Efter avslutad vandring i Skäckerfjällen stannade vi till vid Anjans fjällstation. Ett fantastiskt ställe beläget mellan sjöarna Anjan och Baksjön. Man gör inte något väsen av sej precis, ingen hemsida, sparsam marknadsföring men lyckas tydligen ändå på något sätt överleva.
Stället uppfördes på 1930-talet av en man som levt som trapper i Kanada och som just här fann en plats med liknande känsla. På 1970-talet bytte stället ägare och renoverades efter den tidens mode. Mycket gammalt finns kvar, stilblandningen ger onekligen mycket atmosfär och i kombination med trevlig personal känns det mysigt att stanna till här.
Vi skulle bara ducha och byta kläder...flickan i receptionen nöjde sig inte med att beskriva vägen till duschen, hon följde med oss och visade!
Varmt och skönt vatten förvandlade fjällsmutsiga vandrare till salongsmässiga människor och medan vi klädde på rena kläder bestämde vi oss för att äta mat där också...
Matsedeln är inte så lång, men lockande, fjällfisk och souvvas blandat med raggmunk och våfflor. Vi bestämde oss för Souvvas med pressad potatis och lingon, så gott det var! En rejäl portion, tillräckligt för att mätta en hungrig vandrare.
Vi funderar vidare... om vi skulle sova här inatt ? Det fanns rum ledigt och än en gång visade flickan vägen, nu till huset bredvid. Visade självhushållningskök, torkrum, "Vatttenfallet" (dusch), "Riksröset" (toan) och vårt rum som kalldes "Bivacken". Grannrummen hade namn som "Björnidet" och "Brudkammaren". För bekvämlighetens skull fick vi ett fyrbäddsrum fast vi bara var två.
I sällskapsrummet låg album med bilder och tidningsklipp som skvallrar om att det kanske är flera gäster här på vintern än det är sommartid. På vintern är det lättare att ta sej upp på fjället när man kan skida över sjön men fiskare verkar komma även på sommaren.
Apropå fisk...värdinnan Margareta berättade att fjällfisken som serveras är alltid fisk som kommer från deras egna sjöar runt Anjan. Är fisket dåligt så köps ingen fisk från annat håll. Äkta vara, annars kvittar det!
Hon är väldigt trevlig, Margareta, pratade gärna, intresserade sig för var vi vandrat och hur vi hade haft det.
Missa inte att besöka det här stället om ni har vägarna åt Skäckerfjällen! Har de inte alltför mycket att göra kan man be om skjuts från fjällstationen till vandringsledens början, så slipper man några kilometers traskande på grusväg.
Nöjda och glada tog vi farväl och gav oss iväg för att göra nya strövtåg i Kalldalen.
Infarten till Anjans fjällstation
Av någon anledning blev inte min kamera använd vid besöket här mer än för att föreviga totempålen vid "stora vägen" men följ gärna länken nedan och se Staffan Anderssons bilder härifrån!
http://minutsida.blogspot.com/2008/03/anjans-fjllstation.html
