Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Tillbaka till Sibirien, del 1

Min Sibirien resa har ju präglat mitt liv på gott och ont sedan den genomfördes 2004-05tillsammans med Johan Ivarsson. Jag hade nog aldrig trott att jag skulle återvända,men så kom en inbjudan att leda en konferens och utbildning hur man utvecklar Jakutiens mycket speciella turism. Så, självklart tog jag chansen, tog med hela familjen som hört talas om min resa av och till och åkte till Jakutiens huvudstad, Jakutsk. Temperaturen var -48 grader vid ankomstDet blev en av de mest fantastiska resor jag gjort!

Tyvärr håller jag på med årets mest avskydda jobb, deklarationen, och den tar all min kraft, ja, alla andras också. Därför blir det denna korta rapport, men fler följer! Varför inte se den här filmen som gjordes under tiden tills nästa rapport?


Kort kan jag berätta att konferensen blev bra. Läs mer här! Och kika också på dessa bilder därfirån!


Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2012-04-18 23:31   fowwe
Fin och intressant film om renskötarnas liv och arbete. Och det här med den extrema kylan är ju fascinerande. Samtidigt en aning skrämmande.
 
Svar 2012-04-24 07:54   explorermikaelstrandberg
Extrem hetta är i mina ögon mycket värre!
 
2012-05-04 23:01   fowwe
Ja, det är märkligt hur olika vi människor är. Det verkar finnas värmemänniskor och köldmänniskor. Nästan alla i min omgivning är av värmesorten. Men inte jag. Själv står jag inte ut med att exempelvis ligga på en solhet strand. Uppenbarligen inte du heller!?
 
Svar 2012-05-05 18:51   explorermikaelstrandberg
Ligga på en strand är ju verkligen blott sanslöst meningslöst och tråkigt...men jag skall försöka ge en bild av extrem hetta snart om allt går vägen.
 

Läs mer i bloggen

Tvärs över det frusna gränslandet

”Äsch, det är normalt!” sa Jura Grigorovitj till mig när jag påpekade att köldsprickorna på båda hans kinder blödde.

Men det var inte normalt ens för Jura och hans eveniska renskötarkollegor—Tolja; Slava, gruppens ledare; och Slavas hustru Vika. De skulle föra mig och mina tre Sakha-baserade teammedlemmar—Egor, Jura och Bolot—sexhundra kilometer söderut från byn Uchugaj i Jakutien till Ochotska havet. Vi hade 35 renar och 16 träslädar till vårt förfogande för att frakta nästan ett ton mat, bränsle och utrustning. Färden gick längs en sekelgammal handelsled genom jordens kallaste bebodda område och skulle ta 50 dagar.

Jag vill inte hem

”Jag vill inte åka hem”, sa Dana till kameran. ”Det är något med Sverige som är svårt. Jag kan inte förklara det.”

Jag gjorde de sista intervjuerna med tjejerna—ögonblicket på varje resa när jag försöker fånga det vi kan ha missat längs vägen. Bakgrunden var den röda klippväggen ovanför Jeti-Ögüz, Sju tjurar, brinnande i solen. Dana var redan inne i den där post-expeditionsdippen, trots att vi hade en vecka kvar i Kirgizistan.

Möda och glädje i Karakol‑dalen i Kirgizistan - En utmanande fyradagarsvandring leder till ett ögonblick av ren föräldra

Tillbaka i lägret: utmattning och lättnad
Jag upplevde ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv i Karakol‑dalen i Kirgizistan för två dagar sedan.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips