Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Expedition Jemen Med Kamel; Möte med Al Qaeda i Rumah

"Du är helt galen! Du kommer att bli dödad direkt! Al Qaeda kommer att kidnappa dig!"

Jag visste egentligen redan innan jag lämnade Sverige att det skulle vara helt omöjligt för mig att få till ännu en Expedition med kamel i Jemen. Världens media kallade landet vårt globs farligaste och mest instabila. Så var det redan innan den första turen när hela familjen åkte dit under september, oktober, november och december förra året. Nu skulle jag återvända själv och lämna min havande hustru hemma i Malmö med den mycket livliga, men harmoniska dottern Eva. Men Pamela var en av få som såg möjligheterna på samma sätt som jag. Nämligen att världens media kopierar varandras nyheter, bara letar efter de mest negativa nyheterna oftast för att göra egen karriär och att folk världen över får en felaktig bild av detta fantastiska land. Så vi kom överrens att jag skulle åka dit och åtminstone prova få till någonting. För det var i stort sett helt omöjligt även förra gången, men det gick ändå med hårt arbete. För sponsorer och medhjälpare sade jag att allt är under kontroll. Så vi satsade allt på ett kort igen.

Expedition Jemen Med Kamel; Hettan

"Ni är inte de första som passerat här med kamel" , berättar Salim Al Mahri en morgon och tillägger; "Det är inte länge sedan en engelsman och hans två beduin följeslagare passerade."

"Nähä...." svara jag lätt chockad och undrar; "När då?"

"Ja, det är nog en 30 år sedan" , svarar min gode vän Salim.

Förmodligen var det den legendariske Wilfried Thesiger och hans två Rashid kompanjoner som passerade år 1947 på väg tillbaka till Salalah från Mukalla. Eller så var det Bertram Thomas som passerade samma område året innan. Vi passerar klassiska marker. De två legendarerna Thomas och Thesiger beskrev bägge i sina böcker hur oerhört modiga, välkomnande, starka och generösa beduinerna var. Detsamma gäller idag. Var vi än kommer, så bjuds vi alltid på vatten, kamelmjölk, mat för oss och Kensington kamelen.

"Det här kommer att vara toppnyheter i tio års tid" , förklarar Salim en annan morgon, vi pratar alltid bäst tidig morgon eller sen eftermiddag och fortsätter; "Jag kommer att bli en legend. Och kensington som kommer att leva kvar i hundratals år."

"Vi då?" undrar Tanya och Salim ler; "Jodå, de kommer säkert ihåg er också."

Beduinerna ser sig själva som det utvalda folket och det finns de historiker som menar att de var de allra första människorna att bosätta sig på den arabiska halvön. De vill göra saker och ting på sitt sätt, så som de alltid gjort det. Och skall man njuta av upplevelsen med dessa fantastiska, men extremt envisa människor, så är det bästa att låta naturen att bestämma vardagen. Och beduinerna. Det enda vi bestämmer är hastigheten på vårt vandrande och hur långt. Jag vill att vi gör 5-6 km i timmen för att nå minst 20 kilometer per dag. Det är bara det att eftersom vi valt att passera en av världens hetaste öknar under den allra hetaste delen på året, på sommaren, så går det bara att vistas utanför någon sorts skugga, bara fram till runt halv nio och därefter får man försöka överleva tills runt 4 på eftermiddagen.

När det var som varmast, i början av vår färd, så låg dagstemperaturerna runt 50 grader. Den stora skillnaden påatt färdas under sommarne är att även nattemperaturen ligger runt 30. Det vill säga några decimeter ovan marken. För problemet är att därnere på marken, där man då ligger, så är marktemperaturen fortfarande runt 35, vilket gör sömn svårt. I snitt sov vi 4 timmar per natt. Vi gick upp 4 och kom iväg i sex tiden. Men svårast var det mitt på dagen.

Expedition Jemen Med Kamel; Mission Accomplished

Tanya Holm och jag har precis nu återvänt till Al Ghaydah efter att ha gjort en helt fantastisk Expedition genom Beduland (Al Mahara). 350 km mycket, mycket krävande ökenterräng helt dominerad av den extreme sommarhettan. Vi har hjaft dagstemperaturer på 50 grader. Det går liksom knappt att beskriva vilken svår situation det är, men efter vissa inledande skräckbesvär fick vi kontroll över vår situation och även om man egentligen aldrig lär sig hantera hettan, precis som kylan, så vänjer man sig sakta. Man står ut mer, men det är ingen större glädje när det är som värst. Som Tanya sade: