Lingonen glänste som lackerade pärlor i kvällssolen, blåbärsriset flammade i röda färgtoner med stora saftiga bär, fortfarande fulla av sötma, när vi gick stigen från Grövelsjöns strand upp till Gamla Lapplägret. Här blev den första lägerplatsen på denna vandring som kom att bli mycket skön och rogivande.

 Gamla Lapplägret

Vandringen var inte detaljplanerad i förväg. Raskesven bidrog med en del tips. Jag kan inte säja att vi följde dem noga, men hans förslag  gav inspiration till att söka vägar vid sidan av markerade leder.

Så gick vandringen norrut, fritt över Långfjället, för att  komma till Grötådalen. Nästan hela vandringen gick i Femundsmarka Nasjonalpark i Norge. Grötåa rinner i gränsen mellan den södra, torrare delen som domineras av fjäll som Store Svuku och Elgåhogna och norra delen som mera liknar Rogenområdet  på svenska sidan. Här går en stig, ganska väl trampad,  inte någon markerad led, men ett och annat litet röse på diffusa sträckor. Ingen vind, tyst och stilla, bara några skott från ripjägeres bössor bröt tystnaden. Gröthogna vakar, grå och stenig, över Grötåa men  snart blir stigen omgiven av den blandning av björkar och tallar som är vanlig i dessa trakter.

Grötådalen i höstfärger

Ett par gånger behövde vi passera över  Grötåa. Det finns broar...

...eller vad man nu ska kalla det. Vi kom i alla fall över utan att plumsa i bäcken.

Gå gärna den här stigen, det är vackert och inte svårt att hitta, utom möjligen att finna den andra "bron". Där blev det lite fel men misstaget kunde snabbt rättas till. Några små stugor ligger utmed ån, en döpte vi av uppenbara skäl till "Skräpstället", en annan som benämns  Grötådalssetra på kartan ligger underbart fint på en öppen gräsyta nära vattnet. Där skulle jag vilja bo en vecka eller två!

Så kom vi  till Oasen. Numera heter denna plats så även på kartan. Den ligger verkligen som en oas mitt i stenskravlet på Store Svukus torra nordsluttning. En bäck kommer upp ur underjorden, bildar laguner, ger grönska och försvinner sen ner i marken igen. 

Oasen

Frostig morgon i Oasen

Efter en natt i Oasen gick vi en tur med lätt packning till Övre Roasten, följde stigar som inte alltid är redovisade på kartan, letade oss fram på helt egna vägar ibland. Hittade många fler stugor än kartan berättade om, njöt av att inte bara följa markerade leder...

Vid Övre Roasten

Tillbaks i Oasen tände vi ännu en lägereld, grillade ännu några korvar och öppnade en öl till..

Månskenskväll

Så var det dags att vandra vidare, mot Svukuriset och Revlingsjöarna, förbi Lilla Grövelsjöen. Sista natten vid bäcken som rinner ner mellan Rundhögda och Lifjället. Fem morgnar hade vi vaknat upp till fint väder men denna sjätte morgonen var det duggregn. Siktet ställdes in på Berseskallen som snart försvann i dimma, "krockade" med ett enormt renstängsel som inte var redovisat på kartan, följde stängslet och följde det och följde det... Konsultationen med kompassen sa att vi gick mot öster, fast det kändes som vi gick mot norr. Kompassen hade rätt (som vanligt) och vandringen avslutades med lunch i vindskyddet vid Grövelsjön.

Efter våffla med hjortronsylt i Sjöstugan (absolut ett måste när man är i Grövelsjön) och dusch på fjällstationen reste vi hemåt, nöjda och glada över att ha fått en sån fin och skön höstvandring.