Bloggar > Fjällfunderingar...

Fjällfunderingar...

...och andra tankar

Adam och Eva Placerad på karta

I lördags gjorde jag en liten blomstervandring tillsammans med mor och far.  Orkiden Adam och Eva trivs egentligen  bäst på ostkusten men här i södra vätterbygden växer den på några platser. Kabbarp, på höjden strax öster om Gränna, är en av dem.

Föräldrarna hade aldrig varit där förut, trots att det bara är någon mil hemifrån så de ville gärna följa med och titta efter orkidéer när jag föreslog en tur dit.

  

 

Adam och Eva

 

Eftersom blomstertiden satte igång tidigt i år hade den allra vackraste blomningen redan varit men de var inte mera överblommade än att det var värt besväret att ta sig dit för att beundra dem.

Mor funderade på vilken färg som är Adam och vilken som är Eva. Hon bestämde att den rödlila varianten måste vara Adam eftersom hannar rukar vara mera färgstarka än honor.

 

 

Växtplatsen är mycket naturskön, ett småskaligt odlings- och beteslandskap med utsikt över Vättern. Har ni vägarna förbi Gränna kan jag rekommendera ett besök där även andra tider på året än då orkidéerna står i blom. 

 



 

Postat 2008-05-26 22:02 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Återhämtning!

Hela förmiddagen stod jag i ett kyllager, packade picknickpåsar till Vårruset på tisdag. Kylfläktar dånade, truckar skramlade, folk försökte prata i oljudet.

När jag kom hem hade grannen börjat bygga ny uteplats. Hammarslag, såggnissel. Småbarn skrek och gnällde... Jag försökte läsa om Ren och Varg i Yngve Ryds bok, sittandes på min,redan färdigbyggda, uteplats...

Oljud, oljud, oljud...

Vad göra?

Gå ut i skogen förstås!!!

Vanliga stigen. I början  lite blött och kladdigt, fick hoppa lite på stenarna fast det är torrt i markerna nu.Så ut i en betesmark där hästar betar ibland, omgiven av små höjder med skog med  inslag av lövträd.

Där var helt TYST!!!

Fåglarna sjöng förstås och insekter surrade, men höjdpartierna skärmade av nästan allt buller från hus och vägar, trots att jag bara var några hundra meter hemifrån!

Jag satte mej på en sten, njöt av stillheten, lyssnde på naturens ljud, drog in doften av blommande hägg och mandelblommor i djupa andetag och kände hur kroppen slappnade av. Jag satt där en bra stund, kände hur stressen sjönk undan och harmoni infann sig i kropp och själ. Så strosade jag långsamt vidare, genom hagar och betesmarker, plockade en underbar bukett av humleblomster, ängabollar, gökamat, skogsnäva, daggkåpa, violer, ängssyra, liljekonvalj...

Grannen höll fortfarande på att spika då jag kom hem igen, men nu störde det mej inte lika mycket längre.

Tänk om man inte fick gå i skogen och plocka blommor...

 

 

 

 

 

 

Postat 2008-05-10 21:08 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Högtyck på Skåneleden

Redan tidigt på året började vi planera för en vandring i Skåne till våren, påsk eller Kristi Himmelsfärd var frågan. Det blev det senare och en fantastiskt fin vandring under nyutslagna bokar utmed Ås-till-ås-leden!

Valborgsmässofirandet fick vi sköta från tåget, några eldar brann i närheten av tågspåret på resan till Åstorp. Raskt gick vi genom samhället ut till Tingvalla där Skåneleden startar. Tältet sattes upp på första bästa plana yta,inte svårt att hitta hyfsad tältplats trots mörkret men tack och lov för  pannlampor!

Vind i trädtopparna, en kattuggla hoar intensivt och så smattret av regn mot tältduken... Det går nog över tills i morgon bitti... Det gjorde det inte...  Det var bara att packa ihop och ge sig iväg ändå. Vi gick till rastplatsen vid Hålebäck med bara ett par kort stopp för att stoppa en chokladbit i munnen och knäppa minnesbilder med kameran. Stenmuren vid Vrams Gunnarstorp måste förevigas!

 

 

Kaffepausen vid Hålebäck tog tre timmar! Det blev lunchdags också innan vi kom där ifrån. För det regnade så förskräckligt så vi kunde bara inte förmå oss till att lämna vindskyddet. Så där satt vi, pratade med en trevlig skåning, boendes på Söderåsen men ute på en liten tur. Han lovade att försöka fixa bättre väder åt oss när han kom hem...Flera andra vandrare dök upp under tiden. Går man en led hemmavid brukar man på sin höjd möta någon enda vandrare men här var många trots det dåliga vädret. Högtrycket var på gång...

Tillslut gick vi vidare och stannade sen för natten strax innan leden kom ner till Klöva hallar. Platsen blev vald i lätt panik för nu vräkte regnet ner. Snabbt upp med tältet, men eftersom vi inte hade tagit på regnbyxor (hur dum får man vara?) var det som att stoppa rumpan under duschen, det hann bli riktigt blöta byxor under de få minuter tältslagningen tog!

Framåt kvällningen upphörde regnet och vi insåg att vi hittat en jättefin plats för vårt läger, alldeles för oss själva med ravinen bara några meter bort, en liten bäck som porlade så där lagom högt, gott om ved så när det blev läggdags var vi torra och varma igen!

 

 Tältplats vid Klöva Hallar

Nästa dag började med klättring uppför branterna vid Klöva Hallar och sedan går leden vackert och bekvämt högt ovanför ravinens botten. Det kittlar  rejält i magen om man går ända fram till kanten och tittar ner! Vädret var nu mycket bättre,solen hade börjat bryta sig igenom molntäcket och vi njöt både av dess strålar och den fantastika naturen. Bokskog är sagolikt vacker, nyss utslagen blir det ett mycket speciellt ljus.
Så var det det där med Skånes högsta punkt. Trots hjälp av Utsidan missade vi den nog ändå. Någon skylt såg vi inte...vid Magleröd skulle det vara och en bild i en länk jag fick i Skåneforat visade en sten som jag tyckte såg ut preciiis som den här...men säker är jag inte. Fast det var ett bra ställe att ta lunchpaus på!
High point Skåne?
Nästan framme vid slutet av andra dagens  vandring fick vi en föreläsning om träkolsframställning. Några karlar höll på att mila kol på gammaldags vis i milan "Maj-Britt". Kolmilor brukar ha kvinnonamn och hon hade tänts första maj och skulle vara färdig idag, söndag. Milan såg mest ut som en jordhög det rök ur, inget snyggt alls, men det är trevligt att gammal kunskap hålls vid liv. "Maj-Britt" ville inte vara med på bild...
Den här kvällen var vi inte ensamma ute i skogen! Runt den lilla sjön inte så långt från nationalparksgränsen var rena campingplatsen. Danskar i stora flockar, några körde fjäderlätt och sov under  uppspända pressenningar, rop och skratt från flockens håll till sena kvällen, de hörde nog inte kattugglan som hoade... andra tältade, som vi.
Tredje dagen ägnades nästan uteslutende åt Söderåsens nationalpark. Leden följer Dejebäcken allt djupare ner i ravinen, längst ner möter den Kvärkabäcken och tillsammans bildar de Skärån. Upp igen i branten, förbi raststället Liagården, ner igen och upp till Kopparhatten som är en fin utsiktspunkt och ett populärt utflyktsmål.  Den som inte ids gå den ganska branta stigen upp hit från Skäralid kan åka bil... Vid Skäralid finns ett Naturum, som inte gav så värst mycket att besöka, restaurang och riktig toa med varmvattenkran! 
Nationalparken som bildades 2001 är inte jättevacker överallt,  man tänker sig nämligen att försöka återskapa den lövskog som ska vara det ursprungliga här. Vissa områden är inhägnade för att skydda lövträdsplantor mot betande vilt, granskog gallras och röjs för att så småningom tas bort helt.
I parken får man förstås inte tälta hur som helst så sista natten fick bli vid "Dahlbergs". Man kan sova inomhus på träbritsar men vi föredrog att sätta upp tältet på gräsmattan utanför. En promenad utan packning till Odensjön, som ligger som nere i en gryta hann vi också med.
 
 Odensjön
Så tände vi turens sista bokvedsbrasa, summerade våra intryck och lyssnade på morkullan som drog över gång på gång... En fin tur blev det, gärna kunde den varat ett par dagar till. Lågtrycket med regn inledningsvis byttes till högtryck både vädermässigt (tack, "Pålle" i vindskyddet, för du höll ditt löfte och fixade bättre väder!) och beträffande antal vandrare. Kanske återvänder vi någon gång och fortsätter där vi nu slutade.
"Bokbål"

 

Postat 2008-05-04 22:10 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

 

Logga in