Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Expedition Defender X. Yttre Mongoliet.

Yttre Mongoliet.
 
Jag är tillbaka i Malmö nu efter två veckor på denna fantastiska plats. Bättre än jag hade förväntat mig. Storslagna öppna ytor, fortfarande en förhållandevis nomadiserad och stolt befolkning. Och fortfarande med en fot i det postsovjetiska samhället. Även om Ulan Bataar, huvudstaden, moderniseras snabbt.
 
Målet var att vi skulle få ut bilarna från Tjita i Sibirien till Mongoliet innan de konfiskerades av den ryska staten. Efter ett oerhört jobb av många involverade lyckades det och hela Defender X teamet samlades i Ulan Bataar. Delmål ett var avklarat, nu ville vi göra en tur i detta fantastiska land för att stämma av allt som hänt sedan krigets utbrott. Och vad vi skulle ta oss till.
 
Under tio dagar gjorde vi en mycket krävande tur. Vägarna är av de mest krävande på jorden och bilarna tog stryk, men klarade av det hela. Yurtor, nomader, dubbelpuckliga kameler, vilda hästar och öppna landskap. Helt fantastiskt och jag kommer att återvända med döttrarna en dag. För att färdas genom landet med kamel.
 
Så är planen. Hur det blir är en annan sak. För tillfället lämnar vi bilarna i Mongoliet innan vi är helt säkra på vad vi tar oss till. Expeditionens ledare Jeff Willner får ta det beslutat. Oavsett fortsätter färden!
 
Här kan ni följa utvecklingen https://www.instagram.com/defender.x/
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Tvärs över det frusna gränslandet

”Äsch, det är normalt!” sa Jura Grigorovitj till mig när jag påpekade att köldsprickorna på båda hans kinder blödde.

Men det var inte normalt ens för Jura och hans eveniska renskötarkollegor—Tolja; Slava, gruppens ledare; och Slavas hustru Vika. De skulle föra mig och mina tre Sakha-baserade teammedlemmar—Egor, Jura och Bolot—sexhundra kilometer söderut från byn Uchugaj i Jakutien till Ochotska havet. Vi hade 35 renar och 16 träslädar till vårt förfogande för att frakta nästan ett ton mat, bränsle och utrustning. Färden gick längs en sekelgammal handelsled genom jordens kallaste bebodda område och skulle ta 50 dagar.

Jag vill inte hem

”Jag vill inte åka hem”, sa Dana till kameran. ”Det är något med Sverige som är svårt. Jag kan inte förklara det.”

Jag gjorde de sista intervjuerna med tjejerna—ögonblicket på varje resa när jag försöker fånga det vi kan ha missat längs vägen. Bakgrunden var den röda klippväggen ovanför Jeti-Ögüz, Sju tjurar, brinnande i solen. Dana var redan inne i den där post-expeditionsdippen, trots att vi hade en vecka kvar i Kirgizistan.

Möda och glädje i Karakol‑dalen i Kirgizistan - En utmanande fyradagarsvandring leder till ett ögonblick av ren föräldra

Tillbaka i lägret: utmattning och lättnad
Jag upplevde ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv i Karakol‑dalen i Kirgizistan för två dagar sedan.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips