Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


Värstingföredrag på Köldknäppen

I går var jag på friluftsmässa i Bodafors. Trevligt som vanligt, god mat och gott kokekaffe, mycket prylar, lagom mycket folk så man kommer åt att titta, klämma, prova och prata. Ett och annat fick föja med hem, till exempel en liten Lundahagsryggsäck i precis lagom cyklatilljobbetstorlek.

Något annat som fick följa med hem är minnet av Anneli Westers föredrag. Hon utlovade ett ovanligt sådant i sin blogg här inför mässan och det är bara att hålla med.

Det var ovanligt.

Ovanligt långt , faktiskt, en bra bit över timmen. Ovanligt självutlämnande, bitvis. Ovanligt märkvärdiga prestationer av en ovanligt stark och envis kvinna.

Jag måste erkänna att jag har haft lite svårt för att Anneli ofta använder ordet "värsting" om sina äventyr och bedrifter. Hennes blogg har jag inte läst jättenoga, kommenterat bara i bland fast gillat grejen med att tälta på toppen av höga berg.

Nu när jag har hört henne berätta om sitt liv, från småbarnsåren och fram till nu och något fått klart för mej vilket helvete hon gått igenom, inte minst genom felbehandling i sjukvården, inser jag att hon ÄR en värsting!

Anneli är värd all respekt för det hon gör! En bit i taget och man klarar mycket mer än vad både man själv och omgivningen tror!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-10-30 20:59   brigas
Synd Bodafors ej ligger nästgårds,såväl alla grejer att se och känna på,och Anneli Westers föredrag hade varit kul att närvara vid
 
Svar 2011-10-31 12:14   BrittMarie
Du är så välkommen att komma till Småland i näst det är mässdags iBodafors. Jag bjuder gärna på mat o husrum!
 
2011-10-31 16:32   L.A.
Håller med! Mycket intressant föredrag,hörde henne på söndagen. Tänkte också på längden, hon brann verkligen för sin grej, kunde nästan inte sluta fast det gick bra över timman. Intressant att få höra om hennes bakgrund, har ju haft lite koll på henne här på Utsidan. Hon är verkligen speciell, kul att det finns lite udda fåglar.
 
2011-11-01 11:33   klinte
Hade så gärna lyssnat på denna fantastiska kvinna. Jag har ( relativt nyligen) upptäckt hennes blogg ochj ag har lusläst allt! Hon utmanar allt och framför allt sig själv. Nästa år blir det Bodafors för min del!
 
Svar 2011-11-05 19:48   BrittMarie
Då kan vi ses i Bodafors så får du vara expertråd när jag ska köpa egen kajak!
 
2011-11-06 00:11   Anneli Wester
Ett fantastiskt fint blogginlägg som värmer en värstingsjäl!! Och tack för trevlig pratstund!
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.