Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


Skridskopremiär!

Så här i vinterns elfte timme har jag äntligen kommit ut på långfärdsskridskor! Många år sen sist, av olika skäl, så jag kände mej nästan helt som nybörjare.

Jag gick med i ett nätverk för långfärdsskridskoåkning tidigare i vinter och så slog jag till och köpte nya skridskor och pjäxor men det tog ändå tid att få till en tur. Men nu så!

Vi började på en mindre sjö, Landsjön, åkte en liten runda men isen var dålig och knölig och ofta skar skenorna ner genom isen. Puh, det var jobbigt för en ovan... En  medåkare var vänlig nog att låna ut sina stavar till mej och då gick det, om inte bra så i alla fall mycket mindre dåligt!

På Landsjöns knöliga och snöiga is...

Fikapaus och beslut om att kolla om det inte var åkbart på Vättern ändå...

Vilken skillnad på is och is! Inte gick det att åka någon längre sträcka men blankt och fint längst in i viken vid dykarklubben i Jönköping!

...och Vätterns spegelblanka!

Spännande för en ovan, ljusa isljud skvallrade om tunn is, berättade de vana åkarna...

Glasklar is, det kändes som att sväva fram, på botten syntes den vågmönstrade sanden, lite stenar här och där, till och med en liten fisk!

Nya skridskor, nya pjäxor och ny is!

Jag har varit påVätterns is förr , men den här euforiska känslan med snabba långskridskor under fötterna har jag  aldrig känt förut!

Vill ha mer!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2013-03-16 21:34   brigas
Vilken premiärtur,så klar is;så har vi det nån gång enstaka gånger i oktober-november,
 
2013-03-18 10:36   curt
Välkommen i de skridskoberoendes skara! Det är en fantastisk känsla med bra is och goda kamrater... Blir som ett gift - Man vill ha mer.
Curt
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.