Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Användarnamn: explorermikaelstrandberg

Intressen:

Kategorier:

Etiketter:

Grönland: En stor anledning

Pam väckte mig kvart I fem. Norrsken. Igen. Så jag skyndade mig upp och ut med kameran i högsta hugg. Glömde hur man spotmätade, men vilket evenemang det är varje gång. En riktig, riktig höjdare i livet!

Jag har nyss fyllt alla husets kastruller med snö. Slut på vattnet. Dusch röret har fryst. Minns ni det där dyra duschhandtaget? Det läcker. Jag har ringt till leverantören, han skulle skicka en rörmokare, men han måste ha åkt fel. Ännu inget. Så ingen har duschat sedan jag kom hem. Vi går till en vän och gör det. Hantverkarna här är som i övriga världen, dyra och kommer aldrig.

Kylan har anlänt. Det har varit runt 20 minus några dagar nu, lite varmare idag, kanske 12-13 minus, men visst är vintern här. Färjorna verkar ha slutat gå, helikoptern har anlänt och viken här nedan har bitvis frusit till is. Det känns kallare än förväntat. Lite sibiriskt över det hela, så det gäller att vara ute så mycket som möjligt, för dagarna blir allt mörkare. Solnedgång runt halv tre, så tjejerna går till skolan i mörker och kommer i stora drag hem i detsamma.

Jag säger äntligen!

Kylan och vintern är helt klart en av anledningarna att vi är här. Jag har varit ute och skidtourat ett antal gånger nu och det är en oerhörd frihet och kärlek jag upplever. Lokalborna är ute med hundarna och slädarna. Även de tycks älska denna tid! Men kylan tar kraft, jag är trött om kvällarna, helt klart och det tar tid at hitta rätt med alla grejer igen. Expeditionspjäxorna har ställt till problem med öppna sår på vänsterbenet, livsfarligt om det var en polarfärd, men nu är det ju inte det. Än. Bäst av allt, Pam ha också kommit ut och älskar det.

Jag känner att vintern blir fantastisk. Därute. Men tuffare inomhus.

Föregående Nästa Startsida

Avexplorermikaelstrandberg Publicerat 2017-12-12 Läst 8494 ggr

Logga in för att kommentera

2017-12-12 14:26 ulindh

Ja det är fantastiskt med vinter och norrsken. Trodde jag skulle få se en norrskensbild, men det kanske kommer i nästa inlägg? :-)

Svar 2017-12-13 00:03 explorermikaelstrandberg: Det blev inget bra, fru Lindh, jag har en hel del, men inte bra nog för publikation, men här då ser jag att det finns en av dem http://www.mikaelstrandberg.com/2017/12/03/tva-manaders-analys-two-month-analysis/
Svar 2017-12-13 09:56 ulindh: Tack det var ett spöklikt norrsken! :-) Det är spännande att följa er tid på Grönland.

2017-12-13 06:05 Panicmode

å så avis. Här är det knappt någon vinter eller någon kyla. Trist med kranen. Ni har iaf tur med snön=ni får tillgång med vatten.
Kul ni haft norrsken med, det är såpass norrut så aktiviteten är lite mer nu.

Blev det några sjyssta bilder då? Hade ni roligt? Det är det viktigaste!

Alltid kul också läsa att någon mer än köldnörd. Måste erkänna att jag mer och mer börjat fundera på om jag inte ska flytta norrut själv.

Läs mer i bloggen

Beyond the Icecap – ett 20‑minuters reportage från Grönland, kommer snart

Förra hösten skidade vi 650 km över inlandsisen med 90 kg i varje pulka och en enda iPhone som kamera.

Läs inlägget

Morsdags läxa

Mors dag. Ju mer åren går som förälder, desto mer ser jag hur man har tagit med sig en hel del nyttiga och onyttiga grejer från morsan. Idag har jag funderat en del på det, i synnerhet på eftermiddagen när jag fick ett meddelande från min egen bil att ett fönster var uppe och jag fick springa en kilometer till garaget och stänga det. Tack Dana klåfinger. Farsan hade jag tyvärr lite kontakt med, han dog när jag var elva och bodde större delen i Stockholm, där han hade sitt liv. Jag köper det. Så det var morsan som var alltet. (Och brorsan och Siv) Det jag fört med mig som förälder förutom en massa kramar, trygghet (hoppas jag), skämt och skratt och kärlek, är egenheter som följande:
1. Morsan skulle alltid sova lunch. Och huset skulle vara tyst. Samma här hemma.
2. Man får läsa och titta på grejs när man äter, det behöves inte ältas och pratas om hur dagen har varit, eftersom den är ganska lika varje dag ändå. Samma här hemma.
3. Ha en varm mössa på skallen för att inte dra på sig besvärliga sjukdomar, drag från öppet fönster i bil allra farligast. Jag har alltid mössa på mig, varmt eller kallt ute.
4. Lita på att barnen vet vad de vill och stöd detta. Hon ifrågasatte inte att jag som 17-åring åkte ett år ensam till Indien för att bli mahayana munk. (Något jag aldrig blev, men däremot väldigt tunn och lätt)
5. Egen tid varje dag för djuplodande eller lättsinniga tankar. Samma i mitt hus här i Malmö.
6. Ungar behöver inte föräldrar som skall engagera sig i alla lekar och vara lekledare. Jag leker nästan aldrig med tjejerna, men tar med dem överallt så får de ta egna initiativ.
7. Motionera varje dag. Jag kan avslöja det nu, det var morsan som gick sönder skidspåren i Grötholen och blev omnämnd i Järna Nytt som förstörare av skidspår. Som tur är finns inga skidspår här i Malmö, men jag och vi går mer eller mindre samma 8 km varje dag, ja, skoldag.
Jomän. Glad Mors dag Morsan var du nu än är. Gå nu inte sönder molnen.

Läs inlägget

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.

Läs inlägget