Vi försöker ta oss ut i naturen varje helg, tjejerna och jag. Är Pam hemma, då är det alltid så. Nu har vi precis kommit hem efter ett snabbt besök i Stenshuvuds National Park och eldat i Raftsarp skogen. Stormväder på gång och trögt tung regn gjorde besöken korta.

På vägen hem frågade jag tjejerna:

"Var det värt den här långa resan bara för en timme ute?"

"Ja!" , svarade de kort och koncist.

Jag tror kanske det finaste Pam och jag har gett tjejerna förutom obegränsad kärlek är lyckan att vara ute. Helst i vildmarken. Klart är att de saknar Grönland, där vi var ute mycket. Därför var exempelvis en bestigning av Kebnekaise i somras, ingen större utmaning för tjejerna. Jo, det var tufft, men inte själva delen att sova och leva ute. Dana har ju dessutom sovit två månader i tält under tillverkandet av filmen Mannen med Barnvagnen.

Elden är så viktig för mig. Det var ett bekymmer på Grönland. Det här att göra i ordning en eld från grunden med kniv, yxa och såg. SÅ när det tar fart och sprakande och värme sprids, det är någonting av det starkaste av känslor.

Mer om Grönlandsresan kommer snart, se trailern för filmen här