Till sist hamnade vi i Köpenhamn. Så den första operationen gick bra! Jag kan bara konstatera läkare och sjuksköterskor, så bra det går på alla nivåer. I allt eländet, så var detta rätta platsen att hamna.
Vi bor nu på ett sjukhem för grönländare i stadens utkanter. Även det helt perfekt och det bästa av den grönländska värmen. Detta är ett stycke Grönland i Köpenhamn med grönländsk personal, grönländsk mat och värme. Helt perfekt. Även en vän från Grönland är här!
Ända sedan inledningen på vår Grönlandstid så insåg jag att det här är en färd där jag bara kommer att uttrycka positiva känslor. Jag förklarar i framtiden. Det här är helt klart en av de allra svåraste färder jag gjort på många vis. Och att det här hände med Eva nu, ja, jag är inte förvånad. Det är en sådan period av utmaningar i livet som måste hanteras och lösas. Stora som små. Små typ att laptopen kraschade, dvs. jag behöver köpa ny för dyra pengar, jag har fått en vadinflammation och kan inte springa. Inte heller sluta äta stora portioner, så vikten kommer snabbt.
De stora domineras av Evas ögon. Just nu vet vi inte när vi kan återvända till Grönland. Och om. Nya besked nästan varje gång vi träffar en läkare. Även de tar en dag i taget.
Under tiden har jag fått en möjlighet att vara mycket nära mina döttrar. 24 timmar om dygnet. De två delar en säng, jag har en egen (after hårt arbete och diskussioner!). Pam har återvänt till Grönland för sitt arbete i första hand. Vi är bra på att dela uppgifter. Så döttrarna och jag försöker nu komma in i en rutin. Lite läxor, lite fysisk träning, läsning, lyssna på ljudböcker och så medicin varje timme samt läkarbesök. De dagar vi besöker en läkare, då är vi alla tre helt utmattade. Så här känslomässigt trött har jag inte varit på många år.
Tjejerna klarar det mycket bra. De är sannerligen en gåva från ovan.
För er som vill läsa alla artiklarna, gå till www.mikaelstrandberg.com
