. Ungar behöver inte föräldrar som skall engagera sig i alla lekar och vara lekledare. Jag leker nästan aldrig med tjejerna, men tar med dem överallt så får de ta egna initiativ.
7. Motionera varje dag. Jag kan avslöja det nu, det var morsan som gick sönder skidspåren i Grötholen och blev omnämnd i Järna Nytt som förstörare av skidspår. Som tur är finns inga skidspår här i Malmö, men jag och vi går mer eller mindre samma 8 km varje dag, ja, skoldag.
Jomän. Glad Mors dag Morsan var du nu än är. Gå nu inte sönder molnen.

Läs inlägget

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.

Läs inlägget

Bestigning av Kilimanjaro, del 3, slutet

Kilimanjaro-dagboken, del 3


”Jag mår lite bättre idag”, sa Richard när vi alla samlades i mattältet för frukost. ”Jag tog en paracetamol och tro mig, de där tabletterna är magiska. Ingen huvudvärk, ingen feber, inga problem. De är så bra att jag vill bli försäljningsagent för dem i Kanada!”

Läs inlägget

Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...
Till artikeln

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg