Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Beyond the Icecap – ett 20‑minuters reportage från Grönland, kommer snart

Förra hösten skidade vi 650 km över inlandsisen med 90 kg i varje pulka och en enda iPhone som kamera.

Under de kommande två veckorna släpper jag tre ett-minuters-teasers här; den färdiga kortfilmen publiceras direkt efter det tredje klippet.

Det här kan du förvänta dig

Inga drönare, ingen svulstig filmmusik – bara vind, white‑out och en radarkupol från kalla kriget som svävar i snöyran.
En iPhone som överlevde –20 °C, utfrätta högdagrar och allt.
Viskade dagboks rader inspelade efter tio timslånga dragpass, inklusive ögonblicket då min Oura‑ring påstod att jag ”åldrats tre år” på en månad.


En brasklapp direkt: vi höll oss långt från bebyggelse, så grönländska röster saknas bortsett från ett kort stopp i Tasiilaq. En titelruta i filmen uppmärksammar det glappet.

Credits

Film av mig och klipparen Sofie Rördam, med Anders, Kathinka och Villads på linan.


Stöttat av Jeff Willner och Kensington Tours.

Utrustningspartners – Åsnes 1922, Brynje of Norway, Helsport, Alfasko, Jemtlander, Hilleberg the Tentmaker, Nordic Life, Taiga SE, Stanley Brand, Julbo Eyewear.


Tack för att ni höll oss varma, torra och för det mesta på benen.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Tvärs över det frusna gränslandet

”Äsch, det är normalt!” sa Jura Grigorovitj till mig när jag påpekade att köldsprickorna på båda hans kinder blödde.

Men det var inte normalt ens för Jura och hans eveniska renskötarkollegor—Tolja; Slava, gruppens ledare; och Slavas hustru Vika. De skulle föra mig och mina tre Sakha-baserade teammedlemmar—Egor, Jura och Bolot—sexhundra kilometer söderut från byn Uchugaj i Jakutien till Ochotska havet. Vi hade 35 renar och 16 träslädar till vårt förfogande för att frakta nästan ett ton mat, bränsle och utrustning. Färden gick längs en sekelgammal handelsled genom jordens kallaste bebodda område och skulle ta 50 dagar.

Jag vill inte hem

”Jag vill inte åka hem”, sa Dana till kameran. ”Det är något med Sverige som är svårt. Jag kan inte förklara det.”

Jag gjorde de sista intervjuerna med tjejerna—ögonblicket på varje resa när jag försöker fånga det vi kan ha missat längs vägen. Bakgrunden var den röda klippväggen ovanför Jeti-Ögüz, Sju tjurar, brinnande i solen. Dana var redan inne i den där post-expeditionsdippen, trots att vi hade en vecka kvar i Kirgizistan.

Möda och glädje i Karakol‑dalen i Kirgizistan - En utmanande fyradagarsvandring leder till ett ögonblick av ren föräldra

Tillbaka i lägret: utmattning och lättnad
Jag upplevde ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv i Karakol‑dalen i Kirgizistan för två dagar sedan.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips