Bloggar > Fjällfunderingar...

Fjällfunderingar...

...och andra tankar

Fjällvandring 2008 - Närkontakt med Sálajiegna

Ibland är det skönt att stanna ett par nätter på samma plats, slippa packa ihop och bara ge sig iväg på en dagstur. Så hade jag planerat att göra när jag kom till Pieskehaure, oavsett väder, men jag önskade mej verkligen solsken den här dagen! Tanken var att jag skulle följa Láirrojåhkås dalgång nästan från utflödet i Pieskehure ända upp till glaciärporten i Sálajiegna och sedan vidare till sjön 878 och tänkte att finväder skulle bli guldkant på dagen. 

 

 Láirrojåhåkås utlopp och deltat i Pieskehaure

 

Visst blev det solsken!  Efter frukost packade jag lunchmat, kök och godis i ryggsäcken. Förstärkningströjan åkte också ner trots shorts- och t-shirtväder.

Så iväg. Passerade bara första bron  för jag hade bestämt mej för att gå på Lábbasidan om jåkken upp därför att jag tyckte att den sidan såg trevligast ut från utsikten från Láirro kvällen innan. Och för att stugvärden i Pieskehaurestugan hade  bekräftat mitt intryck när vi pratades vid kvällen innan.

 

 Bron över Labbájåhkå

 

Jag gick över underbart lättvandrad mark, mest rished, ett och annt inslag av högörtsäng,  brudsporre blommade här och där och det fanns många platser som inbjöd till tältning.

Rätt som det var flög en uggla upp bara ett par meter framför mig! Vad var det för sort? Fjälluggla? Ganska stor, tyckte jag, ljust gråspräcklig gled den iväg och satte sig på betryggande avstånd från mej. Jag kikade på den en stund där den satt och vred på huvudet och såg uggleaktigt klok ut. Så försökte jag hitta var den hade suttit innan jag kom och störde och sen var den borta...

 

 Láirrojåhkå

 

Nästan hela vägen var lättvandrad men sista biten blev lite besvärligare, ett par höjdkurvor upp och storblockig terräng men ändå inte så svårt.  Suliskongen håller hela tiden ett vakande öga över dalen.

 

 Láirrojåhkå, Sálajiegna och Suliskongen

 

Så var jag uppe i ett mycket märkligt landskap - ödsligt ochsterilt, sten, grus och sand som blottlagts då glaciären dragit sig tillbaka.En mullrande isälv  forsar ut under iskanten på Sálajiegna. Inte mycket som växer här uppe, isranunkel och någon liten videart, men inte mycket mer.

 

 Láirrojåhkå väller fram ur Sálajiegna

 

Ett stort grustag, ett månlandskap - jag kände mej väldigt liten och ensam  på denna plats som ändå är storslagen och vacker i sin ödslighet. Isen kylde och trots sol från klarblå himmel åkte långärmströjan på. Det ligger mycket grus och sten på isens yta, därför är den inte så där vackert blåskimrande som glaciärer ofta brukar vara.

 

En märklig formation fanns där - det som från ett håll såg ut som en kompakt grushög visade sig vara urgröpt på baksidan, som grottor i gruset. Jag funderade på hur det kunde bli så, finns där kanske en kärna av is som ett slags stomme?  Tyvärr gick jag inte ända fram och tittade. Eftersom jag var ensam hade jag ingen som kunde fungera som storleksjämförelse på bilden, men "grottorna" var så stora att jag, kanske något hukad, hade kunnat gå in dem.

 

 Grottor i sandhögen

 

Efter att ha sett  glaciärporten på nära håll hade jag tänkt fortsätta till sjön 878. Att den inte har något riktigt namn kanske beror på att sjön inte funnits så länge, den har bildats, eller åtminstone blivit synlig då Sálajiegna och Sulitjelmaisen har smält och blivit mindre. Men då måste jag ta mej över Lájrrojåhkå. Utan att gå  glaciären. Det går inte! Jag tyckte i alla fall att det var högst olämpligt att försöka vada den hårt strömmande, iskalla vattnet, alldeles ensam. Men Grundsten skrev ju " jåkken kan lätt vadas..." Men vänta - han menade ju OM man hade kunskap att gå över isen så kunde en annan gren av jåkken lätt vadas efter att man varit framme vid sjön. 

Jaha. Då skulle jag i alla fall missa det jag så länge önskat få se! Det kändes ganska snopet. Men så var det, gå ända ner till bron och upp igen på andra sidan hade jag inte lust med den dagen i alla fall. Kanske i morgon? Lite nedslagen vände jag tillbaks nerför stenskravlet igen.

En lång lunchpaus i solsken och grönska fick mej på bra humör igen. På vägen "hem" strosade jag  sakta längs Láirrojåhkå. Njöt av vädret och beundrade formationer som skulpterats av vatten och sten. Inte bara de stora sakerna är värda att  ses, de små kan vara lika imponerande, men kanske lättare förgängliga.

Vackra formationer av större slag...

...och mindre. 

 

När jag kom tillbaks till mitt tält kände jag mej ändå väldigt nöjd och glad över dagens utflykt. Glad över att få vara på vandring just de här dagarna i detta fantastiska område. Glad över att ha fått se ett mycket annorlunda stycke landskap och bättre väder kunde det inte ha varit! Badet i bäcken nedanför min lägerplats blev en riktig njutning den kvällen! Det är sannerligen inte alla fjällturer man kan plaska runt  i fjällvattnet lite extra bara för det är så skönt!

Jag funderade på att stanna ännu en dag här och gå upp till sjön om det skulle bli lika fint väder en dag till men bestämde inget. I dagboken skrev jag att kvällen blev lite blåsig och det verkar bli molnigare...  

(Min "fjälluggla" var troligen en jorduggla. Magnus Friberg har varit vänlig nog att intressera sig för min iattagelse. Bilder i mina fågelböcker såg inte riktigt ut som mitt minne, men efter att ha sett fotografier av  jordugglor får jag bättre ihop det. Magnus har säkert helt rätt!)

 

Postat 2008-08-24 21:24 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Fjällvandring 2008 - Sulitelmamassivet Placerad på karta

En sån fantastisk fjällvandring!  Sulitelmamassivet är så vackert och det visade upp sig från sin allra bästa sida. Det fina vädret förstärkte naturligtvis skönhetsupplevelsen, de första dagarna var riktigt varma och soliga och luften nästan helt klar!  Lågt vattenstånd, inga mygg och knott, badvänlig temperatur i sjöar och bäckar - perfekta förutsättningar för  vandring.

Äntligen uppe på "riktiga" fjället!  Där vägen tog slut och fjällheden tog vid, mötte anblicken av Stortoppen. Den står där, hög och mäktig  och  både vakar över och välkomnar vandraren. Lite längre fram syns Suliskongen, Kokedaltinden och Sorjostjåhkkås  baksida. Den är inte alls så vacker  som jag vet att andra sidan är! Landskapet är kargt och ödsligt, men alla imponerande toppar, glaciärer och många sjöar gör att det ändå är väldigt vackert.

 

 Stortoppen

Jag visste att jag skulle behöva vada några gånger. Jag är lite rädd för vad men nu hade jag peppat mej själv  så bra inför dessa prövningar så det kändes inte alls otäckt och jag kom över utan problem! Som jag nämnde inledningsvis var det lågt vatten både i sjöar och bäckar och så varmt att den isande känslan som brukar komma i fötterna helt uteblev. Det var bara skönt att gå i vattnet! Närmare Sorjoshytta passerade leden över några snöfält. Ett slutade i en sjö och jag höll högt upp för att ha chans att få stopp på mej själv innan jag hamnade i sjön, om jag skulle råka falla. Det gick bra, det värsta som hände var att jag lite senare snubblade och skrubbade knäna - två gånger! Jag var för trött för att fortsätta, det var dags att hitta en lägerplats. De många höjdmetrarna  tillsammans med min tunga ryggsäck och värmen tog på krafterna.

Lägerplatsen fanns vid Bajit Sorjosjávri, ett par km efter Sorjoshytta.

 

 Spegelblank morgon vid Bajit Sorjosjávri

Ett av vandringens delmål var Sårjåsjaurestugan. På vägen dit hade jag ännu ett vad att passera, ett stort och brett, strax före riksgränsen. Jag vadade trots att jag egentligen inte var tvungen, det finns nämligen en bro någon km uppströms! Som jag har förstått fanns en bro för ett par, tre år sedan men den förstördes av snö och is. Förra sommaren var den nog inte användbar, men nu är den hel och fin igen!

Sårjåsjaurestugan ligger på en av de allra vackraste platser jag vet! Förra sommaren såg stugan ganska skamfilad ut men konsul Persson hade låtit måla om sin lilla stuga  i sommar och dasset var nyskurat! Jag hade hört talas om att det skulle rustas upp i år. En STF-medlem, Solveig från Öland, som hjälpt till med måleriarbetet var kvar i stugan. Vi pratade en stund  och hon visade ett kompendium  med resultat av efterforskningar hon gjort om konsuln och hans yngsta dotter Marta, som faktiskt var den som lät uppföra stugan till sin fars minne. Själv har konsuln aldrig varit där, men Marta tyckte mycket om platsen! Missa inte att läsa om ni passerar stugan!

Nymålat

Det var bara lunchdags när jag släppte ner ryggsäcken på Såråsjávrres strand. Gott om tid att gå på upptäcktsfärd i omgivningarna. Topptur till Stáddátjåhkkå passade bra i det fina vädret. Det är egentligen bara en liten kulle jämfört med omgivningarna men en väldigt bra utsiktsplats med underbara vyer mot Sulitelmamassivet.

 


Sulitelmamassivet från Stáddátjåhkkå

Framme på kanten mot den södra sluttningen syns sjöarna Stáddájávrre och Stádák.

 

Utsikt från Stáddátjåhkkå

Lite längre söderut radar de namnlösa sjöarna i Miehttjevágge upp sig. Vyerna är bra betalning för en högst måttlig ansträngning!

 

  Miehttjevágge sett från Stáddátjåhkkå

 

Sårjåsjávrre i kvällssol

 

Så var det dags att lämna Såråsjávvre med sitt vackra sjöfall. Solveig ökade på min proviant med flera kakor nygräddat stekpannebröd. Jag hann bara gå ner till bron över Stáddájåhkå, där måste jag stanna och smaka på brödet, fortfarande ljummet med russin i och friskt fjällvatten att dricka till. Så gott, vilken lyx!

Härifrån och upp mot Gájlávágge ruvar Jiegnáffo som en stor mörk klump. Man lär kunna se ända till Atlanten från dess topp.  Första halvmilen efter bron försvinner stigen då och då. Kan bero på att snöfält ofta ligger kvar länge och därför blir inte någon tydlig stig upptrampad. Sen blev omgivningarna ganska oinspirerande. Kasekietj-tjåkkåhs dystra östbrant skymmer sikten mot Sulitelmas toppar. Lite sämre väder, inte kallt men mulet och jag var säker på att det skulle bli regn senare på dagen. Vadet över Hádditjåhkå som kan vara knepigt, väntade. Jag la in extraväxeln och stegade på för att hinna över innan regnet kom och gjorde vadet svårare. Inga problem! Tog av både kängor och byxor men vattnet gick inte ens upp till knäna. Stora, flata stenar som låg stadigt på bottnen. Gállojåhkå gick fint med kängor på. Sen blev  det första bästa tältplats och välförtjänt vila. Något regn kom aldrig!

 

 Vadstället vid Hádditjåhkå

 Det sköna, soliga vädret var tillbaks när jag styrde stegen mot nästa delmål - Pieskehaure. Lättvandrad terräng i svagt medlut, trevligt kuperat med många småkullar och mycket vatten. Återigen fina vyer in mot glaciärer och höga toppar i massivet.

 

 Sulitelmamassivet  från sydost

 Ungefär i höjd med Uhtsa Varvvek fick jag syn på en väldigt stor fågel. Satt och spanade på den en lång stund med min lilla kikare och jag är nästan säker på att det var en kungsörn!   

Innan jag kom fram till stigskiljet, ett par km före Pieskehaurestugan fann jag ett inbjudande ställe som fick bli min boplats ett par dagar. Efter en lång och skön lunchpaus i solen gick jag på upptäcktfärd på Lájrros sluttningar. Där växer fjälltätört som man inte ser så ofta. Jag behövde inte leta särskilt länge för att hitta den!

 

 Fjälltätört

 Jag fortsatte  högre upp på Láirro och fick jättefin utsikt mot Sulitjelmaisen, Sálajiegna och Suliskongen. Sjön 878 skymtade också. Hade jag fortsatt ända upp på högsta punkten, skulle nog sjön synts bättre. Efteråt ångrade jag rätt ordentligt att jag vände innan toppen var nådd.

 

  Suliskongen, Sálajiegna och en glimt av sjön 878

Dagen avslutades med en pratstund med värden på stugplatsen. Vi diskuterade vägval inför min planerade dagstur upp till Sálajiegna nästa dag. Jag lyssnade nog inte tillräckligt väl på vad han sa, för det blev inte som jag tänkt mej. Men det blev bra ändå!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Postat 2008-08-17 16:29 | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Fjällvandring 2008 - Resan dit

Äntligen dags att resa iväg för årets sommarfjällvandring. En av sommarens allra varmaste dagar hade jag valt som resdag! 

Sulitjelma i Norge skulle bli startpunkt. Men hur ta sig dit? Lite sökande på Utsidan fick mej att upptäcka "Silverexpressen", en busslinje mellan Skellefteå och Bodö, som passerar Jörn och Fauske. Så det blev nattåg till Jörn, buss till Fauske och ännu en buss därifrån till det lilla samhället Sulitjelma.

SJs nattåg var delvis en positiv överraskning! Vagnen var riktigt fräsch och fin, rena fåtöljer, rymlig toa som inte luktade gammalt kiss! Ryggsäcken kunde jag lägga bredvid min sittplats och ha fötterna på, det gick nästan att ligga ner och jag sov faktiskt rätt mycket på natten trots att luftkonditioneringen var urusel. 

Jörn. Där finns ingenting, sa min nyaste arbetskamrat  som har sina rötter i den trakten. Så i väntan på bussen satt jag i morgonsolen och löste korsord utanför stationshuset. Min tunga ryggsäck lockade inte till strövtåg för att ta reda på om han har rätt eller fel.

Så iväg med buss längs "Silvervägen" Jag har aldrig rest här tidigare och såg fram emot  bussresan. Arvidsjaur, Arjeplog och Jäkkvik passerades, mycket skog och många sjöar, en vacker väg! Mot norska gränsen blev det mera fjällikt och över på norska sidan blev naturen vid sidan av vägen mycket - norsk! Kaxiga fjälltoppar, djup dalgång, brant och slingrande väg, så vackert! Många stopp längs vägen, skönt i det varma och soliga vädret men jag var orolig att vi inte skulle hinna till Fauske i tid för att hinna med nästa buss. Det gjorde vi, men det var inte mycket tid över.

Ska du till Ny-sulitjelma, frågade nästa busschaufför då han hörde var jag ville bli avsläppt. Då brukar de flesta ta en droska sista biten, det är långt dit, fortsatte han. Jo, det är rätt långt. Och brant uppför längs en ganska trist anläggningsväg. Två andra vandrare som klev av på samma ställe var inte intresserade av att dela taxi så från kyrkan i Sulitjelma, efter 28 timmars resa, var det till fots!

Jag tänkte bara gå till första tältbara plats med närhet till vatten, men då jag nådde dit stod en skylt att det var dricksvatten och badning förbjuden. Var det något jag behövde så var det ett bad efter denna långa, varma och svettiga resa!  

Till slut var tältet rest på badtillåten plats, kroppen uppfriskad och magen mätt. Solen sjönk sakta, kvällsfriden infann sig och jag var bortom mobiltäckt område.

Min fjällvandring hade äntligen börjat! 

 

Postat 2008-08-13 21:50 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Hemma igen!

Nu är jag hemma igen efter en fantastisk fin fjälltur! Det gungar fortfarande konstigt i huvudet efter senaste dygnets buss- och tågåkande trots att jag varit på "fast mark" flera timmar nu.

Flera gånger under hemresan tittade jag igenom mina bilder i kameran, så fantastiska vyer, vilka fjällmassiv, ett sånt osannolikt vackert väder, badvänlig temperatur i sjöar och bäckar, alla vad gick bra. Jag höll mej väldigt nära min plan att gå runt nästan hela Sulitelmamassivet och avsluta turen i Kvikkjokk.

Och jag har sett fåglar jag inte brukar se, en kungsörn, tror jag, en ljust gråspräcklig, vacker uggla, ytterligare en rovfågel, men tyvärr är jag så dålig på att känna igen olika fågelarter. De har jämt så bråttom att flyga sin kos så jag hinner inte titta efter ordentligt.Tanken gick ett ögonblick till fågelskådare Friberg...

Annat är det med blommor, skogsfrun t.ex, hon står ju still tills jag har kollat i boken eller åtminstone tagit en bild för att kunna jämföra senare.

Skogsfrun

Avslutningsvis fick jag träffa och umgås med kompisen Britt! Det var jätteroligt! Vi pratade prylar och turer, tittade på bilder, promenerade hundar (det var då vi hittade skogsfrun) paddlade kajak och pratade ännu mer om allt möjligt. Dessutom fick jag även träffa Britts mamma och sambo. Alla tre visade sig vara  gästfria och lättsamma att umgås med så det blev verkligen en rolig och lyckad avslutning på turen!

När jag har fått ordning på balanssinnet igen (jag ÄR nykter!) ska jag berätta lite mer om min tur och visa en och annan bild.

Men nu MÅSTE jag faktiskt se till att förnya mitt silvermdlemsskap här på Utsidan nu med det samma, imorgon går det ut!

 

 

Postat 2008-08-10 21:12 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

 

Logga in

Tips!