Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

100 mil med cykel i Turkiet med döttrarna

Nu är tjejerna och jag tillbaka från Turkiet. Jag rankar färden som en av de bästa i mitt liv! Främst till följd av de fantastiska människorna längs vägen, men även för ett äkta äventyr!
Först körde vi Eurovelo 8 rutten i Izmir provinsen. Perfekt för begynnande cyklister och familjer. Trafiken lite dryg av och till, men det går.
Färden från Izmir till Nevshehir blev ett riktigt cykeläventyr av Expeditionsklass. Vi valde att cykla bara småvägar. Ingen trafik i stora drag. Fantastiska landskap, upp och ner hela tiden genom bergen, ibland grusväg, men en fantastisk del av Turkiet som måste ses. De bästa människorna!
Längsta uppförsbacken var 22 km. I 37 grader. Hettan var ett ständigt bekymmer, men tjejerna med sitt goda humör klarade detta utan problem.
Vilket fantastiskt äventyr!
Rekommenderas å det starkaste!
Tjejerna fick mycket uppmärksamhet så klart. Både längs vägen och i media. Texter, videor och annat finns på mina sidor om ni vill läsa.
Kan jag vara till någon hjälp, hör av Er!
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2022-08-17 11:35   OBD
Du är fantastisk, men dina tjejer är än mer fantastiska. :-)
 
Svar 2022-08-18 09:30   explorermikaelstrandberg
Jag håller med helt och hållet!
 

Läs mer i bloggen

Tvärs över det frusna gränslandet

”Äsch, det är normalt!” sa Jura Grigorovitj till mig när jag påpekade att köldsprickorna på båda hans kinder blödde.

Men det var inte normalt ens för Jura och hans eveniska renskötarkollegor—Tolja; Slava, gruppens ledare; och Slavas hustru Vika. De skulle föra mig och mina tre Sakha-baserade teammedlemmar—Egor, Jura och Bolot—sexhundra kilometer söderut från byn Uchugaj i Jakutien till Ochotska havet. Vi hade 35 renar och 16 träslädar till vårt förfogande för att frakta nästan ett ton mat, bränsle och utrustning. Färden gick längs en sekelgammal handelsled genom jordens kallaste bebodda område och skulle ta 50 dagar.

Jag vill inte hem

”Jag vill inte åka hem”, sa Dana till kameran. ”Det är något med Sverige som är svårt. Jag kan inte förklara det.”

Jag gjorde de sista intervjuerna med tjejerna—ögonblicket på varje resa när jag försöker fånga det vi kan ha missat längs vägen. Bakgrunden var den röda klippväggen ovanför Jeti-Ögüz, Sju tjurar, brinnande i solen. Dana var redan inne i den där post-expeditionsdippen, trots att vi hade en vecka kvar i Kirgizistan.

Möda och glädje i Karakol‑dalen i Kirgizistan - En utmanande fyradagarsvandring leder till ett ögonblick av ren föräldra

Tillbaka i lägret: utmattning och lättnad
Jag upplevde ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv i Karakol‑dalen i Kirgizistan för två dagar sedan.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips