Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Expedition England - 60 mil med barnvagn

 Ja, då är det dags att bege sig iväg på en mycket omvälvande resa igen! Till fots genom England! Kanske på pappret inte lika spännande som Jemen och Sibirien, men det har skett så stora omvälvningar i England de sista åren, så här har skapats ett minst sagt spännande samhälle. Så, jag vill göra en resa till fots genom England för att ge en nutida bild av en ö vi alla tror oss känna till. Vandra för att det är det bästa sättet att närma sig folk och få dem att öppna dörren till sina liv. Så tillsammans med min dotter Sardana och en engelsk tjej, Georgia från Bolton, kommer jag att vandra från Mosside till Buckhurst Hill i norra London, där jag tillbringade många somrar under mina första tretton år. Då en helvit engelsk miljö och en tid som gjorde mig till anglofil. Med omvägar, drygt 60 mils promenad. 

Tillsammans kommer vi att bege oss in i alltifrån invandrarområden till rävjagande överklass för att ta tempen på det nutida England. Vi kommer att prata och bo med människor vi möter om överlevnad, klasser, invandring, fattiga och rika, samhället, deras vardag och liv och försöka ge en bild av nutidens engelsmän och kvinnor. Ja, vad är egentligen en typisk engelsman eller kvinna av idag? 

Jag tar med mig Sardana av tre skäl. För det första så kostar det en 8000 spänn i månaden att ha henne på dagis här i England, det har familjen inte råd till. För det andra behövs en dörr öpnare till de ryktesmässigt mycket privata engelsmännen och för det tredje har jag svårt att leva utan familjen nu för tiden och trivas. Och barn ÄR livet! 

Jag skall försöka skicka en rapport på svenska i veckan.  

  • Annars så kan ni följa färden på engelska här!
  • Här är en blogg från förberedelserna och filmingen i Moss Side!
  • Expeditioninformation på engelska här!
  • Utrustningslista på engelska här!

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2014-05-29 15:56   MonicaKa
Rulla på, det här blir kul att läsa om!
 
Svar 2014-05-29 17:08   explorermikaelstrandberg
Det tror jag och hoppas! Det blir var 3-4 dag på www.mikaelstrandberg.com, jag skall försöka på svenska en gång i veckan....tack för din uppmuntran!
 
2014-05-30 05:44   hassex
Intressant projekt skall som sagt bli kul att följa
 
Svar 2014-05-31 19:02   explorermikaelstrandberg
Tack för det...skall göra mitt bästa...
 
2014-05-31 12:41   Ringnes
Härligt projekt..kan vi kanske förvänta oss lite filmsnuttar då o då med ? Blir spännande att följa..tummen upp :D

// Johan
 
Svar 2014-05-31 19:06   explorermikaelstrandberg
Jag är lite orolig hur jag skall få denna ytterst aktiv, levnadsglada dotter att sitta stilla mer än tio minuter.....och hur besvike nummer ett är för att inte ha fått följa.....MEN, film, skall försöka...inte lätt i fält...men jag skall absolut göra så.....nu kan du se film här på http://worktitleengland.blogspot.co.uk/ och http://www.facebook.com/explorerglobal, men under färden kan man se å följa, med bild och filmsnutt här på http://punkt.luxson.com/daddyadventurer/ om man nu vill det då...jag skall försöka ladda upp även här...om jag får tid till det vilket jag misstänker ej..
 

Läs mer i bloggen

Beyond the Icecap – ett 20‑minuters reportage från Grönland, kommer snart

Förra hösten skidade vi 650 km över inlandsisen med 90 kg i varje pulka och en enda iPhone som kamera.

Morsdags läxa

Mors dag. Ju mer åren går som förälder, desto mer ser jag hur man har tagit med sig en hel del nyttiga och onyttiga grejer från morsan. Idag har jag funderat en del på det, i synnerhet på eftermiddagen när jag fick ett meddelande från min egen bil att ett fönster var uppe och jag fick springa en kilometer till garaget och stänga det. Tack Dana klåfinger. Farsan hade jag tyvärr lite kontakt med, han dog när jag var elva och bodde större delen i Stockholm, där han hade sitt liv. Jag köper det. Så det var morsan som var alltet. (Och brorsan och Siv) Det jag fört med mig som förälder förutom en massa kramar, trygghet (hoppas jag), skämt och skratt och kärlek, är egenheter som följande:
1. Morsan skulle alltid sova lunch. Och huset skulle vara tyst. Samma här hemma.
2. Man får läsa och titta på grejs när man äter, det behöves inte ältas och pratas om hur dagen har varit, eftersom den är ganska lika varje dag ändå. Samma här hemma.
3. Ha en varm mössa på skallen för att inte dra på sig besvärliga sjukdomar, drag från öppet fönster i bil allra farligast. Jag har alltid mössa på mig, varmt eller kallt ute.
4. Lita på att barnen vet vad de vill och stöd detta. Hon ifrågasatte inte att jag som 17-åring åkte ett år ensam till Indien för att bli mahayana munk. (Något jag aldrig blev, men däremot väldigt tunn och lätt)
5. Egen tid varje dag för djuplodande eller lättsinniga tankar. Samma i mitt hus här i Malmö.
6. Ungar behöver inte föräldrar som skall engagera sig i alla lekar och vara lekledare. Jag leker nästan aldrig med tjejerna, men tar med dem överallt så får de ta egna initiativ.
7. Motionera varje dag. Jag kan avslöja det nu, det var morsan som gick sönder skidspåren i Grötholen och blev omnämnd i Järna Nytt som förstörare av skidspår. Som tur är finns inga skidspår här i Malmö, men jag och vi går mer eller mindre samma 8 km varje dag, ja, skoldag.
Jomän. Glad Mors dag Morsan var du nu än är. Gå nu inte sönder molnen.

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg