Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Gratis E-bok: Långfärdscyklistens Guide Till Planeten

En gång i tiden var cykling mitt liv. Den tiden är ju för länge sedan förbi. Det var långfärdscykling som gällde och jag är än idag av den åsikten att det är den tuffaste av alla sätt att färdas på. Långa tider på färd, olika kulturer och ett evigt slitande. Men jordnära och rätt.

Hur som helst skrev jag tre böcker om mina cykeläventyr. De är för länge sedan slutsålda. Så vitt jag förstår. Jag hoppas det. Det är inga böcker jag är stolt över. Som litterärt mästerverk så att säga. Hur som helst finns där en e-bok kallad Långfärdscyklistens Guide till Planeten. Det är out of date gällande cykeldelen, men kan likväl vara roande och vissa delar gäller än idag. Hur man exempelvis hanterar bufflar!

Ladda ned gratis här!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2015-06-28 19:39   pixelpim
Tack! Ser fram emot att läsa. Ligger på ett hotellrum under en cykling just nu. Kul!
 
Svar 2015-06-28 20:44   explorermikaelstrandberg
Som sagt, kanske den i alla fall kan vara underhållande. På cykel och tekniksidan har det ju hänt en del sedna detta skrevs......
 
2015-07-06 23:29   strang3
Även om saker ändrats är det fortfarande lika jordnära att färdas på detta sättet. Denna ska läsas. Tackar!
 

Läs mer i bloggen

Tvärs över det frusna gränslandet

”Äsch, det är normalt!” sa Jura Grigorovitj till mig när jag påpekade att köldsprickorna på båda hans kinder blödde.

Men det var inte normalt ens för Jura och hans eveniska renskötarkollegor—Tolja; Slava, gruppens ledare; och Slavas hustru Vika. De skulle föra mig och mina tre Sakha-baserade teammedlemmar—Egor, Jura och Bolot—sexhundra kilometer söderut från byn Uchugaj i Jakutien till Ochotska havet. Vi hade 35 renar och 16 träslädar till vårt förfogande för att frakta nästan ett ton mat, bränsle och utrustning. Färden gick längs en sekelgammal handelsled genom jordens kallaste bebodda område och skulle ta 50 dagar.

Jag vill inte hem

”Jag vill inte åka hem”, sa Dana till kameran. ”Det är något med Sverige som är svårt. Jag kan inte förklara det.”

Jag gjorde de sista intervjuerna med tjejerna—ögonblicket på varje resa när jag försöker fånga det vi kan ha missat längs vägen. Bakgrunden var den röda klippväggen ovanför Jeti-Ögüz, Sju tjurar, brinnande i solen. Dana var redan inne i den där post-expeditionsdippen, trots att vi hade en vecka kvar i Kirgizistan.

Möda och glädje i Karakol‑dalen i Kirgizistan - En utmanande fyradagarsvandring leder till ett ögonblick av ren föräldra

Tillbaka i lägret: utmattning och lättnad
Jag upplevde ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv i Karakol‑dalen i Kirgizistan för två dagar sedan.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips