explorermikaelstrandberg

610 p
Bloggar > Mikael Strandberg

Mikael Strandberg

Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Besök på the Royal Geographical Society i London

Första gången jag besökte det Kungliga Geografiska Sällskapet I London var i samband med min Sibirien-föreläsning 2005. Det sades att jag var den fjärde svensken i historien (Sven hedin, Otto Nordenskiöld och Valter Schytt) att föreläsa i dessa anrika lokaler som fick sin början 1830 i syftet att upplysa om den geografiska världen. Kanske är den mest känd för att ha ”sponsrat” Expeditioner som senare blev historiska, allt från Livingstone och Stanley till Shackleton.  Men egentligen har det varit ganska tyst sedan 1970-talet, kanske var Wally Herberts promenad över Nordpolen den sista stora sponsringen, men ändock så tog andra saker över folks intresse. Typ månlandingar! Det till trots var ryktet lika starkt den dag jag gjorde min föreläsning där, vilken till viss del var avgörande för mitt professionella liv, men jag kände mig överväldigad av det hela!

Åren har gått och jag besöker lokalerna där på Kensington Gore 1 så ofta jag är där i London. Idag är det en kamp mellan den akademiska delen, geograferna, och den s.k explorerdelen, där de först nämnda är klara vinnare. Idag finns den historiska känslan kvar i den anrika byggnaden, mer som ett museum, men alla lär överleva, så här är mycken konferensverksamhet, jag har affärsmöten i lokalerna, en låg kostnad för s.k Fellows, men framförallt kommer jag hit för kartrummet, som det heter. Här finns alla bilder, alla kartor, alla lämnade rapporter från historien. Idag finns det mesta på nätet av alla nya Expeditioner, dock inte de historiska. Så jag kom hit för att söka material om Grönland. Gällande denna jätte ö, så är nog det kungliga danska geografiska sällskapet bättre, ändock fann jag foton, kartor och skrifter mer än 100 år gamla som är av stort intresse.

Främst kartorna där jag då kan se exakt var inlandsisen var placerad, för att kunna jämföra med idag. Även foton är av stort värde. Men mycket fanns det inte. Britterna var mer fokuserade på att bli först fram till endera Nordpolen och eller öppna Nordvästpassagen. Vår egen (och finnarnas) E.A Nordenskiöld ville ju utforska om det fanns en tropisk värld mitt på Grönland. Självklart hittade han inget då men om man nu ser på den historiska klimatutvecklingen att ön faktiskt täcktes av skog för miljoner år sedan, ja, kanske inte helt fel ute.

Kanske är det så att den gamla lystern håller på att försvinna, men jag skulle ändå vilja säga att de historiska lokalerna är värde ett besök för alla de som har intresse av geografiska upptäckter! Ok, maten är med världens sämsta, men den historiska uplevelsen är kvar!

Postat 2017-06-29 10:13 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

En kort fundering runt lycka och bouldering

Vad är lycka?

Ni som känner mig vet ju att jag funderar mycket på det här med meningen med livet. Och nu senast under ett London besök och tunnelbaneåkningar funderade jag på detta med hur folk måste arbeta som galningar för att det skall se bra ut. Det är ju inte för enkel överlevnad utan för att det skall framstå som bra för andra, vilket är ju oerhört korkat egentligen. Ja, att någon bryr sig om detta är en gåta för mig. Och på vägen hem läste jag den alldeles utmärkta boken Sapiens En Kort Historik Över Mänskligheten (ett måste för alla som ägnar en skvätt åt funderingar av meningen med allt) av Yuval Noah Hariri där han då helt rätt beskriver eländet som följde när vi övergick till att bli vetebönder från jägar och samlarskrået med följden att vi blev många fler, och mångt flera fattiga än tidigare som jägare och samlare när vi hade en mindre, men varierad kost där behovet av att arbeta för överlevnad sträckte sig till någon timme per dag i snitt.

Vad jag kan säga det är att alldra största lycka, förutom mesta tiden med döttrarna, det är när jag joggar ned till Stapelbäddsparken, ganska sent när de flesta är inomhus hemma, måsarna skränande och duvorna grunkande, och jag utan några hjälmedel (ok, lite krita och klättrarskor) ägnar en timme åt att försöka hitta nya leder som utmanar. Allt som behövs är den egna kraften och inget annat. Så enkelt.

Så målet måste ju vara att göra sig av med en massa krafs och få till ett enklare liv med mer ledig tid.

Läs nya rapporter från förberedelserna för Grönland http://www.mikaelstrandberg.com/tag/gronland/

Ändå så kan ju grejer vara till hjälp och skapa tillfällig lycka också

 *Bildtexter: 1. Stapelbäddsparken 2. Goda vänner som Olly Steeds är livet även i London 3. Grejer från Normarks inför Grönlandsturen.

Postat 2017-06-23 08:41 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Grönlandsförberedelser: Nära katastrof men ändå en mycket inspirerande dag

Tanken har från början varit att tjejerna och jag skall träna att jobba tillsammans. Så igår i Hundestedt och Fredriksvaerk så tog det sin början! Med oss var min gode vän Lars, duktig på det mesta. Det är bara att konstatera, det är inte enkelt. Men heller inte omöjligt. men mer träning måste till. Tjejerna är underbart duktiga och naturliga på kameran, men sedan är det ju alltid lite stressigt, för dem tråkigt och trögt. Men det är en tränings sak.

 Så vi möttes all tre på T-Centralen, tog tåget till Kastrup, som med sin ombyggning krånglade till lite med att hitta biluthyrningen, men där väntade en överraskning. En Audi som skulle säljas, så vi fick hyra den, med bästa försäkringen och betala bara för några mil, sammanlagt 280 danska kronor. Billigare än att ta tåget och billigare än lunchen!

 Först åkte vi till Frederiksvaerk där de samlat Knuds alla noteringar och bilder från alla Thule Expeditionerna. Museiinspektören Sören tog emot oss och visade oss kort hur arkiven såg ut. Jag kikade nära på ett brev från Knud till Christian Poulsen. Spännande! men tjejerna tänkte nog mest på hamburger måltiden med pommes frites som vi åt till lunch! 

Härifrån åkte vi ut till Hundestedt och Knuds arbetarslya får man väl kalla det. Den brann nästan ned 2011, så den har renoverats och såg därför mycket ny ut. Allt gick väldigt fort, så frågan är hur det blev då, men jag har kikat på resultatet och förutom en del sönderblåst ljud, ser det helt ok ut. Det blåste och regnade hårt, så kameran fick en duvning. Tempot måste ned, det utsätter alla för onödig press.

 Huset älskar jag, trots renoveringen. Favoriten är huvudrummet på ovan våningen, med en sagolik utsikt mot Grönland och målade bilder av Moltke ovan matbordet från den första Expeditionen som kallas den Dansk-Litterära Grönlands Expeditionen som initialt leddes av Ludvig Mylius-Ericsen vars familj ägde marken där huset är byggt på. och vinden, utsikten och stämningen, ja, den är stark och tjejerna uppskattade platsen direkt! Men det gick för fort...men vädret hjälpte inte till!

 Hem gick det snabbt och enkelt, men det höll på att sluta illa! När vi gick av i Malmö, kånkades de två klumpiga barnstolarna, så glömde jag kameraryggsäcken....ja, du, ja, du.....jag tänkte inte på det förrän vi åkt rulltrappan upp på Centralen och just skulle gå ut. Jag vet inte hur vi lyckades ordna det, ajg lyfte upp tjejerna hade barnstolarna med mig, ned i full fart, knuffandes folk utför rulltrappen, tåget stod kvar, på tåget i en sorts förblindad vision, ingen aning var vi hade setat men denna gång hade jag pratat med vår tåggranne och mindes därför henne. Hittade platsen, tog säcken och hann precis av. Benen darrade. Där räddades Grönlandresan! Och bäst av allt, tjejerna var verkligen till hjälp!

 Hemska, hemska tanke om jag glömt den. Kanske var det ett tecken att jag verkligen måste fixa försäkringen nu!

 Läs mer hur det går med förberedelserna för Grönlandsresan här!

Postat 2017-06-09 12:25 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

 

Logga in