Bloggar > Traneving Outdoor

Traneving Outdoor

2016 Peak of Denmark 2014 - 2015 Peak of Sweden 2013 Adventure Nights 2012 Årets Näräventyrare 2011. Vi vandrar nästan varje helg ovasettt väder och vind. På sommaren tar vi även fram vår canadensare eller havskajak och tar en tur i en å, sjö eller havet. Titta gärna in på vår hemsida http://www.traneving.se för att se allt vi har gjort.

Vandring från Refugio Passo Duran till Refugio Bruto Carestiato i Dolomiternas Nationalpark Placerad på karta

Det var äntligen dags för vår fösta vandring i Dolomiterna.  Det enda vi verkligen visste var att det just nu var rätt dåligt väder i Dolomiterna. Det var också därför vi hade valt att vandra några dagar vid Gardasjön innan vi begav oss mot Dolomiterna.

Så, vart skulle vi nu vandra i Dolomiterna? Vi hade ingen aning och vi ägde inga kartor. På vår väg mot Dolomiterna passerade vi byn Mas och stannade till vid sportaffären.

Vilken lyckoträff. Herr och fru Giuseppe äger en kombinerad sport och presentaffär i Mas. Turligt nog var Herr Giuseppe aktiv vandrare och guide i Dolomiterna och gav oss massvis med tips på olika vandringar. Han
markerade ut lämpliga vandringsvägar och gav oss telefonnummer till alla Refugios vi skulle passera under våra vandringar. Tanken var att vi skulle sova vid någon Refugio under de kommande vandringarna.  Behöver du bästa tänkbara hjälp inför vandringar så rekommenderar vi att ni kontaktar Sportaffären i Mas (adress finns på vår hemsida).

 

Lunch vid Refugio Passo Duran

 

Första stoppet för våra vandringar var vid Refugio Passo Duran som ligger på 1601 meters höjd. Passo Duran ligger i provinsen Belluno mellan bergskedjorna Civetta och Moiazza Pramper i nordväst och Dolomiterna i
sydost. Här, förbi Passo Duran, går ”Mountain Trail Dolomite”. Eftersom det redan var sen lunchdags när vi ankom Passo Duran bestämde vi oss för att vandra hikingtrail nummer 578 upp till Refugio Bruto Carestiato som ligger på 1834 meters höjd och ungefär 1 timmes vandring från Paso Duran.

 

Refugio Passo Duran syns långt där nere. Backen och leden upp för berget.

 

Efter ombyte till vandringskläder (på parkeringsplatsen) gick vi in och beställde lunch vid Refugio Passo Duran. När vi ankom Passo Duran regnade men under tiden vi intog dagens lunch, soppa med gott hemlagat bröd, sprack det upp och solen tittade fram. Vi njöt av de magnifika bergen och utsikten under  lunchen.

Den första stigningen upp mot Refugio Bruto Carestiato är väldigt brant. Idag var det brant och lerigt av allt regn som kommit under natten och förmiddagen.

 

Stigen vi följde genom skogen. Just nu var det uppehåll i regnandet.

 

Efter att kämpat oss upp för den första branten befann vi oss på en smal liten stenig skogsväg. 
Denna väg följde vi ett par kilometer.  Vi kunde vid ett tillfälle se Refugio Bruto Carestiato långt där uppe.

Så fort regnet avtog blev det varmare.

 

Precis efter ett ras, tvärs över vägen, svängde vandringsleden in i skogen och det blev åter en brant stigningen innan vi var uppe vid Refugen.

Helena vid raset över vägen

 

Precis när vi kom fram började det regna igen.

Helena och Thomas framme vid Refugio Bruto Carestiato

 

Det var fullt med folk inne i Refugen som spelade spel och samtalade. Det luktade lite unket av blöta ylle- och regnkläder. Vi valde att sitta ute för att inta dagens första vätskepaus.

 

Thomas tar en välbehövlig vätskepaus

 

Vägen ner följde vi samma väg som vi gått upp. Vi hade först tänkt ta en led som går upp för berget men valde att inte göra detta på grund av regnet. Det blir väldigt halt på klipporna vid regn!

 

Helena och hunden som vi busade med - Utsikt ut över dalen bakom Helena

 

Eftersom den branta vägen upp för backen precis vid starten vid Passo Duran varit så hal valde vi att gå en annan väg ner sista biten istället.

 

 Thomas visar vägen upp för berget vi tänkt ta men fick avstå från på grund av regnet.

 

Vi följde en stig genom skogen som tog oss fram till Passo Duran från andra hållet.

 

Tillbaka vid Passo Duran och skylten som markerar Dolomiternas Nationalpark

 

Efter vår vandring var det så dags att leta efter en camping för att kunna duscha. Ju högre vi kom upp i bergen desto kallare var det. Vi stannade vid campingen i Palafavera. Vi visste att det just nu var kallt i Dolomiterna, men inte så kallt som vi fick det denna natt.  Vi tände vår eld och satt och mös ute hela kvällen trots att det var kallt.

 

Helena under tarpet, snart är middagen klar - Grillat kött, gnocci, sås och ett glas vin

 

Det är skönt att ha tarpet att sitta under när det regnar och vi hade ju så fantastisk utsik här på campingen.

 

Utsikten från campingen i Palafavela

Varma kläder hade vi med oss och vi bäddade med både täcke och sovsäck när vi skulle sova. På morgonen hade det kommit snö och damen i receptionen undrade om vi var frusna eftersom det varit minusgrader på natten.
Vilken skillnad från våra vandringar vid Gardasjön! Från 30/32 grader varmt till 2 grader varmt (eller kallt) på morgonen.

/Helena och Thomas

Postat 2013-12-25 20:51 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

2:a vandringsdagen i Österrike med trötta ungodmar och härliga upplevelser Placerad på karta

ST. Martin - Weissbach    Direktrapport

Andra dagen på vår vandrings dag med Jesper & Amanda.

Dagen började med regn, så vi avvaktade på vårt hotell men klockan 11 slutade regnet och vi kom iväg.

Vi vandrade från Hochmoos till ST. Martin och gav oss in i lämningar från istiden och stora flyttblock, som i Tiveden,

Vidare längs en fors och flera vattenfall till ett kapell där vi intog egen hemlagad lunch.

Efter lunchen började den stora stigningen. Alla var lite trötta sen igår efter 750 höjdmeters stigning och nu blev det 400 till, lite klagomål, kossor ivägen och regn men annars var allt perfekt.

Man får lida pin för att få se något fint, är det så man säger.

Hur som helst så avslutades vandringen, först med fantastiska vyer och utsikt i fint väder och sedan dagens höjdpunkt.

Gå igenom en ravin och inte bara igenom utan inuti ravinen med vattenfall och forsar runt om kring. Fantastiskt. Även Amanda piggnade till.

Efter denna fantastiska upplevelse vandrade vi trötta genom Weissbach och mot vårt familjehotell som uppfördes redan på 1000-talet. Vi fick en ordentlig berättelse av servitören till vår trerättersmiddag. Somnade gott

 

Alla bilder på hemsidan kommer att läggas ut när vi kommer hem men här är början

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=817&i=Dag%202%20St:Martin-Weissbach

 Thomas & Helena   Jesper & Amanda

Postat 2013-07-07 07:49 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Vandring på Upplandsleden (Stockholmsdelen) mellan Rosersberg och Sigtuna – 19 km Placerad på karta

Etapp 3 av Upplandsleden, Stockholm sträcker sig mellan Rosersberg och Sigtuna.

Hela sträckan är 19 km och vi valde som tidigare att dela upp vandringen på två dagar - Rosersberg - Steninge = 8,2 km och Steninge - Sigtuna = 10,8 km

 

Rosersberg - Steninge = 8,2 km

Det var härligt, kallt och friskt, höstväder när vi vandrade första delen den 30 oktober mellan Rosersberg och Steninge. Vi parkerade bilen vid slottet och letade oss tillbaka tid den punkt vi avslutade förra vandringen. Leden sträcker sig genom slottsparken i kanten längs med Mälaren. 

När vi lämnat slottsparken följde leden en mindre grusväg. Här stötte vi på ett gäng med militärer på övning. Det känns alltid lite kusligt att möte ett gäng militärer så här. Man slits bryskt tillbaka från den vackra naturen till verkligheten.

Strax efter vi passerat militärerna var det dags att plocka dagens första chach. Den var placerad i en gammal militärbunker. Tur vi hade med pannlampa för det var kolsvart nere i tunneln.

 

Vid Oskarsbanan stannade vi till och åt dagens lunch. Det var lite kallt och ruggigt så vi satt inte still så värst länge. Det var lika bra att hålla igång för att kunna hålla uppe temperaturen i kroppen.

 

Efter Oskarsbanan går leden genom skogen på mindre grusvägar ända fram till badet vid Tegelugnen. Vi hade tänkt dricka kaffe här men det blåste kallt så vi beslutade oss för att vandra vidare till den lilla ån strax innan Steninge.

Här vid ån tog vi ännu en chach innan vi drack vårt kaffe.

 

Efter ån var det bara en kilometer kvar tills vi var framme vid Steninge där vi hade vår andra bil parkerad.

  

Steninge - Sigtuna = 10,8 km

När vi vandrade andra delen den 5 november mellan Steninge och Sigtuna var det riktigt skönt höstväder.

Vi parkerade bilen vid Steninge och passade på att titta in i glasbruket innan vi vandrade vidare på Upplandsleden.

 

Från Steninge följer Upplandsleden landsvägen ut till Flottviken innan den viker av in i skogen och upp på vitberget.

 

Vi stannade och åt lunch vid den fina rastplatsen - Björnkälla Friluftsgård. Här finns en fin eldplats och idag hade vi tur eftersom någon lämnat kvar ett nät med lite ved. Vi tände en eld som värmde gott i det lite ruggiga vädret.

 

Till lunch åt vi gårdagens rester, Renskav med grönsaker och nudlar. Det är smidigt att ha med sig rester på en tur som den här, bara att värma på gasolköket.

 

Vi vandrade vidare och passade på att ta ännu en cach innan vi kom fram till St Emmarsboda. Det är Friluftsfrämjandet som äger St Emmarsboda och här kan man på söndagar köpa fika. Det är OK att ha med sig egen matsäck samt att använda grillarna som finns på området.

Även här vid St Emmarsboda passade vi på att ta en finurligt gömd cach.

Strax efter St Emmarsboda finns ett vindskydd som används av Friluftsfrämjandet. Det är inget övernattningsvindskydd eftersom det saknas trägolv.

 

Efter St Emmarsboda har vi inte långt kvar tills vi är framme vid vår bil som vi parkerat på parkeringsplatsen där vägen/leden passerar över Mälaren.

Upplandsleden kommer aldrig in i centrala Sigtuna utan följer Mälaren upp längs med Garnsviken och Viby. Men mer om det i nästa blogg………….

Om du vill ladda ner kartor över Upplandsleden eller titta på fler bilder från leden så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=203

www.traneving.se

/Helena och Thomas

Postat 2012-02-08 10:42 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

På rymdäventyr med Renata Chlumska Placerad på karta

En mörk höstkväll var vi på inspirationskväll med Renata Chlumska, Brunton och Primus. Här kommer en sammanfattning från en mycket givande kväll:

Renata Chlumska

En höggravid Renata pratade mål och vikten av att sätta tydlig målbild. För henne var tillexempel slussportarna i Seattle en sådan tydlig målbild när hon genomförde sin USA-Expedition.

På ödmjuk skånska pratar Renata om vikten att tro på sig själv och vikten av rätt förberedelse för att få bästa möjliga upplevelse.

Det är imponerande vilka expeditioner Renata varit med om. Hon cyklade och paddlade kanot under 439 dagar genom ”the lower 48 states” i USA. En resa hon från början planerat att genomföra tillsammans med sin dåvarande sambo Göran Kropp. Tyvärr omkom Göran tragiskt vid en klätterolycka och Renata genomförde deras planerade expedition helt ensam. Hon berättade om dagar då allt kändes hopplöst men också om dagar med euforisk lycka av att klara expeditionen helt ensam.

Renata och Göran besteg tillsammans Mount Everest, 8850 meter över havet. Vi får se en video där hon, på toppen, är så överlycklig att hon babblar mest strunt. En lite generad Renata pausar filmen och ber smått om ursäkt för sin överdrivna entusiasm där hon tackar världen för bestigningen. Hon och Göran tar sig hem till Sverige på cykel! Det är positiv målbild om något!

När Renata var Projektansvarig för Swedish Shishapangma Expedition. Blev hon första Svenska att nå över 8 000 meter utan syrgas genom att nå Central Summit på 8 006 meter.

Nästa Expedition för Renata är Expedition 2.0 – Ett helt nytt sätt att uppleva äventyr. Renata planerar att bli första svenska kvinna att följa med på en resa ut i rymden. Under hösten 2012 bär det av. Då kommer hon att åka på en expedition med Virgin Galactic och där uppleva tyngdlöshet och se jorden från ett helt nytt perspektiv.

Men först ska hon fullfölja en av de viktigaste expeditionerna i livet. Nämligen den att bli mamma för fjärde gången.

Primus

Jocke från Primus visade det nya OmniLite Ti köket.

OmniLite Ti är baserat på samma teknologi som Primus OmniFuel. Köket är lika robust och pålitligt men mindre, lättare och betydligt bränslesnålare.

Vikten är bara 239 g vilket är 100 g lättare än det äldre OmniFule Köket.

Här är en länk till en video om hur man använder OmniLite och OmniFule:

http://www.primus.se/Archive/Flash/Primus/Instructional-films/player_promnisv1stor.html

 

Brunton

Paul från Brunton presenterade en del nya och gamla
produkter.

Bland annat fick vi klämma och känna på solcellsladdaren Solaris 4 som nu utrustats med USB koppling vilket gör att man lätt kan ladda sin dator, mobil, ipod, kamera m.m.

Länk till Solaris 4

I somras fick vi själva äran att prova en Solaris 6. En väldigt positiv överraskning eftersom vi alltid kunde ha fulladdade mobiler. Tänk att vi klarat oss utan detta hjälpmedel innan! Men så har vi också haft diverse diskussioner om vem som behöver ladda sin mobil mest när vi väl sitter i bilen. I Somras var det lätt som en plätt! Behövde vi ladda mobilen var det bara att spänna solcellsladdaren på ryggsäcken och lägga mobilen i topplocket.

Länkt till Solaris 6

Med oss från träffen fick vi en imponerande liten, Eco Pocet Scope,  kikare från Brunton.

Tack till Primus och Brunton för en trevlig kväll i Observatoriemuseet. Tack också för rundvandringen i Observatoriet och möjligheten att titta på stjärnorna.

/Helena och Thomas

www.traneving.se

 

Postat 2011-11-24 13:13 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Italien vandring upp till Fornai Coldai belägen på 2191 meter över havet Placerad på karta

Dagens blogg handlar om sommarens vandring (2011) i Italien. Platsen är bergsbyn Alleghe och vi vandrar från Coi, 1500 meter över havet, upp till Refugio Fornai Coldai som ligger 2191 meter över havet. Vi gör även en
lite tur till sjön ovanför Fornai Coldai, en stigning på extra 150 höjdmeter.

Efter gårdagens vandring insåg vi att det faktiskt gick att ta bilen ända upp till Coi. Det är fullt av skyltar med parkering förbjuden men det tycks inte skrämma Italienarna. Vi gör som lokalbefolkningen och parkerar vid restaurangen samt håller tummarna för att vi skall slippa böter.

Det vi inte visste innan vi påbörjade vandringen var att stolliften var öppen. Vi hade räknat med att vandra hela sträckan fram och tillbaka. Lyckligtvis såg vi att alla andra vandrare stegade mot liften och så gjorde också vi och besparade oss en stigning på 600 höjdmeter.

Eller nej….. vi sparade inte riktigt 600 höjdmeter eftersom man var tvungen att gå ner 200 höjdmeter i en dal för att sedan göra den ”riktiga” stigningen upp till Refugio Fornai Coldai.

Liften stannade vid Restaurang Col Del Baldi och vi har under resan upp insett vilken fin skidort Alleghe är. Trots fint sommarväder drömmer vi drömmar om härlig skidåkning!

Vi vandrar ner de 200 höjdmeterna till dalen och passerar mängder av kor innan det är dags att göra den riktiga stigningen.

Efter en vätskepaus följer vi väg 556 som snirklar sig upp, upp för berget.

Utsikten är hänförande och vädret blir bättre och varmare ju högre upp vi kommer.

Dolomiterna är verkligen vackert. Vilka taggiga toppar som omger oss medans vi stretar på upp för berget.

Efter drygt 1,5 timmes stretande passerar vi så över passet och får syn på Refugio Fornai Coldai som ligger vid en brant omgivet av taggiga toppar. Vi blir alltid lika förundrade över hur de lyckas bygga dessa Refugios på så otillgängliga platser.

Efter en vätskepaus är det dags att ta de sista 150 höjdmeterna för att se sjön som alla talar så vackert om.

Och ja, vi kan väl bara hålla med! Det är så himla vackert! Jag tror att Gud tänkte till lite extra när han skapade platser som dessa. Han hade helt enkelt en väldigt bra dag!

Nu är det dags för lunch! Utsikten måste insupas länge!

Innan vi beger oss tillbaka måste vi kontrollera en annan väg vi funderat på att ta tillbaka. Tyvärr måste vi ge oss. På vår karta är denna nedgång prickad, dvs. svår.

Svår är bara förnamnet för denna lilla stig!

Ja, det är bara att inse att Helenas höjdrädsla inte klarar denna passage. Thomas slokar ett tag med huvudet men inser snabbt att ”vill han komma tillbaka till bilen idag” så är det bara att följa med sin fru samma väg tillbaka vi kom upp!

Vi vänder tillbaka och får nu bästa utsikten ut över Monte Civetta.

Väl nere i dalen väljer vi en annan stig tillbaka mot Coi. Vi viker av in i skogen och följer en liten stig som inte används av speciellt många.

Stigen snirklar sig genom skogen och efter ett par kilometer är vi så tillbaka vid vår bil och Coi.

Även denna kväll stannade vi kvar i Alleghe. Gott med grillat trots att det åter igen är 8 grader varmt (eller kallt).

Hur det gick med bilen och böterna??!! - Nej, inga böter! =)

Om du vill ladda ner kartor eller se fler bilder från vår vandring så är här en direktlänk till vår hemsida:

http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=721

www.traneving.se

/Helena och Thomas

Postat 2011-11-22 12:26 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
Sida: 1 2 3 Nästa Sista 

Arkiv

Kategorier

Etiketter