Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

En notis om livets alla lärdomar.

En notis om livets alla lärdomar.


Övermod. Överskattning av min egen kapacitet. Det har ställt till problem genom åren. Senast 2022. Inför förberedelserna för att korsa Grönland från väst till öst, hamnade jag i Gobi-öknen i underbara Mongoliet. Efter att ha tvingats lämna Sibirien till följd av kriget, skeppades Expedition Defender X:s speciella Landrovers ut till detta enorma land. Bara drygt en månad innan avfärd till Grönland, så ville jag så gott det gick hålla formen. Två däck väntade på mig vid min ankomst i Ulan Batar.
Första tillfället skedde i den fantastiska Gobi-öknen. Här filmat av den osannolika drönar piloten Mischa, likaså en mycket god vän till oss alla.
Andra tillfället skedde vid en helig plats, bredvid en vacker flod, omgivningen var kuperad och stenig. Mischa vill ha mer film på mitt däckdrageri, så jag körde en tur. Stentuff tur där jag hamnade i en tvär uppförsbacke, fastnade i stenarna, men ville visa mig stark och drog så hårt att jag fick en spricka i menisken.
Det gjorde att jag tog två starka smärtstillande mediciner därpå Grönland och då gick det som det gick.
Men mitt i allt detta, så minns jag storslagenheten från Gobiöknen, se klippet nedan.
Kontentan? Ännu en lärdom i livet! Att lägga till alla de övriga. Och hoppas att det fastnar...

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2024-07-26 19:37   HasseQ
HeHe, alla drar vi olika lärdom av livet. En av mina är att inte gå omkring med bildäck efter mig....
 

Läs mer i bloggen

Tvärs över det frusna gränslandet

”Äsch, det är normalt!” sa Jura Grigorovitj till mig när jag påpekade att köldsprickorna på båda hans kinder blödde.

Men det var inte normalt ens för Jura och hans eveniska renskötarkollegor—Tolja; Slava, gruppens ledare; och Slavas hustru Vika. De skulle föra mig och mina tre Sakha-baserade teammedlemmar—Egor, Jura och Bolot—sexhundra kilometer söderut från byn Uchugaj i Jakutien till Ochotska havet. Vi hade 35 renar och 16 träslädar till vårt förfogande för att frakta nästan ett ton mat, bränsle och utrustning. Färden gick längs en sekelgammal handelsled genom jordens kallaste bebodda område och skulle ta 50 dagar.

Jag vill inte hem

”Jag vill inte åka hem”, sa Dana till kameran. ”Det är något med Sverige som är svårt. Jag kan inte förklara det.”

Jag gjorde de sista intervjuerna med tjejerna—ögonblicket på varje resa när jag försöker fånga det vi kan ha missat längs vägen. Bakgrunden var den röda klippväggen ovanför Jeti-Ögüz, Sju tjurar, brinnande i solen. Dana var redan inne i den där post-expeditionsdippen, trots att vi hade en vecka kvar i Kirgizistan.

Möda och glädje i Karakol‑dalen i Kirgizistan - En utmanande fyradagarsvandring leder till ett ögonblick av ren föräldra

Tillbaka i lägret: utmattning och lättnad
Jag upplevde ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv i Karakol‑dalen i Kirgizistan för två dagar sedan.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips