Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

"Hä trodd int je öm dä"

"Hä trodd int je öm dä"


Översatt från järnamål till svenska så betyder det, det trodde jag inte om dig.


Första gången jag hörde det var på en bok signering av mitt första "verk", På Cykel Från Chile till Alaska. Det var på biblioteket i Dala-Järna och det var en av ortens mer upplysta invånare. Någon som ofta besökte biblioteket, även när det inte var bok signeringar.


"Ditt språk är fantastiskt."


Han såg lätt chockad ut. Jag log och tänkte:


"Äntligen ses jag som intellektuell!"


Idag kan jag knappt titta i boken. Visserligen blev den någon sorts bestseller i Dalarna under en period, den fick en snäll recension i Dalabygden och jag skall vara glad att det inte blev mer än den. Vad jag gjorde för att framstå som mer intelligent än jag i verkligheten är, var att skaffa en synonym bok. Och jag använde den fullt ut. När ett spännande ord dök upp slog jag i synonym boken och valde ut ett ord som lät storslaget. Av denna anledning är språket ibland så högtravande att det i det närmaste är obegripligt. Det var då det.


Jag hittade det här fotot som min moster sparat när jag städade ur lådorna. Mitt språk har blivit betydligt enklare sedan dess. Och jag har hört den där meningen på många olika språk sedan dess. Både i goda och dåliga tider. Världen över, inte bara i Dala-Järna. Ord som håller en på mattan, så man inte tror att man är någonting.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Tvärs över det frusna gränslandet

”Äsch, det är normalt!” sa Jura Grigorovitj till mig när jag påpekade att köldsprickorna på båda hans kinder blödde.

Men det var inte normalt ens för Jura och hans eveniska renskötarkollegor—Tolja; Slava, gruppens ledare; och Slavas hustru Vika. De skulle föra mig och mina tre Sakha-baserade teammedlemmar—Egor, Jura och Bolot—sexhundra kilometer söderut från byn Uchugaj i Jakutien till Ochotska havet. Vi hade 35 renar och 16 träslädar till vårt förfogande för att frakta nästan ett ton mat, bränsle och utrustning. Färden gick längs en sekelgammal handelsled genom jordens kallaste bebodda område och skulle ta 50 dagar.

Jag vill inte hem

”Jag vill inte åka hem”, sa Dana till kameran. ”Det är något med Sverige som är svårt. Jag kan inte förklara det.”

Jag gjorde de sista intervjuerna med tjejerna—ögonblicket på varje resa när jag försöker fånga det vi kan ha missat längs vägen. Bakgrunden var den röda klippväggen ovanför Jeti-Ögüz, Sju tjurar, brinnande i solen. Dana var redan inne i den där post-expeditionsdippen, trots att vi hade en vecka kvar i Kirgizistan.

Möda och glädje i Karakol‑dalen i Kirgizistan - En utmanande fyradagarsvandring leder till ett ögonblick av ren föräldra

Tillbaka i lägret: utmattning och lättnad
Jag upplevde ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv i Karakol‑dalen i Kirgizistan för två dagar sedan.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips