Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Expedition - Lyxkryssning i Medelhavet

Det jag minst förväntat mig när jag blev kallad av min vän Jeff på hans Gentleman´s Expeditioner var att det skulle bli en lyxkryssning i Medelhavet. Lika förvånad blev min lika gode vän Olly

"Tänk på utsläppen från dessa fartyg!" skrev han direkt. 

Vi tänkte alla efter och insåg hur man än reser idag om man har bråttom, så tar omgivningen stryk. Så vi kom fram till att vi ville undersöka vad det var som gjorde att så många drömde om att göra just lyxkryssningar. Och det är klart, så fort vi steg på MSC Fantasia, det enormt stora italienskt ägda kryssningsfartyget, världens andra största med 3500 passagerare och 1200 anställda, och steg in i våra tilldelade sviter, så det är klart, kommer man från en halvsliten trea i Malmö, det är klart man blir imponerad av all lyx. På köpet ingick en butler, som kom från Kuta på Bali, och som såg fram emot min föreläsning.

Höjdpunkten, det var att få några dagar tillsammans med mina bästa vänner i en avdramatiserad miljö som inte präglas av jobb dygnet runt. Vänner och familj är det som ger människan livsglädje och kraft! 

Min första tanke var att denna resa, där allt var inkluderat, dvs mat och dryck, var ett sorts flytande Kanarie öarna med en massa människor som brände sitt fläsk i solstolarna, läste deckare och drack brännvin och dansade till karioke på kvällarna. Och de verkade njuta av arrangemanget och på samma sätt som en resa till Kanarieöarna, gav det vila och familjetid.

Vår resa var Barcelona-Tunis-Malta-Sicilien och avslut i Rom. Första stoppet var en besvikelse. Tiden var alldeles för kort, några få timmar, därför blev besöket en besvikelse. Tänk själva att stiga av tillsammans med 3500 personer och trots att vi hade privat transport, när man anlände till Karthago, så gick det knappt att röra sig. Än mindre se något. Likväl skall sägas att det var underbart att åter höra böneutroparen kalla till bön, känna lukten av rökelse och myrra samt höra pratad arabiska.

När jag vaknade påföljande morgon, kikade jag ut och bjöds på en storslagen utsikt över det medeltida Valetta. Och jag insåg direkt fördelen med en kryssning, nämligen att bekvämt transporteras över natten, där man kan uppleva allehanda typer av underhållning ller sova, och så vakna på en ny spännande ort. Och att gå av och åter borda var hur enkelt som helst och innebar inga större köer eller tidsförluster.

Malta var en upplevelse! Jag var där för, ja, hundra år sedan känns det som, nä, när jag var 18 år och jag minns det var redan där storslaget. Med tidens perspektiv än bättre. Över hela ön råder en sorts avslappnad atmosfär och miljöerna är sannerligen pittoreska, med en medeltida förankring med katolska förtecken. Vi hade en hel dag, så vi besökte först Medina, följt av en lång lunch med en underbar bläckfisksås och så några timmar i huvudstaden Valetta där målet var Caravaggios målning Hulshuggningen av Johannes Döparen. Sanslöst spännande historia med denne egensinnige människa!

Påföljande morgon när vi vaknade, så hade vi hamnat i Messina på Sicilien och tyvärr var tiden för kort att bestiga Etna som vi tänkt, så i stället åkte vi den vindlande vägen upp till den pittoreska staden Taormina och njöt av en extra lång lunch njutandes av det italienska köket. Jag älskar verkligen den råa röra som råder på denna ö. Kaos blandat med elegans. För mig resans andra höjdare efter Caravaggio.

Rom var resans avslut. Frågan är, skulle jag betala själv för en kryssning? Faktiskt. Om det var med familjen. Inte ensameler med vänner, men med familjen. Det ger kvalitetsid tillsammans i en miljö där matlagning och alltför mycket struktur med dagis och annat tar all kraft.

Och älskar man nya miljöer, att resa, självklart uppskattar man en dylik färd. Som helhet, visst var det ännu en kanontur med Jeff!

Vill ni läsa mer, se http://www.mikaelstrandberg.com/2011/10/07/on-a-cruise-ship-with-kensington-tours-part-1/ och http://www.mikaelstrandberg.com/2011/10/10/on-a-cruise-ship-with-kensington-tours-part-2/

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-10-17 22:37   mathog
Den där resan verkar himla trevlig :)
 

Läs mer i bloggen

Beyond the Icecap – ett 20‑minuters reportage från Grönland, kommer snart

Förra hösten skidade vi 650 km över inlandsisen med 90 kg i varje pulka och en enda iPhone som kamera.

Morsdags läxa

Mors dag. Ju mer åren går som förälder, desto mer ser jag hur man har tagit med sig en hel del nyttiga och onyttiga grejer från morsan. Idag har jag funderat en del på det, i synnerhet på eftermiddagen när jag fick ett meddelande från min egen bil att ett fönster var uppe och jag fick springa en kilometer till garaget och stänga det. Tack Dana klåfinger. Farsan hade jag tyvärr lite kontakt med, han dog när jag var elva och bodde större delen i Stockholm, där han hade sitt liv. Jag köper det. Så det var morsan som var alltet. (Och brorsan och Siv) Det jag fört med mig som förälder förutom en massa kramar, trygghet (hoppas jag), skämt och skratt och kärlek, är egenheter som följande:
1. Morsan skulle alltid sova lunch. Och huset skulle vara tyst. Samma här hemma.
2. Man får läsa och titta på grejs när man äter, det behöves inte ältas och pratas om hur dagen har varit, eftersom den är ganska lika varje dag ändå. Samma här hemma.
3. Ha en varm mössa på skallen för att inte dra på sig besvärliga sjukdomar, drag från öppet fönster i bil allra farligast. Jag har alltid mössa på mig, varmt eller kallt ute.
4. Lita på att barnen vet vad de vill och stöd detta. Hon ifrågasatte inte att jag som 17-åring åkte ett år ensam till Indien för att bli mahayana munk. (Något jag aldrig blev, men däremot väldigt tunn och lätt)
5. Egen tid varje dag för djuplodande eller lättsinniga tankar. Samma i mitt hus här i Malmö.
6. Ungar behöver inte föräldrar som skall engagera sig i alla lekar och vara lekledare. Jag leker nästan aldrig med tjejerna, men tar med dem överallt så får de ta egna initiativ.
7. Motionera varje dag. Jag kan avslöja det nu, det var morsan som gick sönder skidspåren i Grötholen och blev omnämnd i Järna Nytt som förstörare av skidspår. Som tur är finns inga skidspår här i Malmö, men jag och vi går mer eller mindre samma 8 km varje dag, ja, skoldag.
Jomän. Glad Mors dag Morsan var du nu än är. Gå nu inte sönder molnen.

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg