Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Användarnamn: explorermikaelstrandberg

Intressen:

Mer på profilsidan


Familjen; Att resa tillsammans världen över

Förr sade alltid alla till mig, när skall du skaffa ett riktigt jobb? I och för sig får jag fortfarande den frågan, men än mer, ja, ja, nu när du fått familj, så då blir det att stanna på samma plats hela tiden.

"Barn behöver den tryggheten."

Nu vet jag av efarenhet att denna åsikt är extremt svensk, där vi tränats sedan födseln att tro på att trygghet är livet. Ändå lyssnar man. Det är ju så indroktinering fungerar. Så det är klart, det var med en viss oro som jag tog med min dotter på hennes första resa till en vecka i Segovia när hon bara var några månader. Det var jobb, cocktail partyn och sena kvällar, men det blev en succé. Hon var med på allt och överallt samt var en sanslös dörröppnare. Inga problem alls. Hon är för ung än, för att visa tecken på att hon inte vill, sade folk då. Min livspartner har aldrig tvekat. Hela hennes liv har bara varit ett resande. Hon är heller inte svensk, utan amerikanska.

Sedan dess har hmin dotter besökt ytterligare 8 länder, tillbringat en månad i den sibiriska kylan och 3 månader i konfliktfyllda Jemen. Hon är snart två år nu och häromdagen hade vi ett halvårsmöte med dagis, och jag gick dit med oro vad de skulle säga om allt resande och hur det påverkat min dotter. Nu skall det sägas att det är det bästa av dagis, med en verkligen underbar personal och Eva älskar att gå dit, men är lika glad att gå hem i slutet av dagen. Alltid överlycklig när vi hämtar henne.

Så här sade de:

Eva var lite blyg innan Jemen resan, men alltid glad. Hon var ju i och för sig bara ett år, så det kan ha haft med åldern att göra. Men nu när hon kommit tillbaka och varit i Sibirien, så är hon alltid glad och lycklig, vet vad hon vill, ingen krånglar med henne, hon är den som alltid ställer upp för sina kamrater när de är ledsna och hon är den som vågar, när inte de andra törs. Hon är alltid glad och pigg. Och äter stora portioner, var gör hon av det? Igår åt hon 8 potatis. Vår slutsats är att det är bara positivt med hennes resande för henne och hennes omgivning.

Så stolt har jag aldrig varit i mitt liv! Men jag berättar detta för att jag hoppas det skall inspirera andra att våga flytta livets gränser även här. Det finns så många fördelar med att resa med barn. Familjen blir starkare, dörrar öppnas överallt, barnet får se och uppleva alla livets sidor, de lär sig mycket och blir tåliga. Hon äter allt, sover överallt. Visserligen är Eva på gång in i trotsåldern och det är en kamp om det mesta här hemma, att få på henne strumpor denna morgon var en svår Expedition, men så fort vi bara åker buss eller tåg, så blir hon busigt lycklig.

Nu vet ju alla föräldrar att det här kan ju ändras, såsom livet självt, på några sekunder, men att det hittintills funkat bra beror på att vi själva älskar att resa, att vi alltid skapar en miljö som känns "hemma", med hennes favortileksaker, böcker och sånger. Jag har sjungit mer dessa två år, än jag gjort sammanlagt förut. Det finns så många födelar!

Nackdelar? Det enda vi ser är att det tar sin tid att ställa om sömnen och att den blir lite rubbad varje gång. Och att det hela tiden hon är vaken, måste hända något. Alltså, inga lugna sekunder mer.

Så barn är inte minsta hinder, bara skapar mer möjligheter. De flesta människor, undantaget sursvenskarna, älskar verkligen barn!

Jag får varje dag någon fråga om att resa med familj, här en intervju i ämnet!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2012-05-02 10:13   oscarsundholm

Berättelser om människor och familjer som vågar leva utanför Svenssonnormen gör mig så glad. Det bästa med hela historien är att jag är övertygad om att den som kommer vara lyckligast av detta, är din dotter. Tack för att du gjorde min dag!
Oscar
 
Svar 2012-05-02 11:19   explorermikaelstrandberg

Oscar, tack för detta oerhört positiva och glädjande svar. Nu gjorde du min dag, tack! M
 
2012-05-02 12:37   sajberjohan

Som nybliven 2-barnspappa har man hört många gånger Det kan du inte göra längre" och "Det går inte nu när du har barn". Skönt att läsa om någon som vågar och det har positiva effekter. Hur ska våra barn annars utvecklas om vi bara stöper dem alla i samma form
 
2012-05-02 13:33   explorermikaelstrandberg

Jippee, ännu en underbart upplyftande kommentar!!!! Jag fick inte in en film här med Eva, men den finns på http://mikaelstrandberg.blogspot.se/2012/05/familjen-att-resa-tillsammans-varlden.html, som visar allas utveckling! Tack för Edra upplyftande, hoppfulla kommentarer! M
 
2012-05-02 19:07   sajberjohan

Mikael, du borde kanske satsa på en sångkarriär istället?
Det lilla klippet gjorde min dag, umpa på dig =)
 
Svar 2012-05-03 07:42   explorermikaelstrandberg

Jag har skickat ut den till talang agenter, men inte fått svar än...sitter med tummarna utstäckta! ;-)
 
2012-05-03 10:32   brigas

Din dotter kommer att se tillbaka på en stimulerande barndom
 

Läs mer i bloggen

Hur jag tränar vid 64 för att klara nästa expedition

Folk frågar hur jag tränar. De vill ofta ha ett program, ett schema, något de kan kopiera. Men min träning har aldrig handlat om att kopiera. Den har handlat om att klara nästa uppgift. Nästa Expedition. Och ibland om att justera det som den förra utmaningen gjorde med mig.
När jag var yngre var det enkelt. Skulle jag cykla så cyklade jag. Det var ingen som pratade om zoner eller periodisering. Man cyklade tills kroppen slutade klaga och så cyklade man lite till.
Inför min första stora cykelresa, Chile till Alaska, gjorde jag något annat. Jag tränade två år med bodybuilding och cykel. Jag tänkte inte så mycket. Jag visste bara att jag behövde styrka. Rygg och axlar som inte vek sig. Ben som kunde jobba igen i morgon. Den sortens styrka syns inte på Instagram, men den räddar dig när det blir långt.
Sen kom expeditionerna och de ändrade alltid spelreglerna.
Jag hamnade i en period där jag sprang mycket. Halvmaror och mycket träning. Det fanns perioder när jag låg runt 16 till 20 timmar i veckan. Jag kände mig stark och snabb. Men kroppen bryr sig inte om stolthet. Den bryr sig om belastning. Jag fick skador. Visst lite knän, men framförallt vaderna. Där satt det. Jag lärde mig att problemet inte är vilja. Problemet är att man samlar på sig för mycket, för länge. Man kan vara tuff och ändå träna dumt. Jag har varit båda.
Sen kom Grönland. Eller rättare sagt, Grönland kom två gånger.
Det första försöket misslyckades. Jag föll och fick en hjärnskakning. Inte en sån som går över på en helg. Den var tung. Ett år senare satt den fortfarande kvar i mig. Som om hjärnan bar på ett minne av smällen som musklerna inte kunde prata bort. Kanske är den där än idag.
Men ändå fanns Grönland kvar. Så jag tränade. Inte i månader. I år. Fyra år egentligen. Och jag tränade mycket. I snitt 20 till 25 timmar i veckan under den perioden. Det var inte en träningsplan. Det var ett liv. Det påverkade allt. Mat, sömn, humör, relationer, allt. Hur man fungerar när man är trött. Hur man tänker när allt gör ont och man ändå måste göra om det dagen efter.
Det var där jag förstod något om ålder på riktigt. Inte peppsnack. Det verkliga.
Efter 60 kan du fortfarande göra stora saker. Men du kan inte betala för dem på samma sätt. När du är 35 kan du slarva och komma undan med vilja. Efter 60 går inte det. Viljan finns, men återhämtningen blir valutan. Misstag blir dyrare. Hälsenor gillar inte överraskningar. Sömn blir ett verktyg, inte en lyx. Skador gör inte bara ont. De stjäl tid.
Så jag förändrade hur jag tränar. Inte genom att träna mindre, utan genom att träna smartare.
Jag tränar fortfarande mycket. Runt 14 timmar i veckan. Men jag överdriver inte längre på det sätt jag kunde förr. Den största skillnaden är hur jag slutar. När tekniken i gymmet slutar vara strikt, då slutar jag. Jag förhandlar inte om två repetitioner till. Jag jagar inte en siffra som ser bra ut. I min ålder är strikt teknik ingen detalj. Det är en försäkring.
Och sömnen. Jag har aldrig varit så fokuserad på sömn som jag är nu. Förr sov man om man hann. Nu vet jag att sömn är träning. Kan jag sova så gör jag det. Kan jag bygga rutiner som gör att jag sover bättre så gör jag det. För jag kan träna hårt som 64-åring, men jag kan inte återhämta mig från dumhet som när jag var 44.
Och så är det livet just nu. Mer hektiskt än någonsin. Expeditioner i expeditionerna. Jobbresor som slår sönder rutiner. Veckor där man sitter i bil åtta timmar om dagen och sen försöker klämma in ett pass på ett hotell gym med ett löpband och några hantlar. Och det som väntar är inte bara berg. Det är också hårt arbete med hästar i veckor. Det är arbete. Hållning. Grepp. Trötthet som inte går att fejka.
Så min träning idag bygger på en fråga. Hur kommer jag fram redo utan att bli skadad. Inte hur ser jag ut. Inte hur snabbt springer jag en mil. Utan redo. Hållbar. Hel.
Kalendern framåt är inte snäll. Defender X i april med för lite sömn och för mycket sittande. En tuff glaciär och bergkurs på Island i maj med långa dagar på glaciär, replag, räddning, läger och toppdag. Sen Kyrgyzstan, sextio dagar med hästar och hårt arbete. Och senare Aconcagua.
Det är därför min träning ser ut som den gör nu. Inte för att jag undviker hårt arbete, utan för att jag väljer rätt sorts hårt arbete. Det som bygger motor, ben, rygg och tåliga vader utan att knäcka mig på vägen.
Det handlar inte om att vara perfekt. Det handlar om att vara redo.

Innan vägen blev mitt liv

Det här är jag i lägenheten i Dala Järna 1986.

Jag är 24 år gammal och väntar på att min bror ska köra mig till Arlanda. Om några timmar ska jag flyga till Chile. Där börjar det som senare skulle bli mitt liv, även om jag inte visste det då. Eller kanske visste jag det ändå. Kanske inte i huvudet, men i kroppen. I kroppen visste jag det. Den hade redan bestämt sig.

Expedition Defender X. London till Istanbul

Fem timmars sömn.

Lite mer än fem, om jag ska vara generös. Samma natten innan. Samma för de flesta i teamet, misstänker jag. Så funkar Defender X. Full fart, även när allt man gör är att sitta i en bil och se världen glida förbi utanför rutan.

Lästips

Alltid
gratis!
Bli medlem!

Var med i Sveriges största outdoor-community och få Månadens Utsidan.