Skidvandring i Vålådalen

Att gå på skidtur i fjällen har inte så stor likhet med skidåkningen hemmavid där man mest flänger runt, runt på korta spårslingor för att samla träningstimmar.

Solsken i Vålådalen

Att gå på skidtur i fjällen är mer som att vandra, fast på vintern, ta sig  fram lite hasande på skidorna, utan nämnvärd tanke på tyngdöverföring, frånskjut och stavisättning. Det kan rent av vara bättre att ta skidorna i näven och gå till fots emellanåt.

Vinterfjällvandring

Tankeverksamheten kan istället ägnas åt den fantastiska miljö man befinner sig i. Låta blicken följa svepande fjällformationer, vita och mjukt rundade som vore de formade av marängsmet.

Härjångsfjällen

Eller kika efter spår i snön, gott om ripor, deras spillning och skräp efter mumsandet på knoppar i björkskogen.

Njuta av den grafiska skönheten av röda ledkryss som radar upp sej i färgstark kontrast mot snö och gråsvarta trädstammar.

I Lill-Stensdalen

Känna känslorna nästan svämma över brädden inför åsynen av snö och fjäll, av det underbara att få vara ute i fjällvärlden. Lyssna på tystnaden och naturens ljud.

Känna solen värma ansiktet.

Känna vinden kyla svettig rygg.

Känna snökorn sticka som nålar i kinderna.

Streta i uppförsbacke och motvind.

Besluta att vända om för att luften är så tjock av snö att ledkryssen inte syns.

Stanna och pusta, ta en titt på kartan, vad är det där för en topp? Hur långt är det kvar till stugan? Glida lätt i utförslöporna där pulkan som nyss kändes hopplöst tung, ger skön extra skjuts.

Den där toppen heter Lill-Stensdalsfjället

Framme vid stugplatsen finns vila och brasvärme. Mat och prat i stearinljussken med stugvärd och andra skidvandrare.

I Lunndörrsstugan

Ångande bastu i skön kontrast till den rykande snöstorm som fick bastustugan att vibrera. Undra hur det gick för de där som fjällräddningen letade efter...

Snöyra kring stugvärden i Lunndörrsstugan

Plötsligt är turen och fjälldagarna slut. Precis när stormen båst färdigt och solen återvänt måste vi åka hem. Precis när mannen började tycka att det nog var riktigt roligt att skida på fjället...

Lika mycket som känslorna jublade när turen började, lika mycket protesterar de mot att behöva lämna fjällvärlden. Kroppen som kliver på bussen känns tom. Själen har blivit kvar nån stans, hänger på ett ledkryss och dinglar i den svaga vinden.

Nästa dag twittras det om ösregn i Jämtlandsfjällen. Vi åkte nog hem i rätt tid.

När det var som allra bäst.

Det här var första gången vi gick på fjälltur på det här sättet, med turskidor och stugövernattningar. Vi startade i Vålådalen, skidade till Stensdalen. Gick mot Gåsen men vände om för det blev sånt snödrev att vi inte såg. Så en natt i Vålåstugan och två i Lunndörrsstugan. Där fick det bli en vilodag istället för tur upp i Lunndörren innan vi återvände till Vålådalen. Det var inte mycket folk i stugorna första veckan i mars. Ett par nätter var vi de enda gästerna.