Egentligen var det en sorts samling och klubb för inbördes beundran när jag tänker på det. Här är det en jättesamling, ja, över 2000 personer som deltar i den arktiska kongressen som heter Arctic Circle vars huvuduppgift är att prata om allt som rör livet i Arktis. Och visst är det väl då ganska lustigt att den klart övervägande huvuddelen av kongressbesökarna och de som skall få till att går bra för folk och fä norr om polcirkeln i stort sett alla är klädda i kostymer och jagar runt med fina läderportföljer? Det gäller i ala fall en ganska folktom, kall och krävande del av vår fantastiska glob.
Därav är jag ganska besviken på innehållet från denna konferens. Det blev mest en massa business, ekonomi och ingen som överhuvudtaget ifrågasatte någonting. Det finns ingen från exempelvis Greenpeace eller någon aktivist rörelse, i stort sett ingen representant för områdets urbefolkningar, ett par handfulla sådana, eller från folksom faktiskt bor i detta område, ytterst få från det största arktiska landet, Ryssland, och kan det ha varit 2-3 föreläsningar/semanrier som rörde klimatproblemen och situationen för urbeflkningarna. Resten var en massa ointressant ekonomiskt tjafs om gas, olja och båtleder. I stort sett bara män över 50 i kostym. Som exempelvis WWF, Världsnaturfonden och dess ordförande, som tillhör den här inrkiktningen som vi haft sedan Cheney och Rumsfelt tillsammans med Blair och Bush, där allt har att göra med att tjäna pengar. Jag skulle inte satsa ett öre på Världsnaturfonden.
Nu skall det dock sägas att de föreläsningar som hade inriktning på klimat och urbeflkningar var helt lysande! Och jag måste också säga att FN:s generalsekreterare Bank I-Moon gjorde ett fantastiskt intryck på alla nivåer, inte bara klart och tydligt vad som måste ske, och har skett, men med humur och karisma. Det samma gällde den skottska ledaren Nicola Sturgeon.
I övrigt var det bortkastad tid gällande föreläsningarna. Jag kommer inte att vara del av en sådan kongress igen. MEN, jag var ju där för att visa filmen Frozen Frontier och det lev mycket bra. Och dessutom ingick jag i ruppen konstnärer från den arktiska världen och de som ingick där, var ju en helt fantastiskt spännande grupp människor som erkligen gjorde ett stort intryck och vars närvaro borde fått mycket mer uppmärksamhet bland alla kostymer.
Och Reykjavik och Island är ju alltid ett nöje. Så som helhet, en helt underbar tid!
Självklart upplever jag stor oro med tanke på framtiden och de bekymmer som följer med klimatförändringarna, när en kongress om Arktis är en massa kostymnissar som alla är som Donald Trump och Teresa May.
