Vilken fullträff den blev, vår midsommarpaddling!
Visst var det blåsigt i början, visst kom det regn, men knotten var inte alls så besvärliga! Från säker källa har jag fått veta att knotten i år firade midsommar i Kolmården...
Glittrande sjöar och mörka tjärnar, bäverhyddor och näckrosor, fiskar som hoppar, enorma stenblock och sprickbildningar. Det är vackert och vilt, det är Tiveden i ett nötskal!
Näckros och spindel
Paddlingen startade vid Bosjöns nordostligaste vik och följde sedan kanotled nästan ända ut i sjön Unden. Några lyft, det längsta ganska brant, så det gällde att hålla emot ordentligt för att inte ekipaget skulle skena. Innan den utmaningen laddade vi med sill och nykokt färskpotatis till lunch
Åboholm
En fin lägerplats fann vi på en ö i Sävsjön. Bra tältmark, gott om ved. När lägerelden började arta sej, satte koltrasten igång att sjunga sin regnsång så det ekade mellan berghällarna. Och regn blev det, just när korven skulle grillas. Men brasan överlevde regnskuren, efter en stund i tältet kunde vi fortsätta att njuta utomhus av naturens stillhet tillsammans med nygrillad korv och pilsnerdricka.
Vår egen midsommarö, positionerad på kartan
Midsommardagen tillbaks samma väg i stort sett. Men vad gör det? Man får ju se allting från andra hållet.
En stilla morgon, ett trivsamt porlande från kanotens för då den skar genom den spegelblanka vattenytan.
Vi hade gott om tid, paddlade lungt, njöt verkligen av turen, gjorde strandhugg här och där och landade för andra natten vid en lägerplats där Bergslagsleden kommer ner mot Bosjön.
Junikväll vid Bosjön
Det känns som om paddling är en aktivitet som passar bra för oss. Aldrig förr har min friluftskamrat varit så pigg på att fortsätta en bit till, och en bit till...
Vi tänker paddla fler gånger. Och i näst blir det i Östergötland, frågan är bara: När?
http://www.tiveden.net/pdf/Kanotled.pdf
Efter flera helt billösa år har min friluftskamrat blivit med bil! Vi bestämde raskt att åka i väg till Tiveden för att paddla i midsommar.
Lite märkligt att det ska vara en fördel att ha bil när man vill göra sånt som går ut på att ta sej fram med hjälp av egna kroppskrafter...
Vi är inga vana paddlare, jag var ute lite som tonåring, på sjuttiotalet, då det var jättepopulärt att paddla kanadensare. Förra sommaren provade jag på både att paddla kajak och kanadensare igen. Det var kul!
Så nu har vi bokat en kanadensare och ska paddla en kanotled från Bosjön till Unden. Verkar trevligt av beskrivningen och kartan attt döma.
Hoppas bara det inte blir allt för mycket regn, och hoppas, HOPPAS att det inte är lika mycket knott som en gång för rätt många år sen, då jag och yngsta dottern tältade ett par nätter invid Tivedens nationalpark.
Ja, nu är den gjord, cykelturen runt Vättern. Vi var 14483 stycken som trampade hela vägen runt. Ytterligare något tusental startade, men fullföljde inte av en eller annan anledning.
Hinner du se nåt när du cyklar, undras det ibland i bekantskapskretsen. Jo då, det gör jag, och inte bara olika typer av vägbeläggning.
Jag ser många olika sorters bakdäck, randiga, knallröda, släta, mönstrade...
Jag ser olika sätt att extrautrusta en cykel på, en hade en rejäl beautybox(?) på pakethållaren, en annan rejäl cykelkorg med en bergsprängare i på styret.
Skydd att sätta på hjälmen för att slippa regnvått hår i form av plastpåsar eller mer exklusiva i tex-mex-material med små röda horn framtill!
En cyklade med vandringskängor på fötterna...
Så finns det mycket vacker natur att se runt Vättern. Jag hinner faktiskt se och njuta av det under resans gång.
Jag har sett fullmånen lysa över östgötaslätten, från västgötasidan har jag sett solen gå upp över östra vätterbranterna (fast inte år, det var det mulet)
Jag har sett sjön ligga spegelblank, hört konstiga fågelläten, känt dofter av ramslök och andra växter.
Det finns vackert betade lövängar, blommande dikeskanter och vackra hus att se på utmed vägen. Vackra öar och vikar i Vätterns norra ände.
Så måste man se upp för tappade drickaflaskor, avhoppade cykellyktor och tyvärr, fyllekajor som vinglar oberäkneligt i tätorterna, värst är de i min gamla hemort Gränna. För Vätternrundan är fest för dem som bor nära banan, partytält, marschaller och glada hejarop.Kul för det mesta för oss som cyklar, men man vill ju inte cykla på någon.
Men mest är rundan förstås cykling. För det mesta går det bra, men det kommer alltid stunder då och då när det känns väldigt tungt och jag undrar vad i all sin dar jag håller på med. Då gäller det att bita ihop, äta lite godis, prata med sina medcyklister för att få nya krafter.
Härligast är det att hitta en bra klunga att hänga på, när det rullar fort och lätt. Då är det riktigt roligt, endorfinerna sprutar!
Känslan att ösa på för fullt sista biten genom Motalas gator fram till målet är helt underbar! Jag har gjort det igen, jag klarade det en gång till, det gick ju jättebra!!!
Undrar om det kan kännas lika fantastiskt att gå i mål vid Triumfbågen i Paris på Tour de France som det är att nå målskynket i stadsparken i Motala?
Jag tror faktiskt inte det...
Så där ja, nu är det färdigcyklat!
Inte förrän på fredag tänker jag sätta mej på hojen igen, men då blir det en riktig långtur.
Vätternrundan.
Väderprognosen ser allt annat än idealisk ut, men det kan hinna ändra sej tills fredag kväll. Nåja, man har ju varit med förr, i både sol och regn, med- och motvind, så det ska väl gå den här gången också. 21:44 kan ni börja hålla tummarna så kanske jag är i mål tretton timmar senare.
Förresten så fick jag en riktigt trevlig, men jobbig, födelsedagspresent häromdagen - start i den helt nya MTB-tävlingen Cykelvasan! Man ska cykla från Sälen till Mora, i Vasaloppsspåret så mycket det går, resten på vägar. Det är äldsta dottern som tycker (helt riktigt) att det är en passande present till en mamma. Hon ska också cykla och det ska verkligen bli jättejätteroligt att göra det tillsammans med henne!
Så det blir bara till att fortsätta cykelträna, fast på ett lite annorlunda sätt, även efter Vätternrundan!
Men nu är det mat och vila som gäller fram till fredag.
God Natt!