Jag minns att jag en gång i tiden sade att planeringsfasen av en stor resa, Expedition, jobb eller äventyr, ja, vad man nu vill kalla det, ja, det var halva resan. Det är ju sådana floskler man uttalar för att det låter bra, men är långt ifrån sanningen. Planeringsfasen är kul, det är oerhört viktigt, ja, jag kan sträcka mig så långt som att säga att den är extremt viktigt, men, dock, inte satan är är det halva resan. För, oavsett hur man planerar och förberedelser, så är det ju mycket man INTE vet innan man är på själva resan.
Och det här gäller definitivt en sådan plats som Grönland, som ju inte är helt okänt som besöksplats i Sverige, men jag ser under förberedelserna att det i stora drag är två sidor av denna ö som präglar svenskens (och de flesta andras också för den delen) medvetandet angående vad är Grönland och vad är en grönlänning? Efter månader av efterforskningar ser jag att det är två bilder som kommer fram, för det första är det en romanstisk bild av den pälsklädde jägaren i norr, en sorts den ädle vilden syndromet, som jagar säl och sneglar med istappar i skägget in i horisonten och har en halvbror som är shaman och spelar trolltrummor.
Eller så är det en socialrealistisk skildring från Nuuks utkanter om alkoholisering, barnövergrepp och känslor av en pågående kolonialiseringsprocess från danskarna, som säljer in sig som snälla och hjälpande och har inte alls förstört grönländarna under sina snart 300 år i landet.
Kanske är sanningen därimellan, vi får se. Något känns inte helt rätt här i förhållandet Danmark och Grönland. Hur som helst, så är detta en tid av mycket vånda, ångest, lite sömn och i det närmaste dygnet runt arbete. Jag försöker skriva något var tredje dag här då, Grönlandsförberedelser
Och det är mycket som skall göras, exempelvis:
1. Främst samla in nog med pengar så att projektet blir hållbart.
2. Förberedelser på den fysika sidan.
3. Hitta samarbetspartners som Utsidan och andra som kan göra att idén går att genomföra, för där är vi än. Vem vet om det går eller inte?
4. Och så skall man dessutom vara "perfekt" farsa, make och mycket mera. Och tjejerna skall förberedas!
Så här har jag hållit på nu, i snart 32 år. Och jag vare sig kan eller vill något annat, men jag vill att det skall framkomma att allt detta inte bara handlar om hur fantastiskt livet är, nä, priviligierat helt klart, men det är ett 24 timmars jobb, där det aldrig finns semester och OB och så vidare....men så kan det vara, jag vill med denna blogg rapport bara bjuda in er så ni kan följa rapporterna och förhoppningsvis så blir det av!
Nästan varje dag nyheter hittar ni här!
Som alltid, ett gigantiskt tack till Utsidan som jag samarbetat med sedan...ja, åtminstone 1995, ja, cirka....!!!
känner igen i allt du skriver, verkligen. Så mycket som ska klasha.
Så mycket som händer som andra inte ser, så mycket tid, jobb och mödan man lägger på. Håller också med att planeringen inte är halva resan.
Resan är..ja resan. Planeringen är snarare ett nödvändigt sidospår, en rit och eldprov inför resan. Men utmaningen i sig är just självaste resan.
Lycka till och du vet vart du finner mig om du behöver hjälp! Blir det knas med boende hojta till så hjälps vi åt. Finns alternativa hållbara möjligheter om det skulle krisa sig.
Och tack att du delar med dig. Det är något jag borde lära mig från dig, att dela med sig om processen...