Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Användarnamn: explorermikaelstrandberg

Intressen:

Mer på profilsidan


Expedition - 23 ovärderliga prylar för äventyr

Explorer Mikael Strandberg listar 23 ovärderliga prylar för äventyr. Läs och jämför med din egen lista. Kanske har du fler bra tips till äventyraren och oss andra.

För Kalaharis bushmän räckte det att ta ett koger fyllt med giftpilar och en pilbåge när man begav sig ut endera i sökan på vilt eller nytt ställe som skulle passa att bo på under en tid. För dagens utemännsikor så krävs lite mer grejer, för att känna sig bekväm på en veckolång tur. Så jag har gjort en lista med 23 ovärderliga prylar att ta med sig! Ja, vad man förmodligen behöver...

1. Sovsäck

Syntet eller dun beroende på klimat.

2. Liggunderlag

På långtur, ett ridge rest och en Therma.

3. Tält

Geodesiskt, tunnel eller annat beroende på säsong och klimat.

4. Kök

Minns att de flesta tredje världsländer inte har T-noja. Så bensin är alltid säkrast.

5. Rätt kläder.

Glöm jeansen och de tajta kläderna. Understället viktigast, titta på Termo som jag anser är världsledande idag.

6. Vandrarskor

Svenska fjäll skiljer sig en hel del, på grund av sin stenighet, från andra områden i världen, så rätt vandrarsko måste ha täckt tå.

7. Hatt

Bredbrättad att föredra i varmare länder.

8. Kompass

Ett måste. Ta inte med GPS:en. Eller komplettera med kompass. Jag tror det viktigast av allt för någon som verkligen vill njuta av omgivningen, lär er karta och kompass på riktigt!

9. Kartor

Skaffa de nyaste och mest detaljerade. Åtminstone minst 1:200 000.

10. Ryggsäck

Vet att en bra ryggsäck har att göra med ens längd och att man då väljer rätt storlek på ryggscken.

11. Kniv

Ovärderlig. Ett måste. En riktig kniv med en stor egg.

12. Tändare/tändstickor

Jag tar alltid tändare.

13. Vattenflaska

Nalgene modell med stor öppning och okrossbara.

14. Pannlampa/batterier

Bättre än ficklampa så man kan använda bägge händerna att arbeta med i mörkret. Om man nu måste göra det.

15. Yxa och såg

I säker överleveare i skogstrakter samt för idyll och värme.

16. Solglasögon

Ett måste på höga höjder och i varmare klimat.

17. Litet apotek med smärtstillande, bandage, plåster mm

Vi är lite svagare idag.

18. Silvertejp

Kan användas till allt utom att äta.

19. Pengar

Tyvärr.

20. Pass och viktiga tillstånd

Tyvärr.

21. Tandkräm, tvål och tandborste

Absolut! Svett och usel andedräkt är inte ett nöje för dagens människor.

22. Anteckningsbok och penna

Även som en säkerhetsåtgärd.

23. Kamera

För att ge lite perspekti, se utrustningslistan från Sibirienturen http://www.siberia.nu/utrustning_se.html

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-01-25 11:22   peter1969

Jag saknar ju hängmattan.......

Annars går det väl inte att säga så mycket om listan, det som kan poängteras är att ryggsäcken ska passa din RYGG-längd. Lika långa personer kan ha olika långa ryggar så det gäller att mäta rygglängden rätt för att veta vad som passar.
 
Svar 2011-01-25 14:22   explorermikaelstrandberg

Tack Peter, men du kan man soca bra i hängmatta tro?
 
2011-01-25 11:33   thegedd

Prylar, prylar, prylar....visst behövs dom i vårt moderna/bekväma liv (på gott och ont). Intressant att du tar upp bushmännen i Kalahari. Har precis läst ut Lasse Bergs bok "Gryning över...." för andra gången. Och kan INTE sluta fascineras över dess folk han (försöker) beskriver (våra förfäder). Jag skulle kunna offra MYCKET för bara en dag i dess närvaro, men omöjligt. Tidsmaskiner (ännu en pryl?) finns ej ännu....
 
Svar 2011-01-25 14:22   explorermikaelstrandberg

det är oerhört ledsamt att Lasse inte skriver på engelska. Han skulle då vara en människa med stor internationell renommé. Varför omöjligt, Jesper?
 
2011-01-25 12:30   äventyrssugen

Både yxa, såg och stora kniven....!
Du har då inte följt med i lättpackartrenden märks det:-)
 
Svar 2011-01-25 14:20   explorermikaelstrandberg

Erik, har du försökt å flå en älg med en lättviktskniv? ;-) Tack alla för kommentarerna. DOCK, helt klart är att jag är kvar påmitten av 2000-talet i prylväg....;-)
 
2011-01-25 14:38   peter1969

Om du menar SOVA så sover jag otroligt gott i en hängmatta, sover aldrig lika bra i ett tält. Det är alltid någon liten knöl som stör sömnen när jag ligger på marken, i hängmattan finns det inga knölar, bara massor av John Blund-sömn....
 
2011-01-26 13:29   j_stellan

Jag håller med om listan... Jag skulle ha skippat "15. Yxa och såg". Det är länge sedan jag lämnade sågen och yxan och det funkar lika bra utan. Jag gör inte upp eld när jag är ensam så det finns inget större behov av en yxa eller såg
 
2011-01-27 10:12   seobserver

Saknar filen och brynet men i övrigt verkar vi vara väl samstämnda.
 
2011-01-28 18:59   Karlaugust

Kul att se dig på utsidan. Träffade dig för ett antal år sedan på vildmarksmässan.Då hade du Sigge med dig. Jad hade just läst boken om honon så det var kul att få se honom. Det är länge sedan så jag misstänker att han inte finns kvar på denna jord
 
2011-01-30 22:37   Minnatur

Själv äger jag inte en buskig hjässa vilket gör att jag utöver kläder läger till punkten 5:1 MÖSSOR, en mössa om det är kallt 2 st om det är buskallt... Eller buskalt som man skulle säga om man vore från Göteborg... :-)
 

Läs mer i bloggen

Hur jag tränar vid 64 för att klara nästa expedition

Folk frågar hur jag tränar. De vill ofta ha ett program, ett schema, något de kan kopiera. Men min träning har aldrig handlat om att kopiera. Den har handlat om att klara nästa uppgift. Nästa Expedition. Och ibland om att justera det som den förra utmaningen gjorde med mig.
När jag var yngre var det enkelt. Skulle jag cykla så cyklade jag. Det var ingen som pratade om zoner eller periodisering. Man cyklade tills kroppen slutade klaga och så cyklade man lite till.
Inför min första stora cykelresa, Chile till Alaska, gjorde jag något annat. Jag tränade två år med bodybuilding och cykel. Jag tänkte inte så mycket. Jag visste bara att jag behövde styrka. Rygg och axlar som inte vek sig. Ben som kunde jobba igen i morgon. Den sortens styrka syns inte på Instagram, men den räddar dig när det blir långt.
Sen kom expeditionerna och de ändrade alltid spelreglerna.
Jag hamnade i en period där jag sprang mycket. Halvmaror och mycket träning. Det fanns perioder när jag låg runt 16 till 20 timmar i veckan. Jag kände mig stark och snabb. Men kroppen bryr sig inte om stolthet. Den bryr sig om belastning. Jag fick skador. Visst lite knän, men framförallt vaderna. Där satt det. Jag lärde mig att problemet inte är vilja. Problemet är att man samlar på sig för mycket, för länge. Man kan vara tuff och ändå träna dumt. Jag har varit båda.
Sen kom Grönland. Eller rättare sagt, Grönland kom två gånger.
Det första försöket misslyckades. Jag föll och fick en hjärnskakning. Inte en sån som går över på en helg. Den var tung. Ett år senare satt den fortfarande kvar i mig. Som om hjärnan bar på ett minne av smällen som musklerna inte kunde prata bort. Kanske är den där än idag.
Men ändå fanns Grönland kvar. Så jag tränade. Inte i månader. I år. Fyra år egentligen. Och jag tränade mycket. I snitt 20 till 25 timmar i veckan under den perioden. Det var inte en träningsplan. Det var ett liv. Det påverkade allt. Mat, sömn, humör, relationer, allt. Hur man fungerar när man är trött. Hur man tänker när allt gör ont och man ändå måste göra om det dagen efter.
Det var där jag förstod något om ålder på riktigt. Inte peppsnack. Det verkliga.
Efter 60 kan du fortfarande göra stora saker. Men du kan inte betala för dem på samma sätt. När du är 35 kan du slarva och komma undan med vilja. Efter 60 går inte det. Viljan finns, men återhämtningen blir valutan. Misstag blir dyrare. Hälsenor gillar inte överraskningar. Sömn blir ett verktyg, inte en lyx. Skador gör inte bara ont. De stjäl tid.
Så jag förändrade hur jag tränar. Inte genom att träna mindre, utan genom att träna smartare.
Jag tränar fortfarande mycket. Runt 14 timmar i veckan. Men jag överdriver inte längre på det sätt jag kunde förr. Den största skillnaden är hur jag slutar. När tekniken i gymmet slutar vara strikt, då slutar jag. Jag förhandlar inte om två repetitioner till. Jag jagar inte en siffra som ser bra ut. I min ålder är strikt teknik ingen detalj. Det är en försäkring.
Och sömnen. Jag har aldrig varit så fokuserad på sömn som jag är nu. Förr sov man om man hann. Nu vet jag att sömn är träning. Kan jag sova så gör jag det. Kan jag bygga rutiner som gör att jag sover bättre så gör jag det. För jag kan träna hårt som 64-åring, men jag kan inte återhämta mig från dumhet som när jag var 44.
Och så är det livet just nu. Mer hektiskt än någonsin. Expeditioner i expeditionerna. Jobbresor som slår sönder rutiner. Veckor där man sitter i bil åtta timmar om dagen och sen försöker klämma in ett pass på ett hotell gym med ett löpband och några hantlar. Och det som väntar är inte bara berg. Det är också hårt arbete med hästar i veckor. Det är arbete. Hållning. Grepp. Trötthet som inte går att fejka.
Så min träning idag bygger på en fråga. Hur kommer jag fram redo utan att bli skadad. Inte hur ser jag ut. Inte hur snabbt springer jag en mil. Utan redo. Hållbar. Hel.
Kalendern framåt är inte snäll. Defender X i april med för lite sömn och för mycket sittande. En tuff glaciär och bergkurs på Island i maj med långa dagar på glaciär, replag, räddning, läger och toppdag. Sen Kyrgyzstan, sextio dagar med hästar och hårt arbete. Och senare Aconcagua.
Det är därför min träning ser ut som den gör nu. Inte för att jag undviker hårt arbete, utan för att jag väljer rätt sorts hårt arbete. Det som bygger motor, ben, rygg och tåliga vader utan att knäcka mig på vägen.
Det handlar inte om att vara perfekt. Det handlar om att vara redo.

Innan vägen blev mitt liv

Det här är jag i lägenheten i Dala Järna 1986.

Jag är 24 år gammal och väntar på att min bror ska köra mig till Arlanda. Om några timmar ska jag flyga till Chile. Där börjar det som senare skulle bli mitt liv, även om jag inte visste det då. Eller kanske visste jag det ändå. Kanske inte i huvudet, men i kroppen. I kroppen visste jag det. Den hade redan bestämt sig.

Expedition Defender X. London till Istanbul

Fem timmars sömn.

Lite mer än fem, om jag ska vara generös. Samma natten innan. Samma för de flesta i teamet, misstänker jag. Så funkar Defender X. Full fart, även när allt man gör är att sitta i en bil och se världen glida förbi utanför rutan.

Lästips

Alltid
gratis!
Bli medlem!

Var med i Sveriges största outdoor-community och få Månadens Utsidan.