Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Användarnamn: explorermikaelstrandberg

Intressen:

Mer på profilsidan


Expedition - inställd!

Copyright Åberg Film AB

Det är andra Expeditionen jag fått ställa in de senaste åren. Den första var färden med kamel genom Arabvärlden. Anledningen är den samma. Jag har värderat om vad som är viktigt i livet och svaret är naturligtvis familjen. Trots att jag hade alla sponsorer, all medial uppbackning som jag kände behövdes även denna gång och jag var i ganska bra form efter mer än ett års träning av att bära en alldeles för tung ryggsäck, så insåg jag helt plötsligt att jag kan helt enkelt inte vara borta från familjen mer än någon dag just nu. En månad är helt omöjligt! 

Hur det känns?

Mycket bra. Det känns helt rätt. Öknen och Tchad får vänta! För mig, i synnerhet de senaste åren, har resandet inte varit för att förverkliga mig själv, vilket det nästan undantag alltid är i början, utan för att försöka bygga broar av kunskap. Och det är det jag skall fokusera på, inte några fysiska utmaningar som egentligen har noll värde i det stora hela. För min egen del.

När jag berättade för alla involverade blev det olika reaktioner. De flesta män sade inte mycket, vare sig för eller emot, nästan alla kvinnor höjde beslutet till skyarna. Blott en observation.

Jag känner att när tiden är den rätta, så har jag en stor färd kvar, en som då måste passa mitt mål, att bygga någon stark bro kulturer mellan. Men det ligger många år in i framtiden. All annat, fram tills dess, får ses som delmål i projektet.

En sak är klar, jag har helt tröttnat på den individ fokusering som växer allt mer inom denna bransch och mycket av det jag arbetar med nu är att försöka få till en förändring inom de stora organisationerna, vilket inte är enkelt. Nämligen försöka separera äventyr och Expeditioner. Att utmana sig själv, klättra berg eller skida till någon pol, har sin plats, självklart, men i det stora hela, som världen ser ut idag, anser jag, om det inte har vetenskaplig grund, inte har någonting med utforskning och brobyggande att göra. Jag tycker det är det som de stora organisationerna skall koncentrera sig på idag. Vi måste bygga broar av förståelse, och värdet av att vara först, starkast och blott framhålla sin egen styrka, är i sammanhanget helt oinstressant. Men visst har det sin plats, vi behöver alltid få veta att allt är möjligt, men inte i de stora organisationerna. Men vinden börjar så sakta vända. Tyvärr gör ekonomin att de alltmer tar in vem som helst, bara de betalar och det beslutet vattnar ut värdet av deras historiska plats. Idag är det betydligt mindre värde att vara en del av dessa legendsomspunna organisationer. Följ gärna den senaste debatten på min hemsida. Jag har ägnat delar av påsken att försöka hantera den storm av hatmail, känslor och annat som uppstått. 

Meningen med livet, ja, en av drivkrafterna har ju fått ett svar. Familjen. Det är såååå starkt, så fantastiskt, så viktigt. Bästa tiden i mitt liv, där varje dag är ett äventyr och upptäcktsresa. Och det känns skönt att bara få vara tillsammans och på så vis skapa möjligheter. Tänk att jag ägnat all denna tid av mitt liv att söka efter någonting som de flesta av er upptäckt för länge sedan....!

Här nedan ett inlägg i ämnet, vad är upptäcktsresor? Från ett besök förra hösten i Segovia, men det gäller än idag.

Jo, jag fick några förfrågningar om de resor jag leder efter inlägget för två veckor sedan, för mer info, se här.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-04-26 20:12   mathog

Men det är ju underbart att du nu fått ett svar på frågan vad som är meningen med livet. Det är riktigt starkt att kunna avbryta satsningen med expeditionen och istället välja det som är viktigast för dig.
 
2011-04-26 21:02   explorermikaelstrandberg

Tack fö det, Mats! Gillade du filmen från Sibirien?
 
2011-04-26 23:11   Thomas Traneving

Vad skönt beslut. Blev lite orolig innan...även om Skype finns! Grattis till ett berikat äventyr på hemmaplan! :)
/H
 
2011-04-27 06:40   explorermikaelstrandberg

Tack Helena, men Skype å Tchad....nä!
 
2011-04-27 09:28   mathog

Jag gillade Sibirienfilmen. Jag hade förväntat mig mer skildring av expeditionen, men du hade fokus på människor du träffade. Det gjorde filmen riktigt spännande. Har den sänts i SVT?
 
Svar 2011-04-27 10:51   explorermikaelstrandberg

Den sändes påsken 2006, 1.3 miljoner tittare och så har den repriserats därefter ett par gånger.
 
2011-04-27 11:51   j_stellan

Bra att du ställde in resan. Södra Sahara och Sahel är inte vidare säkra områden för tillfället. För all del så vet jag inte mycket om Tchad men norra Mali och norra Niger är stängt för tillfället. Vägblockader som stoppa alla turister att ta sig till de norra delarna av länderna. Mauretanien är öppet men det krävs militäreskort norr om huvudstaden. Har pratat med turister de senaste dagarna och de hade haft eskort fram till staden.

Börjar du inte att bli för gammal för expeditioner? ;-)
 
Svar 2011-04-27 12:21   explorermikaelstrandberg

Expeditioner har väl ingen ålder?;-)
 

Läs mer i bloggen

Hur jag tränar vid 64 för att klara nästa expedition

Folk frågar hur jag tränar. De vill ofta ha ett program, ett schema, något de kan kopiera. Men min träning har aldrig handlat om att kopiera. Den har handlat om att klara nästa uppgift. Nästa Expedition. Och ibland om att justera det som den förra utmaningen gjorde med mig.
När jag var yngre var det enkelt. Skulle jag cykla så cyklade jag. Det var ingen som pratade om zoner eller periodisering. Man cyklade tills kroppen slutade klaga och så cyklade man lite till.
Inför min första stora cykelresa, Chile till Alaska, gjorde jag något annat. Jag tränade två år med bodybuilding och cykel. Jag tänkte inte så mycket. Jag visste bara att jag behövde styrka. Rygg och axlar som inte vek sig. Ben som kunde jobba igen i morgon. Den sortens styrka syns inte på Instagram, men den räddar dig när det blir långt.
Sen kom expeditionerna och de ändrade alltid spelreglerna.
Jag hamnade i en period där jag sprang mycket. Halvmaror och mycket träning. Det fanns perioder när jag låg runt 16 till 20 timmar i veckan. Jag kände mig stark och snabb. Men kroppen bryr sig inte om stolthet. Den bryr sig om belastning. Jag fick skador. Visst lite knän, men framförallt vaderna. Där satt det. Jag lärde mig att problemet inte är vilja. Problemet är att man samlar på sig för mycket, för länge. Man kan vara tuff och ändå träna dumt. Jag har varit båda.
Sen kom Grönland. Eller rättare sagt, Grönland kom två gånger.
Det första försöket misslyckades. Jag föll och fick en hjärnskakning. Inte en sån som går över på en helg. Den var tung. Ett år senare satt den fortfarande kvar i mig. Som om hjärnan bar på ett minne av smällen som musklerna inte kunde prata bort. Kanske är den där än idag.
Men ändå fanns Grönland kvar. Så jag tränade. Inte i månader. I år. Fyra år egentligen. Och jag tränade mycket. I snitt 20 till 25 timmar i veckan under den perioden. Det var inte en träningsplan. Det var ett liv. Det påverkade allt. Mat, sömn, humör, relationer, allt. Hur man fungerar när man är trött. Hur man tänker när allt gör ont och man ändå måste göra om det dagen efter.
Det var där jag förstod något om ålder på riktigt. Inte peppsnack. Det verkliga.
Efter 60 kan du fortfarande göra stora saker. Men du kan inte betala för dem på samma sätt. När du är 35 kan du slarva och komma undan med vilja. Efter 60 går inte det. Viljan finns, men återhämtningen blir valutan. Misstag blir dyrare. Hälsenor gillar inte överraskningar. Sömn blir ett verktyg, inte en lyx. Skador gör inte bara ont. De stjäl tid.
Så jag förändrade hur jag tränar. Inte genom att träna mindre, utan genom att träna smartare.
Jag tränar fortfarande mycket. Runt 14 timmar i veckan. Men jag överdriver inte längre på det sätt jag kunde förr. Den största skillnaden är hur jag slutar. När tekniken i gymmet slutar vara strikt, då slutar jag. Jag förhandlar inte om två repetitioner till. Jag jagar inte en siffra som ser bra ut. I min ålder är strikt teknik ingen detalj. Det är en försäkring.
Och sömnen. Jag har aldrig varit så fokuserad på sömn som jag är nu. Förr sov man om man hann. Nu vet jag att sömn är träning. Kan jag sova så gör jag det. Kan jag bygga rutiner som gör att jag sover bättre så gör jag det. För jag kan träna hårt som 64-åring, men jag kan inte återhämta mig från dumhet som när jag var 44.
Och så är det livet just nu. Mer hektiskt än någonsin. Expeditioner i expeditionerna. Jobbresor som slår sönder rutiner. Veckor där man sitter i bil åtta timmar om dagen och sen försöker klämma in ett pass på ett hotell gym med ett löpband och några hantlar. Och det som väntar är inte bara berg. Det är också hårt arbete med hästar i veckor. Det är arbete. Hållning. Grepp. Trötthet som inte går att fejka.
Så min träning idag bygger på en fråga. Hur kommer jag fram redo utan att bli skadad. Inte hur ser jag ut. Inte hur snabbt springer jag en mil. Utan redo. Hållbar. Hel.
Kalendern framåt är inte snäll. Defender X i april med för lite sömn och för mycket sittande. En tuff glaciär och bergkurs på Island i maj med långa dagar på glaciär, replag, räddning, läger och toppdag. Sen Kyrgyzstan, sextio dagar med hästar och hårt arbete. Och senare Aconcagua.
Det är därför min träning ser ut som den gör nu. Inte för att jag undviker hårt arbete, utan för att jag väljer rätt sorts hårt arbete. Det som bygger motor, ben, rygg och tåliga vader utan att knäcka mig på vägen.
Det handlar inte om att vara perfekt. Det handlar om att vara redo.

Innan vägen blev mitt liv

Det här är jag i lägenheten i Dala Järna 1986.

Jag är 24 år gammal och väntar på att min bror ska köra mig till Arlanda. Om några timmar ska jag flyga till Chile. Där börjar det som senare skulle bli mitt liv, även om jag inte visste det då. Eller kanske visste jag det ändå. Kanske inte i huvudet, men i kroppen. I kroppen visste jag det. Den hade redan bestämt sig.

Expedition Defender X. London till Istanbul

Fem timmars sömn.

Lite mer än fem, om jag ska vara generös. Samma natten innan. Samma för de flesta i teamet, misstänker jag. Så funkar Defender X. Full fart, även när allt man gör är att sitta i en bil och se världen glida förbi utanför rutan.

Lästips

Alltid
gratis!
Bli medlem!

Var med i Sveriges största outdoor-community och få Månadens Utsidan.