Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Ny Expedition under arbete!

Vi lever i nya tider när allt skall kommuniceras kort. Och i rullande bild. Mina döttrars vardag. Jag försöker lära mig att kommunicera kort. Typ Instagrams, en minut att berätta vad du vill. Jag har nu inlett förberedelserna för vad jag vet blir min svåraste färd någonsin. Om jag får den på bordet. Det är mycket som skall stämma. Så jag har inlett samarbete med en polsk dietist, expert på hårda äventyr och sporter. För att äta rätt både för den kommande färden. Och för den tilltagande åldern. Och för barnens framtid. Men det skall sägas att jag åter börjar då äta ägg, yoghurt och fisk. Det krävs för en balanserad kost enligt Marta Naczyk. Min dietist. Så här är då första inslaget. Följ gärna med på Instagram, https://www.instagram.com/explorerglobal/

Obs! Den är på engelska.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Tvärs över det frusna gränslandet

”Äsch, det är normalt!” sa Jura Grigorovitj till mig när jag påpekade att köldsprickorna på båda hans kinder blödde.

Men det var inte normalt ens för Jura och hans eveniska renskötarkollegor—Tolja; Slava, gruppens ledare; och Slavas hustru Vika. De skulle föra mig och mina tre Sakha-baserade teammedlemmar—Egor, Jura och Bolot—sexhundra kilometer söderut från byn Uchugaj i Jakutien till Ochotska havet. Vi hade 35 renar och 16 träslädar till vårt förfogande för att frakta nästan ett ton mat, bränsle och utrustning. Färden gick längs en sekelgammal handelsled genom jordens kallaste bebodda område och skulle ta 50 dagar.

Jag vill inte hem

”Jag vill inte åka hem”, sa Dana till kameran. ”Det är något med Sverige som är svårt. Jag kan inte förklara det.”

Jag gjorde de sista intervjuerna med tjejerna—ögonblicket på varje resa när jag försöker fånga det vi kan ha missat längs vägen. Bakgrunden var den röda klippväggen ovanför Jeti-Ögüz, Sju tjurar, brinnande i solen. Dana var redan inne i den där post-expeditionsdippen, trots att vi hade en vecka kvar i Kirgizistan.

Möda och glädje i Karakol‑dalen i Kirgizistan - En utmanande fyradagarsvandring leder till ett ögonblick av ren föräldra

Tillbaka i lägret: utmattning och lättnad
Jag upplevde ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv i Karakol‑dalen i Kirgizistan för två dagar sedan.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips