explorermikaelstrandberg

950 p
Bloggar > Mikael Strandberg

Mikael Strandberg

Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Missa inte SVT:s dokumentär; Expedition Jemen - 52 grader i skuggan 29 augusti 20.00

Jag hoppas ni har tillfälle att kika på Jemen dokumentäran som visas imorrn, torsdagen den 29 augusti, prime time, på SVT2.

Svensk dokumentär från 2013. Upptäcktsresanden Mikael Strandberg, Tanya Holm från Rågsved och kamelen Kensington ger sig ut på en äventyrlig vandring genom stekheta öknar för att hitta det riktiga Arabien i Jemen.

Även i SVT2 30/8, SVT2 1/9 och SVT24 4/9

Intervju om filmen i SVT:s Gokväll igår http://www.svt.se/gokvall/se-program/27-8-18-15?autostart=true

Ett litet officiellt klipp http://www.svt.se/dokumentarfilm/expedition-jemen-52-grader-i-skuggan

Postat 2013-08-28 08:20 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Världspremiär: Expedition Jemen - 52 grader i skuggan

Jag måste säga att det var en av höjdpunkterna i mitt professionella liv när Jemen filmen hade premiär i Båstad onsdagen den 7:e augusti. Men jag hade likväl ganska svårt att njuta. Jag har jobbat med filmen i stort sett i 2½ år från första tanke till sista handtaget. Och filmen blev klar i sista sekund. Jag var mest trött. Gladast var min familj!

Reaktionerna på filmen var smått otroliga. Full lokal, massor av skratt, applåder och massor av frågor när filmen väl va över. det var underbart att se den på stor duk. Vilket jobb Johan, Samir och Ulrika gjort! Jag kände mig nästan "mobbad" av folk efteråt och deras överord. Viktigast var att de tyckte att bilden gav en mycket positiv bild av Jemen och mellan Östern. Jag med tanke på hur media idag vräker ut elände från denna del av världen, så var många lätt chockade, men positivt överraksade att verkligheten som vanligt är en annan. 

En av resencionerna har kommit från en av landets främsta filmare och filmskapare, Marianne Ahrne, som skrev så här:

Hej Mikael, 

Nu har jag sett din film och tycker den är alldeles underbar! Så här har ingen svensk sett Jemen före dig och Tanya! Jag känner igen det varma mottagandet ute i byarna från egna vandringar i andra länder, men det är unikt att få se och höra hur människor i dessa trakter tänker. Tanya är ett fynd! Härligt att hon kan tala arabiska och faktiskt väldigt bra att du går i all vänskap med en kvinna. 

De svårigheter ni stöter på och de kriser ni råkar in i förhöjer ju också värdet av filmen. Rent tekniskt är jag inte förtjust i skakig handkamera, men jag förstår också att ni inte hade något annat val när ni skulle filma under marsch. Och efter hand bryr man sig inte om det: det är bara spännande att få följa er på färden. En del bilder i gryning och skymning är magiskt vackra. 

Det var intressant också i början av filmen att få se klanuppgörelsen där man lämnade över vapen och resonemangen runt vapnen. (Utan vapen är man ingen man...) Jag tycker den här filmen kommer vid alldeles rätt tidpunkt. Nu när amerikanerna och andra västländer stänger sina ambassader i Jemen och USA skickar drönare är det uppfriskande att få möta landets verkliga befolkning. Det är också bra att du inte idealiserar alla: odugliga guider som ska ha 100 dollar om dagen och inte orkar gå t.ex. 

Jag tror TV.tittarna kommer att älska din film. Jag ska säga till alla jag känner att inte missa den. Och Kensington vill man bara pussa på! Han grät - precis som min kamel! Kameler är världens åttonde underverk tycker jag. 

Jag njuter av dessa ord och vill nu få denna film snarast internationellt, kanske det på något vis kan ändra bilden av det fantastiska Jemen! 

Jag har skrivit en större resencion av mina känslor på engelska här

Lyssna på radioprogrammet Verkligheten i P 3!

Postat 2013-08-21 07:36 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Expedition Jemen; Alla resor och rapporter

Utan tvekan är det så att Jemen förändrade mitt liv till det oerhört mycket bättre!

Jag har nu samlat all rapporter från de tre resorna under en helt ny sajt, nämligen denna:

Jemen Expeditionerna

Men, den första färden, den som mest förändrade mitt liv, finns blott att läsa på engelska här:

An Explorer Learning Arabic

Min förhoppning är att alla dessa kan ge en ny mycket positiv bild på detta fantastiska land och dess lika underbara människor. Och även locka andra att åka dit och bli nya människor. Bättre sådana!


Postat 2013-08-13 13:24 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Hur vill du att dina barn skall minnas dig?

Skriv en artikel Hur Du Vill att Dina Barn Skall Minnas Dig bad en vän i Stockholm förra veckan. jag har försökt nu.

Jag känner mig som en extremt priviligierad människa. Jag har fått tillfället att resa världen över och ha det som mitt jobb, jag har fått möjligheten att träffa de mest fantastiska av människor och uppleva denna klart övervägande vackra jord vi lever på. Jag har fått chansen att leva min dröm. Ändå känner jag att allt detta väger gnutta mot den känsla jag får uppleva varje dag när jag vaknar upp och ser mina barn snusa intill mig. Den kärlek och värme jag känner är så stark att det nästan känns som jag skulle kunna brinna upp.

Jag hade ju aldrig trott att jag en dag skulle bli farsa. men åren har lärt mig att man aldrig vet vilka underliga vägar livet tar. År 2009 åkte jag till Jemen för första gången. Av två skäl, för det första för att lära mig arabiska, men mest för att jag upplevde livet fullkomligt meningslöst och långt där inne i själens yttermarker fanns en förhoppning att eftersom Jemen ansågs som ett av världens farligaste länder och befann sig på kanten av ett tilltagande inbördeskrig, så var det så att jag skulle bombas i bitar, så var det inte hela världen. Jag höll på att ätas upp inombords av sorg och smärta. Jag som ägnat så stor del av mitt liv att försöka förstå meningen med livet och berätta om de goda sidorna av livet, jag förstod nu ingenting och insåg att min enda väg ut var att jag behövde en god portion hopp och vägledning.

Jag hann knappt landa i Jemens myllrande fantastiska huvudstad Sana, förrän de högre makterna åter gav mig en livets ynnest. Hoppet och vägledningen dök upp i form av en av de mest fantastiska människor jag mött under alla 27 år av resande världen över, ja, kvinnan som idag är min fru, Pam. Hon dök upp som en virvelvind och svepte in mig i starka krafter av möjligheter, gränslös kärlek och hon var alldeles för god för mig. Hon var unik på många vis, Hon talade aldrig illa om folk, förbjöd mig att klaga och gnälla, dömde ingen och var på de svagas sida. Än idag förstår jag inte varför hon valde en misslyckat individ som mig. Men det har hon lyckligtvis gjort och fyra år senare så har vi tillsammans de två mest fantastiska döttrarna på jorden, Eva och Sardana. Och mitt stora mål i livet är att ge dem alla möjligheter och all den kärlek som är möjlig, för att de skall få leva det liv de väljer framöver.

Att vara pappa till en tre åring och en ett åring vid 51 års ålder har självklart sina utmaningar, men än är det väldigt enkelt. Mest för att de har så bra mamma. Hon är den som är starkast och sätter regler att följa. För oss alla. Jag vill mest att barnen skall ha en pappa som finns till hela tiden, låter dem mer eller mindre göra hur de vill, ja, de lindar mig enkelt runt sina fingrar och en pappa som ägnar hela sitt liv åt att skapa möjligheter för dem. Den äldsta är mest lik mig, upp och ned i humöret, klart mest upp, hon älskar skratt och lek, ja, livet, hon är urenkel att resa med, så frt det är dags, är hon världens lyckligaste och hon är oerhört, ja, gränslöst nyfiken. Men också blyg och försiktig. Den yngste måste ju överleva i sin systers närvaro, så hon är en tuffing som vet vad hon vill, mer allvarlig på ett sätt, men ler ändå nästan alltid, förutom när hon är trött eller hungrig. Hon är lik sin mor och man märker redan att hn har sin mammas knivskarpa intelligens. varje sekund med de två är ett nöje, ett privilegium, för jag tar inget för givet, eftersom jag vet hur fort saker och ting kan förändras.

Jag vill att barnen om de får frågan i framtiden hur de minns farsan, ja, att de skall minnas mig som en pappa som älskade dom utan gräns, såg dem som helt felfria, fanns till och skapade möjligheter för dem. Och att de vet att alltsedan deras födsel så har pappa varit lycklig på ett sätt som han trodde var en omöjlighet. Och jag tänker, tänk att det gick att bli så lycklig!

Postat 2013-08-05 17:14 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera