Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Användarnamn: explorermikaelstrandberg

Intressen:

Kategorier:

Etiketter:

Vikten av öppna ytor och frisk luft

Familjen och jag har under snart 8 månader bott i en krävande stadsmiljö som i stora drag helt saknar grönska, hälsosam luft och där de yttre omständigheterna får anses vara extremt tuffa. Förra helgen, för första gången under denna tid, så tog vi oss upp till fjällen och det är bara att konstatera, öppna ytor och frisk luft är så avgörande för allas vår mentala och fysiska hälsa.

Vi gjorde två korta vandringar upp på fjället, vi fick uppleva regn som kom sidledes, vind som gjorde det svårt att prata, men ändå njöt vi alla fyra på ett sätt som man bara kan förstå om man varit isolerad från denna öppna frihet under en tid. Ungarna lekte på ett sätt jag inte sett förut, de fick utlopp för både sin energi och uppfinningsrikedom och deras nyfikenhet växte lavinartat och nu har vi varit tillbaka i storstaden några dagar, och vi lider alla av avsaknaden av frisk luft, öppna ytor och frihet att slippa övervakningskamror, hemsk trafik och en massa människor som inte mår bra. Vi är nog inga riktiga asfaltsbarn...

Jag skulle vilja påstå detta var en sannväckarklocka igen och gav perspektiv hur oerhört viktigt det är för ett samhälle att skapa möjligheter för alla människor att få uppleva detta. och, så detta med att ha barn, tänk hur oerhört mycket mer det öppnar världen för ens sinnen och självdistans. jag måste säga att all tid utan barnen känns som en plåga och oerhört tråkig.

Föregående Nästa Startsida

Avexplorermikaelstrandberg Publicerat 2014-04-17 Läst 8940 ggr

Logga in för att kommentera

2014-05-02 21:44 Vandrare

Var är det du håller hus på vardagarna? Låter som vilken större stad som helst i och för sig, Göteborg och större. När jag var liten tyckte jag så synd om min mormor som bodde i stan.

Svar 2014-05-04 23:02 explorermikaelstrandberg: Göteborg är det ikke, snart får du veta....;-)

Läs mer i bloggen

Beyond the Icecap – ett 20‑minuters reportage från Grönland, kommer snart

Förra hösten skidade vi 650 km över inlandsisen med 90 kg i varje pulka och en enda iPhone som kamera.

Läs inlägget

Morsdags läxa

Mors dag. Ju mer åren går som förälder, desto mer ser jag hur man har tagit med sig en hel del nyttiga och onyttiga grejer från morsan. Idag har jag funderat en del på det, i synnerhet på eftermiddagen när jag fick ett meddelande från min egen bil att ett fönster var uppe och jag fick springa en kilometer till garaget och stänga det. Tack Dana klåfinger. Farsan hade jag tyvärr lite kontakt med, han dog när jag var elva och bodde större delen i Stockholm, där han hade sitt liv. Jag köper det. Så det var morsan som var alltet. (Och brorsan och Siv) Det jag fört med mig som förälder förutom en massa kramar, trygghet (hoppas jag), skämt och skratt och kärlek, är egenheter som följande:
1. Morsan skulle alltid sova lunch. Och huset skulle vara tyst. Samma här hemma.
2. Man får läsa och titta på grejs när man äter, det behöves inte ältas och pratas om hur dagen har varit, eftersom den är ganska lika varje dag ändå. Samma här hemma.
3. Ha en varm mössa på skallen för att inte dra på sig besvärliga sjukdomar, drag från öppet fönster i bil allra farligast. Jag har alltid mössa på mig, varmt eller kallt ute.
4. Lita på att barnen vet vad de vill och stöd detta. Hon ifrågasatte inte att jag som 17-åring åkte ett år ensam till Indien för att bli mahayana munk. (Något jag aldrig blev, men däremot väldigt tunn och lätt)
5. Egen tid varje dag för djuplodande eller lättsinniga tankar. Samma i mitt hus här i Malmö.
6. Ungar behöver inte föräldrar som skall engagera sig i alla lekar och vara lekledare. Jag leker nästan aldrig med tjejerna, men tar med dem överallt så får de ta egna initiativ.
7. Motionera varje dag. Jag kan avslöja det nu, det var morsan som gick sönder skidspåren i Grötholen och blev omnämnd i Järna Nytt som förstörare av skidspår. Som tur är finns inga skidspår här i Malmö, men jag och vi går mer eller mindre samma 8 km varje dag, ja, skoldag.
Jomän. Glad Mors dag Morsan var du nu än är. Gå nu inte sönder molnen.

Läs inlägget

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.

Läs inlägget