Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

5 rekommenderade julklappar i bokform

1. Sten Bergman - På hundsläde genom Kamtjatka. På alla sätt och vis en oerhört läsvärd bok, som inspirerade mig en hel del inför Sibirien-turen. Av en ung Sten dessutom, som senare kom att i första hand berätta om Papua Nya Guinea.

2. Otto Nordenskiöld - Från Eldslandet. Hans bok om Patagonien är verkligen underbar. Den beskriver också den tidens forskaranda. Exempelvis hittade Otto en död tehuelche indian, vars ben han flådde för att kunna ta hem till Sverige och något av vårt lands museum.

3. Äventyr på riktigt - Berättelsen om upptäckaren Sven Hedin. En bok av Axel Odeleberg som inledningsvis skriver att alla moderna svenska äventyrare inte är värda vatten, men börjar så mycket bättre berätta denna fantastiska berättelse om denna vidunderliga människa. Den mest globalt kända svenske upptäcksresanden i historien. Och kommer så att förbli. Läsvärd bok.

4. Marianne Ahrne - Jag har hört kamelerna sjunga. Marianne Ahrne glöms ofta bort när man pratar om kvinnliga äventyrare i vårt land. För mig är hon enkelt den största. Och överlägset den bästa författaren. En mycket bra bok även om det inre.                                         

5. Sven Hedin - En färd genom Asien 1893-97, del I-II. Denna bok skrevs innan han blev alltför klok och spekulativ rent politiskt. Enligt mig, en av hans bästa. Mycket bra är den!

Jag hoppas att dessa böcker kan inspirera er över jul. Kommentera gärna med egna bokfavoriter.

GOD JUL tills vi hörs igen!                  

Föregående Nästa Startsida
Avexplorermikaelstrandberg Publicerat 2013-12-02 Läst 11710 ggr
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Morsdags läxa

Mors dag. Ju mer åren går som förälder, desto mer ser jag hur man har tagit med sig en hel del nyttiga och onyttiga grejer från morsan. Idag har jag funderat en del på det, i synnerhet på eftermiddagen när jag fick ett meddelande från min egen bil att ett fönster var uppe och jag fick springa en kilometer till garaget och stänga det. Tack Dana klåfinger. Farsan hade jag tyvärr lite kontakt med, han dog när jag var elva och bodde större delen i Stockholm, där han hade sitt liv. Jag köper det. Så det var morsan som var alltet. (Och brorsan och Siv) Det jag fört med mig som förälder förutom en massa kramar, trygghet (hoppas jag), skämt och skratt och kärlek, är egenheter som följande:
1. Morsan skulle alltid sova lunch. Och huset skulle vara tyst. Samma här hemma.
2. Man får läsa och titta på grejs när man äter, det behöves inte ältas och pratas om hur dagen har varit, eftersom den är ganska lika varje dag ändå. Samma här hemma.
3. Ha en varm mössa på skallen för att inte dra på sig besvärliga sjukdomar, drag från öppet fönster i bil allra farligast. Jag har alltid mössa på mig, varmt eller kallt ute.
4. Lita på att barnen vet vad de vill och stöd detta. Hon ifrågasatte inte att jag som 17-åring åkte ett år ensam till Indien för att bli mahayana munk. (Något jag aldrig blev, men däremot väldigt tunn och lätt)
5. Egen tid varje dag för djuplodande eller lättsinniga tankar. Samma i mitt hus här i Malmö.
6. Ungar behöver inte föräldrar som skall engagera sig i alla lekar och vara lekledare. Jag leker nästan aldrig med tjejerna, men tar med dem överallt så får de ta egna initiativ.
7. Motionera varje dag. Jag kan avslöja det nu, det var morsan som gick sönder skidspåren i Grötholen och blev omnämnd i Järna Nytt som förstörare av skidspår. Som tur är finns inga skidspår här i Malmö, men jag och vi går mer eller mindre samma 8 km varje dag, ja, skoldag.
Jomän. Glad Mors dag Morsan var du nu än är. Gå nu inte sönder molnen.

Läs inlägget

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.

Läs inlägget

Bestigning av Kilimanjaro, del 3, slutet

Kilimanjaro-dagboken, del 3


”Jag mår lite bättre idag”, sa Richard när vi alla samlades i mattältet för frukost. ”Jag tog en paracetamol och tro mig, de där tabletterna är magiska. Ingen huvudvärk, ingen feber, inga problem. De är så bra att jag vill bli försäljningsagent för dem i Kanada!”

Läs inlägget

Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...
Till artikeln

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg