Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Dag 5

Idag hann tröttheten ifatt oss. Kombinationen den friska vinden, solen, den tunga pulkan och det oavbrutna arbetet, ja, normalt Expeditionsliv! Så två mindre olyckor hände igår, jag fixade ett hål där tältgolvet nu och jag blev av med min andra truga på stavarna. So idag skidade vi bara 6 km och byggde sedan tidernas snö mur runt lägret. Starkt nog att hantera förväntade vindar på 10-15 s/m. Om nu det blir så. Och vi grävde ur en fin plats för tältet. Två timmars underhållande arbete.
Jag är van att det alltid är något problem på färd och lika van att hantera dem. Jag glömmer alltid något eller något går sönder. Men jag är van att fixa bekymret eller bara stå ut med de nya omständigheterna. Jag är inte alltför nogaräknad. Jag är glad att säga att tjejerna är lika. Deras skidåkning har också gått framåt rejält. Om ett par år kan jag dra mig tillbaka.
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2021-04-08 12:13   OBD
Härligt!
Jag har sagt det tidigare, du själv har sagt det och säkert många andra också; dina tjejer är FANTASTISKA!
 
Svar 2021-04-08 12:52   explorermikaelstrandberg
Det är de, men jag knyter fortfarande deras pjäxor och sätter på damaskerna! :-) Tack för dina ord Bertil!
 

Läs mer i bloggen

Tvärs över det frusna gränslandet

”Äsch, det är normalt!” sa Jura Grigorovitj till mig när jag påpekade att köldsprickorna på båda hans kinder blödde.

Men det var inte normalt ens för Jura och hans eveniska renskötarkollegor—Tolja; Slava, gruppens ledare; och Slavas hustru Vika. De skulle föra mig och mina tre Sakha-baserade teammedlemmar—Egor, Jura och Bolot—sexhundra kilometer söderut från byn Uchugaj i Jakutien till Ochotska havet. Vi hade 35 renar och 16 träslädar till vårt förfogande för att frakta nästan ett ton mat, bränsle och utrustning. Färden gick längs en sekelgammal handelsled genom jordens kallaste bebodda område och skulle ta 50 dagar.

Jag vill inte hem

”Jag vill inte åka hem”, sa Dana till kameran. ”Det är något med Sverige som är svårt. Jag kan inte förklara det.”

Jag gjorde de sista intervjuerna med tjejerna—ögonblicket på varje resa när jag försöker fånga det vi kan ha missat längs vägen. Bakgrunden var den röda klippväggen ovanför Jeti-Ögüz, Sju tjurar, brinnande i solen. Dana var redan inne i den där post-expeditionsdippen, trots att vi hade en vecka kvar i Kirgizistan.

Möda och glädje i Karakol‑dalen i Kirgizistan - En utmanande fyradagarsvandring leder till ett ögonblick av ren föräldra

Tillbaka i lägret: utmattning och lättnad
Jag upplevde ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv i Karakol‑dalen i Kirgizistan för två dagar sedan.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips