Kaos!

Jag kom just innanför dörren efter att ha ruschat ned till Dana´s skola med ett par skalbyxor jag glömde skicka med henne inför dagens promenad med dagis. Och jag hann också precis till Eva´s skola för att lämna in hennes gymnastikkläder som jag också glömde i paniken att hinna iväg i tid samt filma detta nu på morgonen. Dessutom har jag tagit fel på dag för mitt filmande av folk jag stämt möte med. Det är fredag när jag skriver detta och det är åter behagligt varmt ute. Jag tänk hur tvärt temperaturerna skiljer sig från en dag till en annan. Igår kallt, idag varmt, i förrgår hällregn.

Jag misstänker att just så här uppfattar de flesta detta med klimatförändringar, smältande inlandisar, växthusgaser, global uppvärmning och allt varmare hav. De känner till att det finns, klarar inte av att tänka på det och vardagens små bekymmer tar över. Och ännu en dag går. Jag har ju följt hur diskussionerna går här på Grönland och i samhället angående just klimatförändringar och hur stora de är. Jag ser att större delen av landets media prata om det. Men nästan alltid i form av en artikel där en forskare eller något institut påstår det ena eller andra. Nu senast att snö- och istäcket på inlandsisen inte har smält som vanligt, utan tvärtom ökat. Detta till följd av orkaner på andra delar i världen. Men det ytterst få heltäckande artiklar eller ledarsidor i ämnet. Det är som resten i världen, flertalet orkar inte engagera sig. Man hoppas någon annan gör det.

Nu är det ju dock så att Grönland är en av några få platser i världen som verkligen gör en dramatisk skillnad gällande klimatförändringar och framtiden. Det beror främst på avsmältningen av den gigantiska inlandsisen som detta år till trots, har varit sanslös de sista åren och i korta drag, vad som då kommer att hända om detta fortsätter i samma tempo, och inget tyder på att det inte fortsätter, så höjs havsnivån och annat elände följer i dess spår. Ni kanske har följt det politiska spelet runt det s.k Paris avtalet och vet då att huvudmålet är att inte tillåta jordens värme att höjas utöver två grader, helst inte mer än 1.5 grad, för sker detta höjs då vatten nivån sju meter! Inte bara runt Grönlands kuster och generellt utöver hela jordklotet. Och för de då som bor i Holland eller exempelvis Göteborg, så är ju detta ett stort bekymmer! Och mycket mer elände.

Nu har vi ju klimatförnekare som Trump och hans anhang som påstår detta är skitsnack, så en av anledningarna att vi också är här på Grönland är ju att prata med lokalbefolkningen och se vad de tror och säger, så häromdagen träffade jag Albrecht och hans fru och pratade om just detta.

De bor i en fin, och varm, liten stuga inte så långt från oss och det var som att komma hem till morsan när hon levde, pedantiskt fint och fyllt av minnen och kitsch. Och god efterrätt med kaffe! Albrecht och hans fru var ju ett helt underbart par. Albert skrattar hela tiden. Hon backade upp honom, samtidigt som hon tittade på TV, sköt in kommentarer och väntade på den tid när det skulle vara dags att servera sin ostkaka! Det tog nästan två timmars väntan för henne. Albrecht hade varit fiskare större delen av livet och flyttat hit till samhället 1962 när det rådde bättre tider här.

”Förr om åren kunde vi ju färdas en stor del av året med hundar och senare med skoter över isen, men de sista åren har det varit en omöjlighet.”

”Vad menar han med de sista åren?” undrar jag genom min nya översättare Ava, eftersom Albrecht bara pratar grönländska, men hon skakade på huvudet som svar.

”Det var så kallt då att när hundarna sprang och deras utandningsluft, ja, man kunde inte se dem, så kallt ute var det, men det är borta nu. Både hundarna och kylan. Men jag har alltid levt med hundar, så svårt nu.”

Även Albrecht har ju hört talas om klimatförändringarna, växthusgaser och smältande isar. Människans påverkan på klimatet.

”Se på alla de här stora skogsbränderna vi har haft nu, torvbränder. Utan tvekan är det så att de startats av människor som inte begriper när man kan eller inte kan göra eldar. Folk blir alltmer frånvända naturen.”

Andra jag pratat med som varit med några år i samhället har nämnt det faktum att valrossen är helt borta, bortskrämd av motorer och oljud, den grönländska hälleflundran är en ren katastrof just nu.

”Helt klart överfiske” , påpekar Albrecht: ” Det är inte först gången det händer. Och så ser vi överallt att vädret är inte detsamma. Det är varmare, vi kan se att vattennivån höjs här i omgivningen bara och så har man fått överge två byar här norröver till följd av jordskred. Och de byarna är borta för alltid. Det är för farligt att återvända.”

Byarna Nuugaatsiaq och Illorsuit drabbades av en tsunami, så svar och så snabb efter jordskredet, att folk inte får flytta tillbaka till dessa orter, det är för farligt. Än finns inget bevis på att det har att göra med klimatförändringarna, men forskarna är övertygande att det snart händer igen i samma trakt. Albrecht vet heller egentligen inte varför allt det här händer, det som förändrat hans liv på en hel del vis. Någon fördel i det ser han inte. I år finns inga bär exempelvis säger han, det frös på för tidigt. Och vägarna spricker hela tiden, tjälen. Och det blommar mer än någonsin utanför vårt hus. Förr varande vintern till juli. När förr var får vi inget svar på. Ej heller hur framtiden blir, men jag tror det är vettigt att lyssna på folk med egna erfarenheter utöver det vetenskapen kommer fram till. Och i min bok just nu med samlade erfarenheter efter de första samtalen så innebär att vetenskapen har rätt. Så vi bör lyssna på de som vet.