Hur jag fick lust att vandra i fjällen

Varför jag tycker om att fjällvandra har jag försökt förklara många gånger bl.a här på Utsidan. Men hur kommer det sig att jag fick lust att göra det? Ja, det är en bra fråga, som man brukar säga när man inte vet svaret. För jag vet inte riktigt hur det gick till.

Uppvuxen på landet med skogar och bäckar att leka i nära inpå. Långa skogsvandringar med pappa. Skidturer med korvgrillning tillsammans med andra familjer. Scouting... Grunden till min lust för friluftsliv ligger här, det är jag säker på. Men några fjäll minns jag inte att det pratades om innan jag var nånstans mitt i tonåren.

Jag minns mycket väl första gången jag var i "fjällen"! Samma år jag fyllde sexton, en sportlovsresa till Hemsedal i Norge. Mest turskidåkning men även utför. Jag minns att vi hade väldigt roligt, men jag minns egentligen inte vad jag tyckte om själva miljön. 

Jag minns också mycket väl hur det gick till när jag bestämde att jag skulle iväg på min första fjällvandring, nitton år gammal.

Men där emellan berättade en vän till familjen om SAREK! Tusse kallas han och han hade FJÄLLVANDRAT! Berättade om videsnår, om regn, om blöta strumpor och enda sättet att torka dem - sova med dem i sovsäcken...Jag lyssnade, både förtjust och förfärad, till hans historier. Det lät ändå väldigt, väldigt lockande, det där med fjällvandring... Ja, jag tror det var då jag började fundera på att själv vandra i fjällen. Fast inte Rapadalen förstås, för där gick ju knappt att gå utan att hugga sig fram med machete... om man skulle tro Tusses skrönor. (För en tid sen träffade jag denne man igen, efter många år, vi kom att prata fjäll och han skrattade gott när jag berättade hur jag uppfattat  berättelsen om Rapadalen)

Åter till hur beslutet om min allra första fjällvandring fattades: En söt ung man tog min hand, glittrade med ögonen och sa "Med dej vill jag åka till Norrland i sommar!" (med Norrland menade han fjällvandra...) 

Vilken raggningsreplik!!! Men han använde den på rätt tjej, tydligen, för jag sa "Jaaa, jag vill följa med" och den sommaren tog vi tåget till Abisko och vandrade Kungsleden...

Vandringen minns jag ärligt talat inte mycket av, men kärleken till fjällen har varat mycket längre än kärleken till den unge mannen. Fjällkärleken  är fortfarande het, mannen hann dock bli far till mina tre underbara barn och hur jag har friluftsfostrat dem - det är en helt annan historia!

En doft av vår

Det luktar vår i luften.

Massor av plusgrader, i rabatten sticker lökväxterna upp längre och längre för varje dag. Gräset växer. Häromdagen då jag flexade ut tidigt hörde jag en talgoxe tuta. Det är mitten av januari.

Jag vill ha vinter, RIKTIG vinter!!!

Minusgrader, is och massor av snö, det är vad jag vill ha!

Enda chansen att få se snö är att titta  på teve. Hur spännade och roligt det än är att se på skidtävlingar så tillfredställer det inte min längtan efter snö och skidåkning. 

Kanske skulle man göra som det står i Yngeve Ryds bok "Eld" - elda grankvistar. Så här står det på sid 58:

"Det finns ett talesätt att om man eldar mycket grankvist så framkallar det snöande, grankvist i elden bådar snöfall"

 Om jag tar alla grankvistar jag släpade hem från skogen före jul, som jag pyntade med på uteplatsen, om jag tar och eldar upp dem så kanske det blir snö!

Det sista som dör är hoppet... 

Jag hoppas få känna doften av snö... 

Nyårsfirande på Hökensås

Kan vi inte dricka nyårschampagne under stjärnorna på Hökensås, undrade jag. Vi tar med lite god mat, eldar brasa och sover i tältet! Vi går till sjön vi tänkte gått till i november när vi ställde in turen för det blev så mycket snö! Min medvandrare var genast med på noterna!

Hökensås är ett skogsområde mellan Hjo och Habo, rikt på tallbevuxna sand- och grusåsar och gott om sjöar  och tjärnar. Västra Vätterleden går över Hökensås men vill man göra egna utvikningar från leden finns en mängd stigar och skogsvägar att välja på, även för cykel- och skidåkning  kan jag tänka mej. Men det gäller att hålla hårt i kartan, det  kan vara lätt att villa bort sej! Här finns också fina möjligheter att fiska eller plocka lingon och blåbär.

Men det blev inget nyårsbubbel under stjärnorna - det blev nyårsbubbel med snöflingor i! Det kan jag gärna ha!

Det var nära att  nyårsmyset hade uteblivet alldeles. Inte för att väderrapporten utlovat solsken och det blev snö. Inte för att det var jobbigt att gå i snön. Men för att jag nästan inte fick fyr på brasan!!!

I väg hemifrån som planerat, buss från stan till Fagerhult. En dryg timmes vandring längs lätt snöpudrade stigar till vindskyddet vid Södra Kroksjön. Bra mark att tälta på. Lite lunch smakade bra och sedan strövtåg utan packning och insamling av ved. Det fanns gott om ved! 

Södra Kroksjön

Men...

Den var blöt, riktigt ordentligt  blöt!

Jag brukar aldrig ha problem med att göra upp eld, lite torrt näver finns alltid med i packningen och tillsammans med ett knippe ris från en gran brukar elden lätt ta sig även om veden inte är torr. Så jag gjorde som jag brukar. Det hade jag inget för... Nytt försök... näää... 

Nu  blev jag lite orolig! Tänk om...men då blir de ju inget mysigt...Grilla  i pannlampsken på engångsgrill och sen ligga i tältet och köra gasollampan resten av kvällen? Så mycket gas fanns inte med... 

Med desperation i blicken letade jag runt vinskyddet  och hittade en brädlapp som någon lämnat, under tak, torr och fin! Späntad till tändved  räddade den nyårsbrasan!  Tusen tack till denna "någon"! Äntligen slutade surveden att ryka, äntligen betedde den sig som en normal, trevlig lägereld ska göra!

Äntligen dags att laga mat! Lite glögg fick stimulera aptiten...

Nyårsmenu

Kräftsallad på örtkryddad brödkrutong

Grillad entrecôte med sauce Bearnaise, rostade potatishalvor och grillad tomat

Panna cotta med saffran och blåbär 

Varmrätten strax klar

Det låter väl inte så dumt? Måltidsdryck? Njaa...något hade glömts i brådkan att komma iväg...ölen var kvar hemma i kylen...så champagne fick bli genomgående dryck. Vilket lär vara helt korrekt... Fast den tog slut långt innan tolvslaget...

Vi fick en mysig kväll och nyårsfirande. Platsen ligger så långt från vägar att inget trafikbuller stör, bara naturens ljud. När mat och godis var slut och brasan blev till glöd drog vi oss in i tältet. Låg och pratade en stund med gasollyktan igång och somnade sedan till ljudet av vindens sus i tallkronorna och snöflingornas trevliga prasslande mot tältduken.

Snön fortsatte att falla under nyårsdagen, små, envisa flingor som sakta men säkert ökade på snötäcket. Temperatur nära noll. Frukost och hoppackning av ett tält som var blött av kondens inifrån och av snö utifrån.

Nyårsmorgon

Nöjda med att ha kommit ut för lite friluftsliv vände vi tillbaks mot civilisationen, delvis samma väg som dagen innan. Jag har varit på Hökensås många gånger förut men aldrig när det varit snö.

Nyaste fyndet var förstås med! Jättebra - den kan fyllas utan att handen ens behöver nudda vid det kalla sjövattnet!