Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Expedition: Musik i tältet

"Jag läste någonstans att du tillbringat över 2000 nätter i tält. Jag undrar om du brukar ligga och lyssna på musik?"
 
Jag tror det närmare 2500 nätter. I alla fall en hel del. Flertalet nätter utan musik. Jag vet att jag på första cykelresan från Chile till Alaska hade jag fått en kassett kallad Cykelmusik. Sammansatt av min vän Lars Wanfors, dvs. Svenne Rubin. Jag minns en låt därifrån, Eddie Grants låt Jo Anna. Här https://youtu.be/R-ZplG81oZg
 
Men mellan den cykelturen och den senaste med tjejerna, inte mycket! Oftast har jag ju fricampat och då vill man ju höra alla ljud omkring sig. Men, sedan jag börjat rest med tjejerna har musikintresset tagit fart igen! Och med helt ny musiksmak!
 
Nu inför Expeditionen att korsa Grönlandsisen, så håller jag på att samla på en stor playlista på Spotify. Jag kallar den Expedition och skall både inspirera mig och lugna ned mig! Här är ett utdrag från listan enligt önskemål:
 
1. Du Hast med Rammstein https://youtu.be/W3q8Od5qJio
2. La Grange med ZZ Top https://youtu.be/Vppbdf-qtGU
3. Falsk Matematik med Svenska Akademien (Skåneband) https://youtu.be/z7fxC9Ggh3c
4. Easy Living med Gluecifer (norskt band) https://youtu.be/qK45bAs15ek
5. I rather drink than talk med Sator (Dalaband!) https://youtu.be/v79cRqONl20
 
Tjejerna diggar ingen av dessa...ja, kanske ZZ Top. Så det är en kamp om vad vi skall lyssna på, så vi kör varann och max tre egna låtar i rad.
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Jag packar igen

Packar igen.
Det gör mig alltid glad.
Det betyder äventyr. Ett mer krävande liv, men på ett bra sätt. Bra människor, tydligt syfte och oftast bättre sömn än hemma.

Sedan jag kom tillbaka från Kirgizistan i början av augusti har livet varit allt annat än enkelt. Jag vet att jag är väldigt privilegierad på alla sätt, men tomheten efter en expedition bryr sig inte om sådant. Den kommer ändå. Och med åldern blir den inte mildare. Man ser saker klarare. Man ser vad som håller på att glida en ur händerna.

Tvärs över det frusna gränslandet

”Äsch, det är normalt!” sa Jura Grigorovitj till mig när jag påpekade att köldsprickorna på båda hans kinder blödde.

Men det var inte normalt ens för Jura och hans eveniska renskötarkollegor—Tolja; Slava, gruppens ledare; och Slavas hustru Vika. De skulle föra mig och mina tre Sakha-baserade teammedlemmar—Egor, Jura och Bolot—sexhundra kilometer söderut från byn Uchugaj i Jakutien till Ochotska havet. Vi hade 35 renar och 16 träslädar till vårt förfogande för att frakta nästan ett ton mat, bränsle och utrustning. Färden gick längs en sekelgammal handelsled genom jordens kallaste bebodda område och skulle ta 50 dagar.

Jag vill inte hem

”Jag vill inte åka hem”, sa Dana till kameran. ”Det är något med Sverige som är svårt. Jag kan inte förklara det.”

Jag gjorde de sista intervjuerna med tjejerna—ögonblicket på varje resa när jag försöker fånga det vi kan ha missat längs vägen. Bakgrunden var den röda klippväggen ovanför Jeti-Ögüz, Sju tjurar, brinnande i solen. Dana var redan inne i den där post-expeditionsdippen, trots att vi hade en vecka kvar i Kirgizistan.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips