Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Användarnamn: explorermikaelstrandberg

Intressen:

Kategorier:

Etiketter:

Frisk Luft

De sista två veckorna så har jag kommit på mig själv att ha en känsla av att kvävas. Det enda som krävs dock för att bli av med denna hemska känsla, är att öppna balkongdörren eller hålla sig ute i den friska luften. Det hela började under besöket på Svalbard. Redan när jag kom ut från flygplatsen, trots halsfluss, så kändes den runt -10 grader sköna luften som ett livselexir. Jag kom på mig själv under hela veckan att dra in luft och känna att det här är ett måste för ett värdigt liv. Frisk luft.

Frisk luft är ju någonting av en exklusivitet för de flesta människo, eftersom befolkningen på jorden växer och de flesta är urbaniserade. Vi Sverige är ju lyckligt lottade i vilket fall som helst, till och med våra städer erbjuder ju bra luft. I Malmö är det bara att gå ned tillhavskanten i värsta fall, där den nästan eviga blåsten bjuder på den bästa luft. Så är ju inte verkligheten över allt och det är ett faktum som man skall tänka på när man någon gång blir oerhört trött på detta avlånga land. Ja, då gäller det väl mest folk i vilket fall som helst. Naturen och omgivningen är ju med världens bästa.

Under de sista åren har jag varit på många olika platser världen över och generellt är luften mindre bra. Städer som Nairobi, Almaty, Chennai, Yakutsk och Manchester erbjuder en bedrövlig luft och utan tvekan gör det livet krångligare. Och framförallt kolutsläppen som fortfarande finns på många platser världen över, är ju en stor bov i dramat. Till och med i avlägsna Uchugay i Sibirien, omgiven av både den oändliga tomma tundran och taigan, dominerades lukten av kolutsläppen. Snön var alldeles svart.

Så om livet lärt mig något, så är det värdet av frisk luft och att vakna upp varje morgon var man nu är, i tält eller i lägenhet, öppna dörren och dra in så mycket luft man kan. frisk luft. Det är livskvalité.

Föregående Nästa Startsida

Avexplorermikaelstrandberg Publicerat 2016-05-01 Läst 8012 ggr

Logga in för att kommentera

2016-05-02 21:23 MonicaKa

Håller med. Efter nästan 3 år i smogiga Shanghai känner jag mig ännu mer nöjd över att vara svensk, och att ha skogen utanför dörren hemma. Även om det bara är en "vanlig" skog i utkanten av Göteborg, verkligen inget märkvärdigt, men. Ren luft. Enkelheten att komma ut, lyssna på ljuden nu på våren, grönskan som börjar ta sig igenom fjolårslöven, kuperad terräng, dofter, skillnader i temperatur, underlag, nyfikna koltrastar, vitsippor, ... och när man vant sig vid sin vanliga runda att gå och springa, så byter man bara håll och får nya vyer! Och våra årstider som skiljer sig så mycket, gör ju också att naturen skiftar utseende och beteende!
(Det var nyttigt för mig att byta miljö en period, och nu uppskatta vardagen ännu mer, helt enkelt!)

Svar 2016-05-03 07:05 explorermikaelstrandberg: Att resa ger ju perspektiv.

Läs mer i bloggen

Beyond the Icecap – ett 20‑minuters reportage från Grönland, kommer snart

Förra hösten skidade vi 650 km över inlandsisen med 90 kg i varje pulka och en enda iPhone som kamera.

Läs inlägget

Morsdags läxa

Mors dag. Ju mer åren går som förälder, desto mer ser jag hur man har tagit med sig en hel del nyttiga och onyttiga grejer från morsan. Idag har jag funderat en del på det, i synnerhet på eftermiddagen när jag fick ett meddelande från min egen bil att ett fönster var uppe och jag fick springa en kilometer till garaget och stänga det. Tack Dana klåfinger. Farsan hade jag tyvärr lite kontakt med, han dog när jag var elva och bodde större delen i Stockholm, där han hade sitt liv. Jag köper det. Så det var morsan som var alltet. (Och brorsan och Siv) Det jag fört med mig som förälder förutom en massa kramar, trygghet (hoppas jag), skämt och skratt och kärlek, är egenheter som följande:
1. Morsan skulle alltid sova lunch. Och huset skulle vara tyst. Samma här hemma.
2. Man får läsa och titta på grejs när man äter, det behöves inte ältas och pratas om hur dagen har varit, eftersom den är ganska lika varje dag ändå. Samma här hemma.
3. Ha en varm mössa på skallen för att inte dra på sig besvärliga sjukdomar, drag från öppet fönster i bil allra farligast. Jag har alltid mössa på mig, varmt eller kallt ute.
4. Lita på att barnen vet vad de vill och stöd detta. Hon ifrågasatte inte att jag som 17-åring åkte ett år ensam till Indien för att bli mahayana munk. (Något jag aldrig blev, men däremot väldigt tunn och lätt)
5. Egen tid varje dag för djuplodande eller lättsinniga tankar. Samma i mitt hus här i Malmö.
6. Ungar behöver inte föräldrar som skall engagera sig i alla lekar och vara lekledare. Jag leker nästan aldrig med tjejerna, men tar med dem överallt så får de ta egna initiativ.
7. Motionera varje dag. Jag kan avslöja det nu, det var morsan som gick sönder skidspåren i Grötholen och blev omnämnd i Järna Nytt som förstörare av skidspår. Som tur är finns inga skidspår här i Malmö, men jag och vi går mer eller mindre samma 8 km varje dag, ja, skoldag.
Jomän. Glad Mors dag Morsan var du nu än är. Gå nu inte sönder molnen.

Läs inlägget

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.

Läs inlägget